Hoppa till innehållet

Linköpings Wecko-Tidningar 1793-11-02

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  N:o 43
Linköpings Wecko-Tidningar
1793

N:o 44
N:o 45  →


[ 178 ]
N:o 44.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 2 November 1793.



J morgon, Alla Helgons Dag, Prädika

J Domkyrkan: Comminister Nordwall Ottesången, wice Past. Strömmerstén (Högmässan) Pastoral-Predikan, och Adj. Com:ri Schelin Aftonsången.

J S:te Lars: Comminister Lindhagen.

J Hospitals-Kyrkan: Wice Past. Strömmersten. Gudstjensten börjas kl 11.

J morgon blifwer Fång-Prädikan kl. 12, af Slotts-Prädik. Magister Wångenberg.



Döden.

Huru olika blifwer icke denna gästen emottagen af oss människor. Somlige förskräckas för honom såsom barn, då de höra talas om busar. Andre åter, anse honom som en wälgörare, hwilken befriar dem ifrån et uselt lif, någre osäkre och owaraktige skatter, och dymedelst tildelar dem rikedomar, som blifwa waraktige och beständige. Jag [ 179 ]begriper icke, at människor kunna wara så rädda för denna gästen, som fläste delen äro. — Wid blotta föreställningen af de lycksaligheter som följa efter detta mödosamma lefwernet, kunna wi, såsom uplyste och förnuftige warelser, icke annat än med förnöjelse anse honom. — Den trötte wandringsmannen må glädjas då han nalkas Fäderneslandet. Dagakarlen af aftonens ankomst som bebådar honom lugn och hwila. Sjömannen, at han får se en efterlängtad strand, och fri från stormar och Orcaner kasta sig i skötet hos en älskad maka, omarmas af barn och wänner. Guds barn som sträfwa och tråka det ena steget efter det andra på det stormande werldshafwet skulle sannerligen snart nog ledsna, om icke utsigten af et bättre och waraktigare lif, wore deras ögnamärke. — Det är sant, den rika och egennyttiga, skulle wäl önska, at han kunde få lefwa i en usel werld flere tusende år, och aldrig höra nämnas någon död. Men så lära wäl sådane förställningar icke äga rum, då man ser, at den högsta ålder är 70, 80 och sällan 90 år. — Så tilfridsställande och nöjd den trogne och Gudfruktige själen är wid åtankan af döden, så ryslig och förfärlig är han dör den som aldrig welat höra talas om honom. Utan twifwel påminner likwäl et slumrande samwete då och då, honom om den förwandling som förestår. Söker han undwika de ställen, där sådane samtal öfwas, där död och ewighet omtalas, kan han intet annat därmed uträtta än at försöka at insöfwa sig i säkerhet, tils han, beklagligt nog en gång får erfara en sanning som han både wetat och fruktat, men försent påtänkt, då döden står liksom färdig at afskära dess utslitna lefnadstråd.

[ 180 ]Jag fasar at nämna, men kan dock ej dölja hwad jag fruktar, det en del sådane människor som icke wilja höra talas om döden, äfwen hysa den rysliga tanken, at ingen räkenskap förestår, ingen Ewighet är at förwänta, hwarför de kunna lefwa obekymrade. Men huru bister må icke en sådan människjas skiljsmässa blifwa, då han som en Voltair med döden på läpparna och förskräckelse i själen utbrister: Jag är både af Gud och människor öfwergifwen. Ack, om sådane uttryck kunde präglas i fritänkarens bröst medan nådatiden warar, skulle han snart wända om från sina wägars willa. Men beklagligt nog, han låter sällan eller aldrig sådant lända sig til warning och efterrättelse.

För en rätt Christen kan icke döden wara ryslig eller faslig. Det är sant, at när ägta band skola uplösas, Föräldrar slitas från sine späda barn, hwilka då icke kunna skilja ondt och godt, at det är ömt och rörande. Men då samwetet är lugnt och tilfredställt med Gud, äro desse smärtor upfylde med lifligaste glädje. Man ser redan på långt håll den förestående sällheten som får emottagas på andra sidan om grafwen, hwaräst man en gång hoppas få råka sine wänner och anhöriga, där ingen död skal blifwa.

Men förgäfwes torde desse wälmente rader uträtta annat än åtlöje och förakt, uti et tidehwarf då Religion pch Salighet hållas för dårkskaper. Men wäntar hällre sådane Saker i et Tidningsblad, som rogar Läsare, än hwad som kan wara nödigt och alfwarsamt. Min tanke är dock, at ombyten af ämnen icke äro skadliga, och då det [ 181 ]misshagar en del, torde någre finnas nöjde och benäget ursägta det som kan wara bristfälligt.



Död:

Konungens Troman General Majoren och Commendeuren af Kongl. Swärds-Orden, Högwälborne Fri-Herre, Herr ERIC JULIUS CEDERHJELM, på Dess Sätesgård Westerby den 27 October 1793, kl. 2 f. m. uti en ålder af 64 år.


Ordet til Charaden uti Tidningen N:o 43, är: Bok-Wett.


Kungörelse:

Wid Boktryckeriet finnes Gustaf Adolphs och Fröken Ebba Brahes Kärlekshändelser, bundit i Papersband, 10 sk. Atheisten, Skaldestycke, 1 sk. En Ärlig Swänsk, 1 sk. 1787 års Prästmöts-Handlingar, 4 sk. Ärke-Biskop von Troils Prädikan öfwer Biskop Filenius med Personalia, Grafskrifter och Parentation 8 sk. Kyrkoherden Petterssons Prädikan på 6 Söndagen efter Påsk 1761, uti de Fattigas Nya Gudstjensts-rum på Sabbats-Berg, om en rätt Gudstjenst uti en Andelig Fattigdom, 62 sid. i 4:to, 5 sk.


N:o 45 utgifwes Lördagen d. 9 November kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.