Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/12 Cap
| ← 11. Cap. Om mordbrand. |
|
13. Cap. Om then, som förgjör sig sjelf. → |
12. Cap.
Om mord och nidingswärk.
1 §.
"Dräper man, eller qwinna, annan försåteliga och i löndom; warde mördaren halshuggen, mannen steglad, och qwinna i båle bränd."
P. St. Sätter man försåt för annan, att honom skada till lif. XXI: 6 MB. Om förgöring med förgift. XVII: 1 MB. Att mordsaker skola HofRätten underställas, XXV: 5 RB. Mördares begrafning, som i fängelset dör. II: 1 Str. B.
S. F. Pigan Greta Lisa Skog, som mördat Munskänken Eric Bolins hustru Charlotta Bolin, uppbrutit en Bureau och därutur tagit penningar, reverser m. m. till 40983 daler 16 öre K:mt; år 1770 antändt den eld, som öfwergeck Assessoren Bergstrals hus, och af de undanbärgade saker stöld begått, dessutom föröfwat kyrkotjufnad, 4 särskilde gångor hustjufnad, samt 13 gångor fickstölder och andra tjufnader, dömdes att, sedan hon förut på 2:ne särskildte torg 2:ne dagar å rad blifwit stäld i halsjern med en tafla öfwer hufwudet, hwarå hennes flera brott woro beskrifna, samt därefter haft rådrum till beredelse, med tillbundna ögon å en kärra till afrättsplatsen utföras, att därstädes mista högra hand, halshuggas och i båle brännas. 1773 d. 17 Febr. KB. till S. H. R. Soldaterne wid Österbottns Regemente Matts Hjelte, Abraham Frodig och Pehr Lindström, hwilke, sedan Hjelte och Lindström begått inbrottsstöld utur en BarnaLäraren Johan Mattsson tillhörig bod, därstädes mördat både honom och dess hustru Anna Tammerin, borrtstulit en del af deras egendom och sedan tändt eld uti stufwan, hwarigenom ej mindre den öfriga egendomen, än de mördades kroppar till största delen uppbrunnit; förklarades af Kgl. HofRätten, i stöd af 12 Cap. 1 § jämnfördt med 11 Cap. 2 § och 20 Cap. 1 § MB. efter Lag hafwa gjordt sig skydlige, att mista högra hand, halshuggas och steglas; äfwensom den egendom, som igenom mordbranden uppbrunnit, utaf de brottsliges bo skulle ärsättas de mördades arfwingar; hwarwid Kgl. Maj:t, i anseende till missgerningens grymhet, i Nåder tillade, att Hjelte, Frodig och Lindström borde, efter föregången kunngörelse i orten, där brottet skedt, om det straff de kommo att undergå, förut och innan de affördes till dödsstraffet, ställas 2 dagar å rad å Torget i Gamla Carleby Stad i halsjern wid en påle, en timme hwarje dag med tafla öfwer hufwudet, hwarpå deras brott wore beskrifwit, samt af en bödelskneckt afstraffas, hwardera med 30 par spö, hälften hwarje dag, och sedan de därefter blifwit af wederbörande presterskap till döden beredde, med tillbundne ögon afföras på en kärra, att å wanlig rätteplats i orten, där brottet skedt, undergå dödsstraffet således, att på dem hwardera högra handen först afhöggs och sedan hufwudet, hwarefter handen och hufwudet naglades på hwar sin påle, samt kroppen lades på hjul; äfwensom wederbörande presterskap, som komme att wara desse missdådare följaktige, när de utfördes till dödsstraffets undergående, borde å afrättsplatsen föreställa meningheten brottets grofwa beskaffenhet, och i bewekligaste måtto förmana dem, att genom Guds Nåd taga sig för laster och syndiga utbrott till wara. 1786 den 23 och 30 Januarii, Kongl. Rådk. Prot. samt Bref till Wasa HofRätt. KronoLänsmannen O. B, som för begångit mord å drängen S. A, af Kongl. Götha HofRätt, under åberopande af 12 Cap. 1 § Mb. blifwit dömd att halshuggas och steglas, förklarades endast såsom dråpare, efter 24 Cap. 1 § MB böra halshuggas och dess kropp afsides i kyrkogård läggas, emedan dråpet hwarken skedt försåteligen eller i löndom, utan i allmänn gästgifwarestuga, S. A. warit waken, änskönt å soffa liggande, och emot B. fält otidiga utlåtelser, då denne med en laddad bössa S. A. i hufwudet till döds skutit. 1795 den 13 Julii, Högst. Domst. Prot. och Bref till Götha HofRätt.
