Lönnen

Nyår →

[ 42 ]

Lönnen.

Sannt är det nog att lönnen
Splittrad af blixten är,
Lönnen, som trädgårdssångarn
Hade så kär.

Aldrig så yppigt skuggar
Längre hon hyddans dörr.
Aldrig så riklig grönska
Ger hon som förr.

Lönnen har plötsligt remnat
Nästan alltned till rot,
Men mot förvissning har man
Funnit en bot.

[ 43 ]

Rundt om den sprängda stammen
Spände man band af jern.
Jernet, när allt vill brista,
Skänker ett värn.

Hålla ihop hon tvingas,
Hindras från fall,
Men så skall bandet vara
Stadig metall!

Sluten af hårda ringen.
Sårad, men fast hon står.
Och du skall se, hon grönskar
Än hvarje vår.

Ja när i dalen sommarn
Firar sitt festintåg,
Kommer ock trädgårdssångarn
Lönnen ihåg,

[ 44 ]

Sjunger en gammal visa,
Egen att lyssna på,
Om hur ett träd, som krossats,
Blommar ändå.