Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Zelma Carolina Esolinda Hedin

[ 97 ]

Zelma Carolina Esolinda Hedin, född Bergnéhr. K. T. 1 juli 1845—30 juni 1863. K. T:ne 1 juli 1863—30 juni 1868; gästspel å K. Dr. T. 11 april—16 maj 1871, 10 gånger, samt å K. St. T. 24 maj 1873 (vid Svante Hedins recett).

Född i Stockholm den 31 maj 1827 (dotter af underlöjtnanten och tullinspektören vid Sabbatsbergs tull Carl Wilhelm Bergnéhr — ej Lorens August B., en äldre broder, som var kapten och fick majors afsked och som af F. A. Dahlgren oriktigt uppgifves som fader — och Carolina Wilhelmina Charlotta Philp). Elev den 1 jan. 1840. Endast 15½ år gammal debuterade hon den 8 dec. 1842 som Lotta i »Brodertvisten». »Hon väckte från första ögonblicket uppseende för en strålande skönhet, kanske mera än för rikedomen af inneboende anlag och blef en med mycket bifall mottagen och gärna sedd skådespelerska utan att dock ernå någon egentlig storhet som konstnär. Däremot var hon en utmärkt utilitet, en sällsynt välutrustad representant för de eleganta världsdamerna i den finare franska komedin och en förträfflig subrett och grisett i flera af de lustspel som den tiden uppfördes. På det tragiska området var hon mindre lycklig, isynnerhet stördes hennes uppträdande där af en uppstyltad deklamation, särdeles vid framsägande af versen». (Frans Hedberg.) Såsom Georgina i »Qväkaren och dansösen», Richelieu i »Richelieus första vapenbragd», Sophie Arnould i »Jag äter middag hos min mor», Hertiginnan i »Ett glas vatten», Fru de Nohan i »Den gifte mannen i staden och på landet», Fru Laurence Duvernoy i »Hyresgäst och husägare» och som Adrienne Lecouvreur väckte hon stort bifall. Att fru Hedin äfven kunde återgifva roller af helt annan karaktär än de unga och eleganta damroller ur den förnäma och glada världen, i hvilka hon var så förträfflig, visade hon som Fru Godard i »En fattig ädling» och som Mossamor i »Marsk Stigs döttrar». Hennes nätta sångröst gjorde att hon kunde uppträda äfven i sångroller, t. ex. Fru Karlfelt i »En egendom till [ 98 ] salu» och Fidalma i »Hemliga giftermålet». Bland hennes roller i det större skådespelet må nämnas Catharina Jagellonica i Börjesons »Erik den fjortonde» och Axinia i samme författares »Erik den fjortondes son», Elisabeth i Schillers »Maria Stuart», Ofelia och sedermera Drottningen i »Hamlet», Rosaura i »Lifvet en dröm» samt Lady Macbeth i »Macbeth». I januari 1865 blef hon genom ett svårt benbrott urståndsatt att uppträda under en längre tid. Benbrottet läktes emellertid och hon uppträdde åter på scenen, men hennes hälsa var numera försvagad och efter några få år lämnade hon den kungliga scenen.

Hennes konstnärsbana var dock därmed icke alldeles afslutad. Efter ett fjorton dagars gästspel på Nya Teatern i Helsingfors i september 1868 lät hon engagera sig för spelåret 1868—1869 vid det sällskap som under ledning af Ludvig Josephson och Fritz Ahlgrensson spelade på Mindre (Hammerska) Teatern i Stockholm. Den 10 juni 1869 hade hon sin afskedsrecett på Kungl. Stora Teatern som Cesarine i »Kotteriet». Därefter uppträdde hon som gäst på Kungl. Dramatiska Teatern tio gånger på våren 1871 i »Hyresgäst och husägare» och »En fattig ädling» och som Henriette Dolcy i »Våra bundsförvandter» samt äfven någon gång på andra scener, men tilltagande sjuklighet tvang henne alltmera att draga sig tillbaka. Sista gången hon visade sig på scenen var i »Hyresgäst och husägare» då hon medverkade vid sin svågers, Svante Hedins, recettföreställning på Kungl. Stora Teatern den 24 maj 1873. Hon afled i Stockholm den 11 febr. 1874. — Gift första gången den 29 juni 1845 med skådespelaren Gustaf Kinmansson, men skild efter endast några få år, hvarefter hon kallade sig fru Bergmansson; sedermera omgift den 12 juni 1854 med revisorn i generalpoststyrelsen Gustaf Henrik Leonard Hedin (född den 25 maj 1828, död den 1 jan. 1894), en yngre broder till skådespelaren Svante Hedin.