Anm. Hwar och en finner lätteligen, att all wåldsamhet begången efter döden å den mördade, ehuru barbarisk och ryslig den ock kan wara, hwilket ofta sker till döljande af brottet och den mördade personen, samt, att såmedelst undwika missgerningens upptäckt och bestraffning, ej lagligen medförer något ökat answar. Medelst Kgl. Förordning den 7 Dec. 1749, som igenom Kongl. Rescriptet den 22 Dec. 1758 (Fogtman l. c. 5 Delen 2 Afd. p. 256) blifwit förnyad, är det till straff för grofwe mördare i Danemark stadgat, att de, före afrättandet, 5 gångor skola knipas med glödgade tänger. I Frankrike är enligt 4 och 151 §§ i Code Pénal François, mördares straff att guillotineras, och utföras till afrättsplatsen, klädde i röda skjortor. Enligt Preusiska Lagen, 2 Del, 20 Afd. 806, 826–855 §§, straffas mördare, efter omständigheterne, med råbråkning nedanifrån uppåt, eller ofwanifrån nedåt, men dråpare endast med swärd eller halshuggning.
2 §.
"Samma lag ware om then, som dräper öfwermaga mindre än tolf år, eller någon sofwande, simmande, badande, eller then i sådant tilstånd och ärende stadd är, att han sig ej wärja kan. Slår eller sårar man honom; ligge i tweböte."
P. St. Att stöld, som sker swikeliga ifrån barn, ifrån den som afwita är, eller ifrån den, som i sjukdom ligger, anses swårare än annan tjufnad, XLII: 4 MB. Sker wåld å den, som i sjönöd stadd är, XXI:: 3 MB, eller å hafwande qwinna, XXII: 7 MB. Huru för slags och såramål bötes. XXXIV, XXXV, XXXVI. MB.
S. F. Den, som å Walplats, eller däromkring, eller å skep, efter slutad drabbning, dräper den ej motstånd gör, eller krigsfånge, som i beskydd tagen är; miste hand och hufwud. Tillfogas någon af dem, utan anledning annan hård medfart, och kommer däraf sår eller blodwite; straffes Officer eller UnderOfficer med tjenstens förlust, eller degradation på wiss tid, eller fängelse, efter omständigheterne: och mannskapet slite spö, ifrån 10 till 30 par. 1798 den 31 Martii, Kgl. Kr. Art. 6 C. 3 §. Hwar som i främmande land eller på neutral magts skepp, dräper den honom icke fiendteligen bemöter; gifwe lif för lif. Dräper han wärnlöst fok, qwinnor eller barn; warde halshuggen och steglad. ibid. 5 §. I anseende till Drängen N, som under det Fjerdingsmannen N legat ute å marken och sofwit, med en laddad bössa skutit honom i hufwudet och högra axeln, i uppsåt att honom ifrån witnesmål i en emot sig angifwen tjufsak utestänga, förklarade Kongl. Maj:t Sig wid öfwerwägande däraf, att då lifsstraff utsättes i 12 Cap. 3 § MB. å den, som tager annan med wåld och fördärfwar hans lemmar, i 17 Cap. 2 § berörde Balk å den, som söker annan förgöra, utan att döden därå följer, och i 21 Cap. 1 § meranämnde Balk å den, som i afsigt att röfwa, men det ej gitter, någon öfwerfaller, Drängen N:s brott, hwarå någon uttryckelig och alldeles lämpelig lag icke funnes, af swårare beskaffenhet, än att det måtte försonas med det straff, som lagen stadgade å blott edsöre, med måttelig blånad och blodwite; så skulle drängen N för denne mordiske gerning, jämte den fulleligen bewiste stölden af en silfwerbägare, wärd 15 Riksdaler, i ett för allt undergå spöslitande af 30 par, samt en söndags uppenbar kyrkopligt, och därefter försändas till Ankarsmedjan i Carlscrona, att där i 6 år till allmännt arbete hållas; Börandes CommendantsEmbetet uti Carlscrona wid arbetstidens förlopp med underrättelse till HofRätten inkomma, huru drängen N under samma tid sig skickat. 1793 den 22 Febr. KB. Norell, p. 48. Snickarens i Stockholm C. S:s underdåniga ansökning om den nåd för sonen G. S, som begått mord, på en gammal hustru, i Lagercronska huset, att han efter halshuggandet måtte slippa att å stegel läggas, utan i det stället begrafwas, afslogs, emedan G. S:s brott war af så ganska grof beskaffenhet, att han, som i fullt uppsåt att röfwa, gådt in i Lagercroniska huset och där mördat en gammal hustru eller huswakt, gjordt sig af all nåd förlustig, samt det jämwäl wore angelägit, att, till skräck och warning för andre wanartige och illsinnade, med honom efter lagens stränghet förfores. 1755 den 11 Febr. Kongl. Rådk. Prot. Men Lieutenanten G. M. H, som begådt mord på sin Fästeqwinna M. H. blef ifrån steglandet befriad, af det skäl, att han, enligt witnens utsago, hela 2 åren, innan missgerningen af honom blifwit föröfwad, förekommit dem likasom till sine sinnen laederad, samt det wore till befarande, att han, som efter wederbörande presterskaps berättelse, skulle finnas wäl beredd till dödsstraffets undergående, i fall hans underdåniga ansökning om befriande ifrån steglandet afslogs, åter torde falla uti någon sinnets förwirring och mera swårmodighet än förr. 1742 den 11 Junii, Kongl. Rådk. Prot. och Bref till Swea HofRätt. Öfwerfaller Hofbetjent annan med särdeles fördelswärja utom Borgen, eller sårar någon alldeles intet eller mindre wäpnad, såfwande, sittande, liggande, ej redeligen tillsagd, manad och warnad; ware det allt i tweböte och dubbelt straff; och fly Hofwet utan ära och afsked. 1687 den 16 December Kongl. HofArt. 5 Cap. 68 §, Just. W. pag. 1172.
