Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Erik Johan Hafgren

[ 21 ]

Erik Johan Hafgren. K. St. T. (endast debuter) 10 okt. 1868—17 jan. 1869, 10 ggr.

Född i Hudiksvall den 11 mars 1834. Före sina debuter på Kungl. Stora Teatern var han — efter att först hafva ägnat sig åt apotekareyrket — anställd hos Pierre Deland 1860—61, vid Nya (svenska) Teatern i Helsingfors 1861—62, hos Stjernström vid Mindre Teatern i Stockholm 1862—63, hos Andersson, Åhman och Pousette 1863—64 m. fl. sällskap i landsorten hvarjämte han en tid reste med »De svenska nationalsångarne» (1866). Debuterade på operascenen som Eleazar i »Judinnan» den 10 okt. 1868 och som Masaniello i »Den stumma» den 16 dec. s. å. Förhyrde Mindre (Hammerska) Teatern och uppträdde där från den 1 okt. 1869 med ett af goda förmågor sammansatt sällskap, med hvilket han på våren 1870 besökte landsorten, bl. a. Göteborg, där han gaf föreställningar å Nya (s. m. Stora) Teatern. Engagerades med kontrakt från den 1 okt. 1870 vid de kungliga teatrarna, men engagementet upphäfdes, och han tog i stället anställning hos Wilhelm Åhman i Göteborg för spelåret 1870—71. Var sedan föreståndare för eget sällskap, som uppträdde dels på Möllergadens Teater i Kristiania, dels i svenska landsorten. År 1892 flyttade han [ 22 ]till Tyskland och bosatte sig i Frankfurt a. Main, där han öfvervakade sina barns musikaliska uppfostran vid Raffs konservatorium. Af barnen blef Lill-Erik Hafgren direktör och studiechef vid musikkonservatoriet i Neustadt a. Haardt, dottern Lilly — gift med arkitekten, sedermera öfverregissören vid teatern i Braunschweig, doktor Hans Waag — framstående sångerska, numera anställd vid Operan i Berlin, och yngste sonen, Hans Georg Hafgren, framstående violinist. Hafgren dog i Berlin den 25 nov. 1913. — Gift med Mathilda Ruthberg.