Linköpings Wecko-Tidningar 1793-08-17
| ← N:o 32 |
|
N:o 34 → |
N:o 33.
Linköpings
Wecko-Tidningar.
Lördagen d. 17 Augusti 1793.
I morgon 12 Söndag. efter Helge Trefaldighets, Predika
I Domkyrkan Adj. Com:ri Schelin Ottesången, Hosp. Predik. Johan Apelberger Högmässan och Comminister Nordwall Aftonsången.
I S:te Lars: Magister Wimermark.
I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Johan Apelberger. Gudstjensten börjas kl. 11.
Solon och Croesus. (Slutet. se Tidn. 32.).
På et så förakteligt sätt bemötte Croesus Solon wid detta tilfälle. Men när Croesus derefter stridde med Cyrus och blef öfwerwunnen samt förlorade Sardes, blef han lefwande tagen til fånga och skulle brännas. Sedan bålet war tilredt framfördes han bunden i Cyri närwaro och uti alla Persernas åsyn. Croesus ropade nu af all sin makt: o Solon! o Solon! o Solon! Cyrus förundrade sig häröfwer och skickade til Croesus för at fråga, hwem den Guden eller människan wore, som han allena uti denna sin wådeliga belägenhet anropade? Croesus förteg intet utan sade, at den war en ibland Grekelands wisa män som jag efterskickade, icke i afsikt at höra något af hans wishet, eller at lära något, som jag kunde behöfwa, utan at han skulle wara en åskådare och witne til den lycksalighet, som det warit mig mera känbart at mista, än lätt at förwärfwa. Denna lycksalighet bestod då den egdes i ord och inbillning, och hännes omskifte har i sjelfwa werket tilskyndat mig de swåraste och förskräckligaste olyckor. Den mannen förutsåg af mitt förra tilstånd mitt nu iråkade fall, och bad mig se på min ändalyckt, men icke trotsigt högmodas öfwer osäkra uträkningar.
När detta blef berättadt för Cyrus, såg han klokare än Croesus, det Solons tal riktigt inträffat wid denna händelse, och släppte icke allenast Croesus på fri fot, utan hedrade honom ock så länge han lefde. Solon skördade häraf den äran, at med et tal hafwa räddat den ena Konungens lif, och tillika gifwit den andra Konungen god lärdom.
Om sällsam Spis hos åtskillige Folkslag.
Asiatiske Folkslag gifwas, som äta Hästkött, och finna det wälsmakligt och födande. Wåra Förfäder, de gamle Celterne, skola ock hafwa ätit det samma. Det måtte åtminstone wara lika så hälsosamt som Oxkött. Hwarföre hafwe wi således afsky för detta köttet? Är intet en häst ibland de wanligaste djuren, som blott födes med goda Vegitabilier? Hwem kan häremot tycka om swin, för deras osnygghet skull, hwilka wi likwäl i ymnoghet äta? Wil man säga at hästarne äro nyttigare til arbete än at slakta; så är detta lika så sant om hornboskapen. Icke eller skonas hästarne för deras wackra utseende skull; nej ingalunda. Wi äta ju utan barmhertighet de skönaste foglar och täckaste lamb. Korteligen, ingen ting annat, än en qwarlemning af den gamla wantron, är enda orsaken til wår afsky för detta köttet. (Fortsättning en annan gång.)
Hwad nytt? En mullwad sig en gång |
Charade.
Mit Första köps i Handels-boder Det hwarken kan af Erjen frätas |
Kungörelser:
Hos Klädes-Mäcklaren Dahlgren här uti Staden, finnas goda Skjutgevär samt 10 st. Lampetter, och diverse sorter kläder til salu.
2:ne goda mjölkekor äro til salu som gå uti bete i lilla Djurgården och mjölka 4 kannor mjölk om dagen, bägge unga och skola bära den ena Kyndelsmässan och den andra något sednare. Med ägaren, får accorderas om priset, hwilken nämnes wid Boktryckeriet.
En nymodig målad och klädd släda i bästa stånd är til salu, hwarom underrättelse meddelas wid Boktryckeriet.
En Uhrnyckel af guld, konstswarfwad, är förlorad på gatan imellan Westringska och Räntmästarens gårdar förleden Torsdags afton; den som densamma uphittat, behagade gifwa det tilkänna på Boktryckeriet, emot 1 R:drs wedergällning.
Förleden onsdags afton bortkom en liten Tikwalp, lurfwig och hwit til färgen med rödaktiga öron. Underrättelse härom lemnas til Guldsmeden Hessling emot nöjaktig wedergällning.
N:o 34 utgifwes Lördagen d. 24 Augusti kl. 4. e. m.
Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegr. Enka.