Hoppa till innehållet

Linköpings Wecko-Tidningar 1793-11-09

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  N:o 44
Linköpings Wecko-Tidningar
1793

N:o 45
N:o 46  →


[ 182 ]
N:o 45.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 9 November 1793.



J morgon, 24 Söndagen efter Helge Trefalldighets, predika

J Domkyrkan: Adj. Com:ri Schelin Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Comminister Nordwall Aftonsången.

J S:te Lars: Comminister Lindhagen.

J Hospitals-Kyrkan: Hospitals-Predikanten Johan Apelberger.



Följande införes på begäran.

Om ädla tänkesätt, sällsynta uptäckter och

hedrande wälgjärningar förtjena medmänniskors högaktningar eller försmädelser, därom lärer en hwar som äger förnuft kunna döma. Man har sig nu nästan öfwer alt bekant, huru Apothekaren Herr Nyström uti Norrköping, upgifwit för det Allmänna, utan egen afsigt eller egit förbehåll sin uptäckt at hastigt släcka Eldswådor. Jnnan han skridit härtil, har han för en talrik Allmänhet wisat prof af sin konst. Länets wördade Styresman [ 183 ]war sjelf närwarande, som af nit för det Allmänna bästa, icke underlåtit at sådant medelst kungörelse från Prädikstolarne kungjordt. Man har sig äfwen förut bekant af Herr Assessor von Aken upfunnit et lyckligt medel i samma wäg, men ännu icke upgifwit det samma. Härmed må wara som det wil, men emedlertid synes det wara oförskyllt at kasta skuggor på den förra, som redan skedt uti Stockholmsposten. Man föregifwer däruti såsom skjäl, hwarföre icke Herr Nyström förr upgifwit sine rön, och slutar däraf, at han torde til äfwentyrs stulit konsten af Herr Assessor von Aken. Hwilken hård tilwitelse, och hwilket djärft företag? Hwem igenkänner icke häruti afunden, som, då han icke kan åstadkomma annat, söker såra och nedtrycka den tänkande och arbetande Dygden. På en annan sida blir Herr Nyström ansedd af alle förnuftige och ädelmodige medlemmar i Samhället. Han skyndar en wälgörande Allmänhet til mötes, utan at begära eller förestå minsta belöning, och friwilligt upgifwer sin konst; så mycket mer, som han genom trycket gjort den allmänt kunnig, och til bewis af ädelmod, gifwer hwarje Församling i Länet et sådant tryckt Exemplar, på det åt oförmodade olyckor därigenom kunna dämpas, då nödige och ej kostsamme anstalter i tid anskaffas. Man igenkänner i honom en ärlig Patriot och människo-wän. Sannerligen det duger at kosta skugga på honom, då man icke sjelf kan gifwa något ädlare, något nyttigare och bättre.

Jcke tycker mig eller, at han bör blifwa obelönt, och werkeligen han det lärer blifwa. Norrköpings hederlige Jnnewånare, hwilka altid utwärka sig som frikostige och ädelmodige Medlemmar, hafwa gjort en wacker början, och jag twiflar [ 184 ]icke, det en hwar ärlig Swensk, som äger råd och förmögenhet efterföljer så wackert exempel.

Om med denne uptäckt, alle för människoslägtet, ryslige och härjande eldswådor, hwilka uti Swerige detta tidehwarf ödelagt många Städer och byar, uphörde, skulle wäl ingen utan såsom en stor Guds nåd anse denna lyckliga upfinning, och sednaste Efterwerlden wälsigna Uphofsmannen.

Hwad Herr Assessor von Aken beträffar, har wäl ingen förnuftig sökt bestrida, at han bör blifwa obelönt; dock tycktes billigheten fordra, at han borde wara nöjd med det sammanskott, som han kan hafwa at wänta af en hedrande Allmänhet, utan at föreskrifwa någon wiss taxa. Det skulle altid blifwa en lättnad för honom, at äga den lifliga glädjen innom sig, at utan egen afsigt hafwa tjänt Fäderneslandet, och på detta sätt göra sig lika älskad som Herr Nyström.

För öfrigt önskar jag, at en hwar som kan hafwa tilfälle at tjäna sine Landsmän med nyttige uptäckte, må fortfara, ehuruwäl den afundsfulla söker swärta deras heder. Det för dock intet til saken. Efterwerlden dömer owäldugt och rättwist. Det är denna Domstol man sig underkastar, hwilken förmodeligen blifwer den pålitligaste. Dock är emedlertid skade, at ingen ting oklandrat får komma i dagsljuset. Huru mången skulle icke annars söka gagna? men de weta förut at alt skal häcklas, hwarföre ofta händer at små gnistor, som kunnat blifwa lysande och store, uti förtid qwäfwas och undergömmas i askan.


[ 185 ]Länge har jag wäntat så mycken billighet af Er, som af illska och upsåt, under

Regementsmötet på Malmen i Herr Rådman Meijers kjök med afskummat flott bortskämde min klädning, at åtminstone göra Er ursäckt. Jag begär nu mera ej den höfligheten. Ädelmodige människor hafwa behjertat en fattig Domestiq’s lidande och gjordt staden för mig drägelig; men på det, ingen af mina wilkor må blottställas för flika Nidingswerk, åtminstone ej utan laglig näpst, så äro 10 Riksdaler Deponerade såsom belöning för den, som med lagliga bewis upgifwer den nedriga människan- A. C. R. - -

Kungörelser:

Engelska och Spanska Stall och Springbaggar, finnas til salu, underrättelse fås på Boktryckeriet.

Et Bränwins-Fastage emellan 5 a 600 kannors rum med jernband och öfwerstruken med Oljefärg är til salu. Underrättelse fås wid Boktryckeriet.

En god och uti fullkomligt stånd befintlig Viol är til salu som uti Boktryckeriet härstädes kan beses, samt om priset med ägaren accorderas, hwilken namngifwes på nämnde ställen.

För korrt tid sedan, hafwa Tjufwar bortstulit ur Trädgården wid Nygård i St. Lars Socken: et lefwande Bisamhälle med sin kupa. Den som kan gifwa uplysning om denne Nidings stöld, har at undfå på ofwannämde ställe 4 R:dr, och skal dess namn om så åstundas warda förtegadt.


N:o 46 utgifwes Lördagen d. 16 November kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.