Linköpings Wecko-Tidningar 1793-06-08
| ← N:o 22 |
|
N:o 24 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
I morgon 2 Söndag. efter Helge Trefaldighets Predika
I Domkyrkan: Adj. Com:ri Schelin Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Comm. Nordwall Aftonsången.
I St. Lars: Studiosus Lars Solvenius.
I Hospitals-Kyrkan: HospitalsPred. Apelberger.
I Domkyrko-Församlingen är
Född: Ett Barn.
Skallerorm, (Djur uti America.)
Skallerorm (Crotalus horridus, Linn.) är den fasligaste af Americas Ormarter, tjock som en mans ben och från 8 til 15 fot lång. Hufwudet är bredt och brunt, ryggen gulbrun med swarta tekningar, buken grå. Swansen har en skalra, bestående af flere leder til olika antal efter ormens ålder. Man upgifwer leder, som stigit til 10 stycken på en orm. Desse Djur funnos fordom til största myckenhet i Norra America, dock icke Norr om Sjön Champlain. Åt Söder träffas de til och med i Brasilien. Uppehålla sig i Skogar och Berghällar, särdeles omkring Niagarefall. Om Sommaren åtföljas gemenligen twå. Om wintren samla de sig i stort antal, nedkrypa i hålor, dit frosten ej råder och ligga där i dwala. Wid wårwarmen utkrypa de och sola sig, de äro då dufne, så at en Karl en gång, då han råkade träffa en sådan nyss utgången skara, med en stång dödade 70 stycken; men hade därwid nära omkommit af stank. De paras i Augusto och äro då mäst farlige. Följande Junius framföda de 10 til 12 lefwande ungar, som i September äro en half aln långe. Försynen har gifwit människan et warningstecken genom den nämnde skalran, ty ormen kan icke bita utan at han i förwäg gifwer sig tilkänna. Men då wäderleken är fuktig, höres denna skallring så föga, at Americanerne då icke gärna gå i täta skogar. Ormen har därjämte et trögt lopp, så at man ej har at frukta för des förföljelse; men då han kryper med nedtryckt hufwud och blir hastigt skrämd, kastar han sig i et ögonblick i ring och kan då skjuta en fart af 2 til 3 alnar, samt i detsamma bita. Man försäkrar, at denna Orm kan tjusa smärre djur och liksom med en Attractions-kraft suga dem i sit gap. Flere hafwa sedt Ekornar och smärre Foglar, liksom af en okänd drift, den de fruktlöst emotstådt, nedfalla ur träd och blifwa rof för den wid roten liggande Ormen. Men så snart Ormen wänder ögat från Djuret, så slipper det fritt. En Man har sedt en Skaller-orm så tjusa en Hare. Någre twifla wäl på denna händelse, men den är skäligen bestyrkt, och flere Ormarter hafwa denna förmåga. Skallerormarne dölja sig ofta i husen, särdeles i de Wildas kojor, och borttaga där Kyklingar, Möss m. m. Men til all lycka märka Djuren straxt denne farlige Gästen af des fräna lukt. Hundar resa håren och skälla, Tuppar resa Kammen och Hönsen skrocka, så at hela huset kommer i rörelse. Ormens bett är öfwermåttan giftigt, och om såret göres nära något af de större blodkärlen, så är ingen bot. Såras någon på annat ställe, som kan strax afhuggas, så är något hopp. Giftet åstadkommer kräkning, convulsioner, blodspottning och blodig stolgång, känslolöshet i alla lemmar, swullnad, yrsel, brännande inflammation o. s. w. Man har föregifwit, at roten af Polygala Senega skulle wara et specifict medel, man des kraft har mycket förlorat sit anseende, och brukas med större fördel i Pleuresier. Man pålägger ormens lefwer. Ranby har gifwit beskrifning på ormens giftiga tänder och blåsor. Han lät en Hund bitas, som blott lefde 2 minuter. Beyerley såg en Orm swälja en Hare, och märkte at ormen i det ögonblicket war tio resor mera skinande än wanligt. Han högg Hufwudet at en sådan Orm, och detta hufwud bet likwäl en käpp, så at giftet utbredde sig i barken såsom olja. Om giftet sprutas på linne, blifwa däraf gröna fläckar, som ej kunna uttagas. En annan lät en Orm bita i en färsk käpp. Giftet utbredde sig i ränder öfwer hela käppen uti mellansafwan, och då sprack käppen i stycken. Man har exempel, at en Skallerorm funnits i en säng, då Egaren nyss upstådt. Man har intet säkert medel emot dem. Swinen äta dem, äfwen någre Indianer, dock lemna de altid hufwudet. Nu mera äro skallerormarne mycket förminskade af Colonisterne.
Grafskrift öfwer en märkwärdig Man.
Läsare,
Här hwilar en Man, som intet har lefwat,
Änskönt han war 71 år gammal.
Han har
Utom sin Barndoms-tid
Ätit uti 65,745 timmar:
Sofwit 175,320 timmar:
Klädt sig i 43,845 timmar.
Han har warit med wid 630 Begrafningar.
Wid 300 Bröllop och 550 Barnsöl har han wisat sig hurtig.
Resan
Som han gjort i sitt Förmak från det ena hörnet
til det andra innefattar 300 mil.
Ute har han promenerat öfwer 600 mil.
I sällskap war han munter.
Han kunde berätta utantil 365 Fabler,
Och hade dessutom i friskt minne 1766 infall, som
han samlat ur gamla skrifter, och af hwilka han
wid alla tilfällen wiste at begagna sig.
Han begrofs sän han warit död i 71 år.
Hwem kan omtala huru många klädningar han utnött?
Och huru många glas han druckit?
Och huru många pipor han rökt?
Hwem kan berätta alt hwad han gjort och sagt?
Kungörelser:
En swart Siden-Halsduk af hafwa Spänne uti, är på en Kammare bortkommen; skulle han wara såld eller pantsatt wil ägaren honom igenlösa, då det anmäles wid Boktryckeriet.
Wid Boktryckeriet finnas til salu: Namnkunnige Måns Lefwernes-Beskrifning 3 sk. Tollstadi Husförhör 3 sk. Beskrifning om de namnkunnige städer, Cadir och Gibraltar. 3 sk. Finska Soldaten af Lidner 1 sk. Den känslofulle, från Engelskan öfwersatt 8 sk. Passions-sånger 1 sk. Myrans beröm, af Doct. Philip Melancton 1 sk. Grefwe Struenses Bref 1 sk 6 r. Plåckgods af Doct. Rydbäck 8 sk. Predikan på Midsommarsdagen, af Mag. Åstrand 2 sk. Rättegångshandlingar emellan Kyrkoherden i Lomaryd och Bälaryd Adolph Rymansson, samt Enke-Pastorskan Maria Christian Norberg, rörande Höst-utsädet under sista Nådåret, häftadt och skurit 6 sk.
N:o 24 utgifwes Lördagen d. 15 Junii kl. 4 e. m.