Linköpings Wecko-Tidningar 1793-01-26
| ← N:o 3 |
|
N:o 5 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
I Domkyrkan: Adjuncten Schelin Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Comminister Nordwall Aftonsången.
I St. Lars: Comminister Lindhagen.
I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Pred. Apelberger.
I Domkyrko-Församlingen är
Född en Doter.
LOFSÅNG til SOLEN.
O Du, som rullar i högden, rund såsom mine fäders skjöld! hwadan äro sina strålar, o Sol! Ditt ouphörliga ljus? Du träder fram i den Majestäteliga skönhet, och stjernorna gömma sig undan i skyn, Månen, kall och blek, sjunker i wästra wågen — men du träder ensam fram. Hwem kan följa dig i ditt lopp? Ekarna på bergen falla, — bergen aftaga med åren — hafwet drar sig tilbaka och wäxer igen — Månen förloras på himmelen — Men du är ewigt den samma, glädjande dig i klarheten af ditt lopp. När werlden är mörk af stormar, när dundret rullar och blixtren flyger, ser du i din skönhet fram utur molnen och ler åt stormen - - - Men til Ossian skådar du fåfängt, ty han ser ej mer dina strålar, antingen ditt gula hår flyter på östra molnen eller det fladdrar wid wästans portar. Men du är, kan hända, til en tid lik mig? Dina år torde hafwa en ända. Du skall sofwa i dina moln, obekymrad om morgonens röst. — Gläd dig derföre, o Sol! i din ungdoms styrka; ålderdomen är obehagelig och mörk: lik månens glimrande ljus, när det skener genom brutna moln, och töknet är på högderna, Nordans ilar på slätten, och wandraren ryser på wägen.
[Fortsättn. fr. Tidn. N. 2.]
Höglärde Herr Magister, Salutem!
Herr Magisterns affectionerade bref kom mig för någon tid sedan tilhanda, och hafwer där utaf förnummit dess goda Intension och Disein, först och främst dess goda fattade Affection til min käre Dotter Hedewig Ulrica, och sedan at jag skulle wara capabel til at promovera widare Hans Fortun och lycka hos mitt Höga Nådiga Herrskap, och hos Herr Biskopen, at han framför någon annan, (ty ganska många löpa allareda därom, strax anden för någon tid sedan war ur Prosten) må sucsedera til det vacante Pastoratet och präpositurn &c. Hwad det första consernerer, så är wäl Modren och Flickan nästan persvaderade, i ty så wida jag förstått, lära de wara snart för Herr Magisterns person inclinerade til Hans Desederiers fullgörande) jag skall [för min part] icke finnas disfisil och obenägen at bringat til godt slut; men imedlertid måste Herr Magistern fuller nesessario blifwa Magister, derupppå reflecterar Modren och Flickan myckit, Han måste lägga sig til en galant Peruk, och hafwa Kläder efter mode, och wara aschusterad som i Håf tjänar, det wil jag och sinsert och wänligen Honom oss emellan förtro, Qwinfolken tyckte ej mycket derom, at han intet kunde dansa, wi måste skicka oss efter tiden, ehwad J görer, så neglischerer ingalunda detta, det gör mycket til en ung Persons Lycka och Fortun, Jag [såsom så länge har lefwat i werlden, och har wistas i Håfwet] wet så wäl huru det går til, och wil wara, om en skal kunna sig insinuera och få god Opinion om sig; Jag wil och hafwa alla medel dertil osparda, skulle det och wara trehundrade Dal. S:mt; Jag hafwer och allareda insinuerat Herr Magisterns petitum hos mitt Höga Nådiga Herrskap, som hafwer jus Patronati, min Qwinna hafwer och redan så mycket avanserat, i synnerhet hos den unga Nådiga Fröken, och hännes Fransöska, (hwilken mycket förmår,) jemwäl hos hennes Höga Nåde Högwälborna Frun, at hännes Höga Nåde hafwer gifwit sitt nådiga vota och concens därtil, såsom och lärer snart aldeles öfwertala Hans Höga Nåde Herren därtil, hwarom Hennes höga Nåde redan fått god sperans at min Nådigste Höga Herre gifwer sitt vota dertil; Men af Herr Biskopen har jag Resistans och stort motstånd, Han will ingalunda wera af någon Gåfwa, Offerter och skänker, (kallandes sådant, om jag mins rätt, och minnet mig intet fallerer) Sinomi, och las up för mig af sin Bibel om en såsom böd penningar åt Apostelen at få Andans Gåfwor och Ämbete, Han improberade aldeles et sådant Prosedere, at genom Offerter, penningar och Gåfwor komma til Pastorater, och sade, at hwarken den såsom Offererer, eller den såsom accepterar, hafwa dermed någon wälsignelse, utan snarare förbannelse, Malediction och Olycka; Det skulle många då bli olycklige [objicerade Jag,] men Han regerade, det warda de i längden wäl finnandes; Jag mensionerade, at J ära intensionerade til at angaschera Eder i Mitt hus och blifwa min Måg, och at mitt Nådiga Höga Herrskap äger jus Patronati i Församlingen, det ingen dem disputera kan, bad trägit, at Hans Högwördighet wille taga sådant i nådgunstig Consideration, jag wille alt demerera och honorisise recompensera. (Forts. e. a. g.)
Et uphittadt bref. [Införes på begäran.]
Stormägtigste Genarillna, eders höga Nåde och
Grefwinna. Jag skulle fråga Eders höga Nåde
hwar jag skal gjöra af Kistebeslaget och Rågen som
råttorna hafwa ätit. Här innelykt skickas Släden och
Grisarne som torparne hafwa gjordt på dagswärken,
Till slut önskar jag Eders höga Nåde ett godt nytt
år, hwarpå altsammans begiäres qwittence.
Förblifwer &c.
Tjenstwillige tjenare
S. H.
Kungörelser:
Ibland andra til försälgning hos undertecknad insatte Saker befinnes: En halftäckt wagn, En Calesche, En Westphalisk wagn, En Rack, en Släda af nyare sorten, Twå par oskadda Tjälkar samt Sju stycken hwita Getskin. And. Dahlgren.
Uti Slotts-Trägården härstädes, finnas både in- och utländska friska och upricktiga Trägårdsfrön, samt Diverse sorter Såckerärter och Turkiska Bönor m. m. til salu efter wanliga priser.
För 8:ta dagar sedan, blef emellan gamla Gästgifwaregården och Ladugårds backe, et Rör förloradt, lindat med trå och förgyld knapck, samt gredelinsfärgat silkesband. Den som det samma uphittat och hos Swarfwaren Eklund inlemnar, har at undfå wedergällning. Hos förenämnde är en Kammare ledig at hyra nästa Wårfrudag.
Gustaf Wasas Kärlekshändelser är af någon lånt, den hänne innehafwer påminnes wänligen den samma i Boktryckeriet härstädes inlemna.
Et Prästbewis är på gatan uphittat, som ägarinnan mot Intimations kostnaden återfår på Boktryckeriet.
N:o 5 utgifwes Lördagen d. 2 Februarii, kl. 4. e. m.