Hoppa till innehållet

Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Zelma Axelina Lindqvist

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Henriette Rebecca Jacobson
Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar
av Johannes Svanberg

Zelma Axelina Lindqvist
Gurli Maria Sofia Palm  →


[ 33 ]Zelma Axelina Lindqvist, sedan Fru Wennerström. K. T:ne 1 juli 1870—30 juni 1876.

Född i Stockholm den 25 jan. 1851. Hennes föräldrar voro fattigt skomakarfolk, som dogo medan dottern var endast två år gammal, hvarefter hon togs om hand af en skyddsförening. Sedan den lilla flickan vuxit upp ville hon nödvändigt ägna sig åt baletten, och trots det motstånd detta rönte från deras sida, som tagit sig an hennes uppfostran, dref hon dock sin vilja igenom, och blef så antagen till elev vid Kungl. Teaterns balettskola. Det visade sig dock snart att hon röjde större anlag för talscenen och hon uppflyttades i följd däraf till aktriselev den 1 okt. 1867. Knappt tio veckor därefter gjorde Zelma Lindqvist sina första lärospån i ett stycke, som syntes likasom enkom diktadt för henne, afpassadt efter hennes ungdom och talang. Den 7 december 1867 uppfördes för första gången »Min ros i skogen», bearbetning från tyskan af Oscar Wijkander, med Zelma Lindqvist i hufvudrollen. Den ännu icke sjuttonåriga debutanten skapade däri med ens en intagande solskensbild af frisk och oskuldsfull naturlighet. Allt ifrån sitt första uppträdande rönte hon också en utomordentlig framgång, förnämligast genom sin omedelbarhet, och Anna i »Min ros i skogen» var sedan alltjämt en af hennes obestridda triumfer. Det älskliga och friska i hennes framställning verkade oemotståndligt, och man förespådde henne en mer än vanligt lyckosam framtid. Spådomen uppfylldes dock icke, ty redan efter få år började en afmattning i hennes spel göra sig märkbar.

Zelma Lindqvists konstnärskap var både af naturliga anlag och studier hänvisadt till ingenuefacket. Hennes lilla smidiga, nästan luftiga figur, den tämligen späda, ehuru i välklang oförlikneliga stämman, de oskyldiga blå, lifligt spelande ögonen, allt ägnade sig förträffligt för detta slags roller. Men så gjorde hon år 1872 en studieresa till Paris för att, som hon hoppades, kunna utbilda sig till tragedienne. Detta föranledde en splittring och missriktning i hela hennes konstnärsindividualitet, som inverkade äfven på hennes utförande af ingenueroller. Hennes första tragiska roll efter hemkomsten blef Adrienne Lecouvreur (första gången den 11 mars 1873), hvari hon dock ej gjorde någon lycka. Efter att den 20 februari 1875 ha ingått äktenskap med löjtnanten vid Flottan, sedermera [ 34 ]lotskaptenen i Sundsvalls lotsfördelning Bror Carl Wennerström (född 1847, död den 26 april 1896), från hvilken hon efter några år blef skild, lämnade hon scenen påföljande år och hade sin afskedsrecett å Kungl. Stora Teatern den 28 sept. 1876, då hon uppträdde i sin gamla triumfroll, Anna i »Min ros i skogen», och därefter som Ottilia i »Slägtingar».

Bland de roller, utom ofvan nämnda, som hon under sin anställning vid Kungl. Dramatiska Teatern utförde, må anföras Lilly i »Majorens döttrar», Thyra i »Fången på Kallö», Rosita i »Rosa och Rosita», Jolanta i »Kung Renés dotter», Hélène i »Fröken de la Seiglière» och framför allt hennes utmärkta Agnès i Molières »Fruntimmersskolan».

I mars 1886 beträdde hon ånyo tiljan, då hon på Nya (s. m. Svenska) Teatern utförde titelrollen i »Antoinette Rigaud». Den vackra stämman fanns ännu kvar, men hennes konst verkade gammalmodig och de teatervänner, som då erinrade sig den förtjusande Zelma Lindqvist, kände sig främmande inför fru Wennerströms framställning, och så öfvergaf hon åter skådebanan och förde sedan en i flera afseenden olycklig tillvaro i djup tillbakadragenhet. Efter ett långvarigt lidande afled hon i Stockholm den 6 dec. 1895.