Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Ingeborg Mathilda Laura Ås
| ← Enrico och Sinico Campobello |
|
Anna Katarina Sjöstedt → |
Ingeborg Mathilda Laura Ås, kallade sig sedan, från och med år 1883, Gina Oselio. K. T:ne 1 juli 1880—30 juni 1881; K. Op. gästspel: 14 nov.—18 dec. 1888, 10 ggr; 23 nov. 1889—12 juni 1890, 36 ggr; 3 april—3 maj 1891, 10 ggr; 4—20 maj 1892, 7 ggr.
Född i Kristiania den 19 nov. 1858 (föräldrarna voro sadelmakaremästaren Even Pedersen Aas och Nikoline Engelstad). Sexton år gammal började hon fästa uppmärksamheten vid sin mindre vanliga röstbegåfning. Hon sattes då i tillfälle att fara till Stockholm för att under fru Fredrika Stenhammars ledning utbilda sig i sångkonsten. Efter några års studier för denna utmärkta lärarinna fick hon debutera på Kungl. Stora Teatern den 10 dec. 1879 som Leonora i Donizettis liknämnda opera. Hennes andra debut ägde rum den 8 mars 1880 som Amneris i »Aida»; den tredje debutrollen blef Ortrud i »Lohengrin» den 26 maj s. å.; de båda senare debuterna stodo dock ej angifna såsom sådana. Redan vid sitt första uppträdande visade hon sig äga en ovanlig röst, en mezzosopran af sällspordt slag i omfång, styrka och behag. Också blef hon fast anställd vid den lyriska scenen från den 1 juli samma år, men kvarstod endast ett spelår. Redan under detta år gjorde hon vackra framsteg och förvärfvade sig mycken sympati hos publiken. Hon sjöng därunder, utom debutrollerna, följande partier: Simone i »Jean de Nivelle», Bergadrottningen i »Den bergtagna», Azucena i »Trubaduren» och Zinka i Siegfried Salomans opera »Karpaternas ros».
På inrådan af sin lärarinna for hon därpå till Paris samtidigt med sin väninna Gina Sommelius för att utbilda sig ytterligare i sångkonsten för madame Marchesi under säsongen 1881—1882. Den 8 jan. 1885 debuterade hon med lysande framgång i Padua som Azucena i »Il Trovatore». Hon utbytte nu sitt norska namn med dess för italienarne främmande klang mot konstnärsnamnet Gina Oselio — namnet Gina tog hon efter sin trogna väninna och följeslagerska Gina Sommelius. Efter uppträdandet i Padua lät hon höra sig på flera andra scener i Italien, i Venedig, Florens, Messina, Palermo m. fl. städer. I sistnämnda stad var hon engagerad under säsongen 1884—1885, och under karnevalsmånaden våren 1885 sjöng hon Margareta i »Mefistofeles» på Apolloteatern i Rom, där hon sedan äfven uppträdde på Costanziateatern. Öfverallt väckte hon stort bifall. Hon sjöng sedan å teatrar i Spanien och var en tid engagerad vid Operan i Budapest. I februari 1886 kom hon till London och uppträdde på Her Majestys theatre, äfven där med storartadt bifall.
Efter ett gästspel på det Kongelige Teater i Köpenhamn i september 1888, då hon sjöng i »Mefistofeles» och »Carmen» vid sidan af Algot Lange och Arvid Ödmann, som då voro engagerade där, återkom hon till Stockholm, gaf den 30 okt. s. å. en konsert i Kungl. Musikaliska Akademien och uppträdde sedan på Kungl. Stora Teatern under en månad som Carmen (på norska), Margareta och Helena i »Mefistofeles» samt Elisabet i »Tannhäuser» (de båda sistnämnda partierna på italienska). Större delen af spelåret 1889—1890 var hon likaledes engagerad som gäst, hvarvid hon, utom ofvan nämnda partier, sjöng Margareta i »Faust», Valentine i »Hugenotterna» och Desdemona i Verdis »Otello». Under de båda följande åren uppträdde hon några veckor på våren hvartdera året, sista gången den 20 maj 1892.
Följande år ingick hon, den 4 dec. 1893, äktenskap med d. v. regissören och skådespelaren vid Kristiania Teater, s. m. chefen för Nationalteatret i Kristiania, Björn Björnson (hvilket äktenskap dock sedermera upplöstes). Hon och hennes man gåfvo sedan såväl i hemlandet som i Köpenhamn och äfven i Stockholm (den 10 okt. 1901) musikalisk-dramatiska föreställningar, hvarjämte sångerskan gästspelade i Rom 1894, i Köpenhamn 1894—1896, på Nationalteatret i Kristiania vid olika tillfällen under de följande åren, på Theater des Westens i Berlin 1901 o. s. v.
Under ett par år på 1890-talet, då sångerskan uppträdt i Danmark, var hon nära att förlora sin röst. Hon ålade sig emellertid fullständig hvila under någon tid med det goda resultat att rösten återkom, hvarefter hon ånyo uppträdde, första gången den 26 sept. 1898 på Nationalteatret i Kristiania som Margareta i »Faust», då det visade sig att hennes röst var »lika klar och fyllig, lika böjlig, varm och kraftig som före sjukdomen».
Ännu vid 59 års ålder, i början af höstsäsongen 1917, uppträdde hon i sin födelsestad, då man fann henne öfverraskande frisk både i stämma och spel.
Gina Oselio blef i november 1898 af konung Oscar II hedrad med medaljen »Litteris et artibus» i briljanter.