Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Ferdinando Ambrosi

[ 16 ]

Ferdinando Ambrosi. K. T:ne 1 febr. 1868—30 juni 1872. Gästspel: K. T:ne 3—30 mars 1887 (engagerad för 6 uppträdanden).

Född i Vicenza i norra Italien den 1 febr. 1846. Som 14 års gosse medföljde han Garibaldis »de tusens tåg» till Marsala som trumpetare. Sedan blef han underofficer vid Garibaldis alpbataljon och gjorde fälttåget 1866 i Tyrolen samt förvärfvade den italienska tapperhetsmedaljen. Hans första uppträdande å Kungl. Stora Teatern (han stod då på affischen som »gäst») ägde rum den 21 jan. 1868 som Manrico i »Trubaduren». Hans öfriga partier under anställningen här voro Nemorino i »Kärleksdrycken», Pollion i »Norma», Edgar i »Lucie», Gennaro i »Lucrezia Borgia», Alfredo i »Den vilseförda», Hertigen i »Rigoletto», Arnold i »Wilhelm Tell» och Vasco di Gama i »Afrikanskan» (det sist nämnda partiet sjöng han på en något rådbråkad svenska).

»Ambrosi var mycket mindre skådespelare än signora Sorandi, men hade en utomordentligt behaglig, omfångsrik och klockren stämma af den klaraste och skäraste tenorklang som man gerna kan få höra här i världen. Han var lika liten som hans landsmaninna, han såg ut bokstafligen som en liten gosse på tolf à tretton år, och det väckte en oerhörd förvåning och häpnad när man i denne lille gosses strupe fick höra en röst så manlig och så vek, så smältande och så varm på samma gång, att man utan fara för öfverdrift kan säga att få [ 17 ]tenorsångare blifvit af naturen så rikt utrustade som han.» (Frans Hedberg, »Svenska operasångare».)

Sommaren 1872 reste han tillbaka till sitt hemland och uppträdde sedermera med stor framgång på italienska operan i Kairo, på Malta och i Sydamerika, där han i medlet af 1870-talet var anställd vid ett italienskt operasällskap. I mars 1887 uppträdde han åter på vår operascen, men då endast sex gånger och endast i »Den vilseförda» och »Trubaduren». Stämman hade emellertid förlorat en del af sin forna friskhet och i dramatiskt hänseende förmådde den fordom så uppburne sångaren knappt tillfredsställa de måttligaste anspråk. Han dog i Pera i april 1891.