Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Vendela Linnea Elisabet Andersson

Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar

av Johannes Svanberg

Vendela Linnea Elisabet Andersson, sedan Fru Sörensen. K. T:ne gästspel 11 sept. 1882—20 maj 1883, 21 ggr; fast anställning 1 juli 1883—30 juni 1887; gästspel 14 mars—16 maj 1888, 11 ggr. K. Op. 20 febr.—14 apr. 1893, 11 ggr.

Född i Halmstad den 19 nov. 1860. Hennes fader, som var musiker, dog tidigt och efterlämnade hustru och barn i små omständigheter. En i Helsingborg bosatt väninna till hennes mor åtog sig emellertid dottern Vendelas uppfostran. Här, i hennes nya hem, väcktes snart uppmärksamheten på hennes ovanliga musikaliska begåfning, och hon utbildades nu så hastigt att man ansåg att hon som »underbarn» kunde låta höra sig offentligt. En konsertturné arrangerades, hvarvid den lilla sångerskan uppträdde jämte en med henne jämnårig violinist. Konsertresan utsträcktes äfven till Stockholm, där konstnärstriumferna emellertid togo en ända, då några familjer där, hvilka intresserade sig för den älskliga, begåfvade sångerskan, fingo moderns tillstånd att taga hennes uppfostran om hand. Hon intogs nu i en af hufvudstadens skolor och genomgick sedan en ansedd flickskola i Kalmar. Den musik hon där fick idka var hufvudsakligen pianospel; röstens utbildning fick tills vidare sparas. Efter skoltidens slut återkom hon till Stockholm 1877, och nu började sångstudierna på allvar under Isidor Dannströms ledning, såsom förut var bestämdt, och samtidigt tog hon för Signe Hebbe lektioner i plastik. På scenen gjorde Vendela Andersson sin första, lyckade debut den 28 nov. 1878 på Nya (s. m. Stora) Teatern i Göteborg som Smeraldina i Dannströms operett »Crispinos giftermål» och den 17 dec. s. å. som Serpolette i »Cornevilles klockor», hvarefter hon erhöll fast engagement, hvarvid hon bl. a. uppträdde som Adile i »Svarta dominon», men stannade ej längre där än till spelårets slut, utan återvände till Stockholm. Hon återtog nu sina sångstudier för Dannström, hvarmed hon fortsatte till februari 1880, då hon uppträdde på Nya [ 163 ]Teatern (under Josephson och Holmquists första spelår) som Adèle i »Svarta dominon» och sedan i titelrollen i Lecocqs operett »Madame Angots dotter». Under återstoden af spelåret uppträdde hon med framgång i flere operetter och mindre operor.

Med Dannström och hans fru, af hvilka hon alltid omhuldats med mycken vänskap, fick hon vintern 1881—1882 rekreera sig på en resa till Nizza och väckte både där och i Paris å några konserter uppmärksamhet som sångerska. Efter hemkomsten till Stockholm började hon ett gästspel å Kungl. Stora Teatern i september 1882, då hon först uppträdde som Neméa i »Konung för en dag» och följande år som Cherubin och Mignon. Efter att 1883 ha erhållit fast anställning vid operascenen sjöng hon under de närmast följande åren Drottningen i »Hugenotterna», Madelaine i »Postiljonen från Longjumeau», Henriette i »Muraren», Siebel i »Faust», Rosina i »Barberaren i Sevilla», Lady Harriet i »Martha», Juana i »Spanska studenter», Marie i »Regementets dotter», Violetta i »Den vilseförda», Adèle i »Svarta dominon» samt Zephyrine i »Diamantkorset» och Virginie i »Paul och Virginie», i hvilka båda sistnämnda roller hon uppträdde vid dessa operors första uppförande härstädes. Våren 1888 och våren 1893 uppträdde hon under några månader som gäst. Efter hennes sista uppträdande, den 14 april 1893 fick hon af konung Oscar mottaga medaljen »Litteris et artibus».

Vendela Andersson hade ej någon stor röst, men den utmärkte sig alltid för en betydande renhet och klarhet. Hon hade ett musikaliskt och känsligt föredrag och hennes koloratur vittnade om erkännansvärda studier.

Den 19 maj 1888 gifte hon sig med tandläkaren i Köpenhamn Sophus Sörensen (död 1899); efter dennes död ingick hon 1901 äktenskap med hans brorson, bankmannen Fredrik Sörensen i Filadelfia (hvilken sedermera flyttade till Sverige och dog som kamrerare i Skandinaviska Kredit Aktiebolaget i Göteborg den 18 maj 1914).