Anm. Med orden: i sådant tillstånd och ärende stadd, att han sig ej wärja kan, förstås äfwen å sotesäng eller i swår sjukdom liggande, och förmodeligen äfwen den som är afwita. I Konung Gustaf den 1:stes Stadga 1538, Die Apostlolorum Petri & Pauli, 2 §, Just. W. p. 7, ansågs för nidingswärk om hemlighusfred blef bruten. Hit räknades äfwen efter gamla lagen, då någon blef trålburen, eller utan återwändo så länge slagen och sargad, att han dog däraf. Se Abrahamsson, pag. 723. Loccenii Lex. Juris Sveo-Goth. Tit. Trålbär. Om någon, utan i fall af nödwärn, eller att till agande äga laglig rättighet, i Frankrike sårar eller slår, antingen qwinna, eller ehwad person som häldst, under 16 och öfwer 70 års ålder, kan han, likmätigt Franska National Församlingens Beslut den 19 Julii 1791, dömas till ett års fängelse och 1000 Livres böter. Code des Juges de Paix, 1 T. p. 214.
3 §.
"Tager man annan fast med wåld, rifwer ut ögon, eller slår ut tänder, skär af tungan, näsan, eller annan lem; hafwe förwärkadt lif sitt."
P. St. Bastar någon den, som är oförwunnen. XX: 7 MB. Om hår eller skägg afryckes. XXXV: 4 MB.
S. F. Sedan Kongl. Swea HofRätt, medelst utslag den 2 Oct. 1794, under åberopande af 12 Cap. 3 § MB, dömt Gardessoldaten E. L. ifrån lifwet, såsom den där, sedan han af ledsnad att lefwa, för att begå mord, och blifwa med dödsstraff belagd, ställt sig i försåt för Pigan A. L. S, med hwilken han war alldeles obekant, wid allmänn landswäg, och henne ej allenast med en sten i hufwudet illa slagit, utan ock med en tälgknif gifwit 5 swåra blodsår och skador i bröstet och ryggen, hwilka dock lyckeligen blifwit botade; Så förklarade Kongl. Maj:t, att då lagen ingenstädes utstakade straff å uppsåt att mörda, och något menniskolif härwid ej heller blifwit spilt, utan Medici intygat, att de A. L. S. tillfogade åkommor, hwarken nu eller framdeles lände henne till men, och således alldramindst inom natt och år henne döden tillskyndade; Ty kunde E. L. för omförmälde wåldsgerning, enligt lag icke till dödsstraff fällas, utan borde, med ändring i HofRättens utslag, E. L. anses skyldig, att för dess tillbud att sig sjelf lifwet afhända, och för det han försåteligen å allmänn landswäg wåldet utöfwat, likmätigt 13 Cap. 4 §, 21 Cap. 9 § och 35 Cap. 1 § MB. samt Kgl. Förordningen den 20 Januarii 1779, i ena bot afstraffas med 40 par spö, samt i 6 års tid hållas till arbete å Sweaborgs Fästning, efter hwilken tids förlopp HofRätten från Commendanten borde infordra berättelse angående hans förhållande, och densamma till Kgl. Maj:t i underdånighet insända. 1795 den 19 Januarii, Högste Domst. Prot. 1795 den 30 Januarii, Kongl. Conseille Prot.