Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Walfrid Moberg

Walfrid Moberg, född Torsslow. K. T:ne 1 okt. 1879—1882.

Född i Stockholm den 20 febr. 1855 (föräldrarna voro lektorn Matts Torsslow och Mathilda Embring, förut skådespelerska hos O. U. Torsslow). Hon började sin sceniska verksamhet hos Stjernström, då denne i januari 1875 öppnade den på hans initiativ tillkomna »Nya Teatern vid Blasieholmsgatan». Där kvarstod hon till utgången af spelåret 1878—1879. Under sitt ärfda, frejdade konstnärsnamn — hon var sondotter till den store Olof Ulrik Torsslow — gjorde hon sig snart sagdt från sitt första uppträdande bemärkt genom det oemotståndliga behaget hos hennes älskliga fägring, den välljudande stämman och hennes rika resurser för öfrigt, hvilka hos den unga skådespelerskan framträdde fria från allt manér och koketteri samt otvunget åtlydande hennes klara intelligens och mångsidiga begåfning. På Nya Teatern utförde hon bl. a. följande roller: Suzel i »Vännen Fritz», Laura i »Sodom och Gomorra», Ågot i »Leonarda», René i Friedrich Halms »Vildfågel», hvilket stycke vid dess första uppförande den 7 dec. 1878 gafs som den omtyckta skådespelerskans bröllopsrecett, samt slutligen Kate i »Hvem är han?» (i maj 1879).

Efter att den 28 dec. 1878 ha inträdt i äktenskap med underlöjtnanten, sedermera kaptenen vid Kungl. Älfsborgs Regemente Hugo Leopold Moberg blef hon från hösten 1879 engagerad vid Kungl. Teatrarne, där hennes första uppträdande ägde rum på Kungl. Stora Teatern som Desdemona i »Othello» (mot Elmlund som Othello och Hillberg som Jago). Hennes verksamhetsfält blef hufvudsakligen Dramatiska Teatern, där [ 131 ]hon utförde bl. a. följande roller: Lucile i »Hedern och penningen», Eleonora i »Drottning Margaretas sagor», Paula i »Grefvinnan Lea», Cherubin i Beaumarchais’ »Figaros bröllop», Marcelle i »Falska juveler», Adrienne i »Eftersommar», Zanetto i »Förbi» och Yvonne i »Seraphine», hvilken blef den sista roll hon utförde. Hon hade då länge varit sjuk, och nästan dignande under plågorna uppträdde hon i nämnda roll sista gången den 12 febr. 1882. Hon afled i Stockholm den 21 maj samma år.

Med Walfrid Moberg förlorade den svenska dramatiska konsten en af sina mest begåfvade och mest intagande yngre skådespelerskor. Ett behagligt yttre och ett i hög grad sympatiskt framträdande i förening med en städse alltmera sig utvecklande konstnärlig begåfning förlänade ett särskildt intresse åt den mängd olika roller hon under sin korta konstnärsbana blef i tillfälle att utföra.