Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/11 Cap
| ← 10. Cap. Om Tidelag. |
|
12. Cap. Om mord och nidingswärk. → |
11. Cap.
Om mordbrand.
1 §.
"Sätter man eld med wilja å Konungens hus, slott, och fäste, skjep, kruthus, förrådshus, tyghus, eller annat sådant; miste högra hand, och warde halshuggen, och i båle bränd; fylle ock skadan, ther han gitter. Hwar som thet bjuder, ther til råder eller hjelper, så att gjerningen theraf sker; stånde samma straff."
P. St. Att den, som råder, bjuder och hjelper, straffas lika med Missgerningsmannen, LXI: 1 MB. Att mål, som angå mordbrand, skola HofRätt underställas, XXV: 5 RB.
S. F. Ifrån lagens stadgande i 11 Cap. 1 § MB. undantages, då i krig nöden det fordrar, eller wederbörande Ordres gifwit, att sätta eld på Konungens hus, slott m. m. 1797 d. 31 Martii. Kgl. KrigsArt. 7 Cap. 1 §. Den som uppsåtet till mordbrand wet och ej genast uppenbarar, stånde samma straff. ibid. 2 §.
Anm. I Frankrike anses mordbrand med lifsstraff, ehwad den å Statens eller enskildes hus eller skepp föröfwas; och är straffet lika, om igenom undergräfwen och med krut fylld mina förstörelse orsakas. Code Pénal, 139, 140, 205, 206 §§.
2 §.
"Sätter någor upsåteliga eld i annars mans gård, och bränner ther up hus, ett eller flera; warde halshuggen, och skadan gäldes af gods hans. Brinner folk inne, eller warder dödadt; miste mordbrännaren ther til högra hand sin."
P. St. Kännetecknen till wådeld af försummelse eller wangömmo, XXIV: 1 BB. Sättes eld å strandad eller till lands drifwen farkost, XXI: 4 MB. Att wärdet af eldskada, får edeligen fästas, XVII: 35 RB.
S. F. Den som, utan befallning af Befälhafwaren på stället, kastar, skjuter eller tänder eld på fiendtelig stad, by, kyrka, läger, fäste, skepp, hospital, förrådshus, schola eller qwarn; miste lifwet. 1798 den 31 Martii, Kgl. Kr.Art. 7 Cap. 4 §. För Drängen A. E. som, i afsigt att stjäla, wärkstält mordbrand i Fahlu Stad, och under eldswådan stulit, samt förut sökt utöfwa tidelag, och budit till att afhända sin moder lifwet, igenom förgift lagd i mjölk, men hwaraf hon blott sjuknat och haft uppkastning, skärptes straffet på det sättet, att han skulle ställas, på Fahlu torg 2:ne dagar å rad, en tima i halsjern wid en påle, med en tafla öfwer hufwudet, å hwilken hans brott wore beskrifwit, och med 30 par spö den sednare dagen af Bödelsknekten hudstrykas, samt sedan han haft rådrum till beredelse, utföras, till afrättsplatsen att halshuggas och steglas. 1761 den 22 Oct. KB. till S. H. R.
Anm. Ehuru hwarken i 11 Cap. MB. eller i Sjölagen något straff utsättes, då med wilja eld tändes på skepp eller båt, utan uppsåt att röfwa, eller att skeppet strandat, hwarom särskilt handlas i 21 Cap. 4 § MB; så tyckes likwäl 11 Cap. 2 § MB, i afseende på bestraffningen, destomera böra wara det lämpeligaste lagrum, som 20 Cap. 1, 2 §§ MB. och 27 Cap. SkipmannaBalken Sjölagen, tillägga lika säkerhet i farkost, som uti hus eller gård. – Att de, som i sednare tider för mordbrand ifrån lifsstraff wunnit förskoning, blifwit dömde till högsta kroppspligt af spö eller ris, jämte fästnings eller tuckthusarbete på lifstid, samt en söndags uppenbar kyrkopligt, ses af Kongl. Rådk. Protocoller den 20 Sept. 1785 och 13 Januarii, 1786, samt understundom, att före spö eller risslitandet, ställas för påle att skämmas, med ljus eller eldbrand i handen, hwarom se Kgl. Brefwen till Swea HofRätt den 10 Junii 1766 och 24 Nov. 1775. I Preusiska Staterne är mordbrand, i afsigt att stjäla eller röfwa, med dödsstraff belagd, men mindskning i straffet utsatt om mordbranden blifwit anstäld på ljusa dagen, framför om det skedt nattetid, och om elden orsakat mindre än 500 Riksdalers skada. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 1510–1519 §§. I Frankrike är mordbrand belagt med dödsstraff eller guillotinering, och är mordbrännaren, under förandet till afrättsplatsen, klädd i röd skjorta. Code Pénal, 4, 139, 205 §§.
3 §.
"Tänder någor af arghet eld å uthus, skog, sädesstack, hö eller halmstack, som långt ifrån gården äro; straffes med fyratijo par spö, tretijo par ris, eller en månads fängelse wid watn och bröd, fylle ock skadan."
P. St. Timar wådeld ute å marken. XV: 3 BB.
4 §.
"Warder mordbrännaren i then gjerning gripen; straffes med tjugu try par spö, aderton par ris, eller tjugu dagars fängelse wid watn och bröd, äntå at ingen skada sker."
S. F. Krigsmann, som sig emot 11 Cap. 4 § MB. förbryter, skall, jämte 23 par spö, warda ifrån Regementet eller Corpsen af Profossen utsparkad, samt till fästning afsänd, att där sin öfriga lifstid till allmänt arbete hållas. 1798 den 31 Martii, Kgl. Kr. Art. 7 C. 3 §.