Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Eugénia Sorandi

[ 15 ]

Eugénia Sorandi. K. T:ne 9 nov. 1867—16 mars 1868, 36 ggr, ånyo 15 febr.—15 maj 1869, 21 ggr.

Tillsammans med sin landsman tenorsångaren Ambrosi (se följande) hade signora Sorandi förut på hösten uppträdt i Berns salong, som dessa båda i utlandet redan kända och uppburna operaartister hade trott vara ett musiketablissement af första ordningen. Redan vid sitt första uppträdande där väckte de stort uppseende. Deras friska och klangfulla röster, deras af italiensk glöd genomandade föredrag verkade formligen elektriserande på åhörarne. Med anledning af denna succés beslöt kungl. teaterdirektionen att erbjuda dem ett gästspel å operascenen, hvilket utföll i alla hänseenden lyckligt. [ 16 ]»Signora Sorandi var en utmärkt koloratursångerska och en ganska god skådespelerska isynnerhet i den glada och naiva genren. Rosina i »Barberaren» var hennes bästa roll, och hon inlade i den så mycket naturligt behag, så mycken naiv uppsluppenhet och så mycken skälmaktig munterhet, att hon med ens blef Stockholmspublikens förklarade gunstling. Den lilla behagliga sångerskan trippade, drillade och skrattade så öfvergifvet barnsligt och gladt att hon helt och hållet tog både publik och kritik med storm». (Frans Hedberg, »Svenska operasångare».)

Utom Rosina utförde hon här följande partier: Adina i »Kärleksdrycken», Lady Harriet i »Martha», Margareta i »Faust», Violetta i »Den vilseförda», titelrollen i »Linda» och Amina i »Sömngångerskan».