Linköpings Wecko-Tidningar 1794-04-12
| ← N:o 14 |
|
N:o 16 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
Långfredagen predika
I Domkyrkan: Adj. Com:ri Schelin Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Kyrkoherden Nordwall Aftonsången.
I S:te Lars: SlottsPredik. Mag. Wengenberg Högmässan och Com:r Lindhagen Aftonsången.
I Hospitals-Kyrkan: Hospitals Predik. Apelberger Högmässan och Comminister Lindhagen Aftonsång.
Fångpredikan hålles kl. 11 å wanligt ställe.
Passionspredikningar
Nästa Onsdag af Magister Wimermark och om Torsdag af Adj. Com:ri Schelin.
Wårens Nöje.
På Fröjas blomsterfält där wårens nöje lekar.
Och wästanwindens flämt kring liljans toppar smekar,
Här dagens Drottning mer åt nordens gömmor går;
Då man af hennes sken en liflig warma får.
Hon plöjer luftens haf med sina silfwerstrålar,
Och böljans hala rymd med hwita glansen målar.
Alt qwicknar, spritter up ur wintrens kalla sång,
Alt prydas, ränner fram på Majens gröna äng.
Från wästans höga berg det röda floret strimmar,
Och sakta med sit ljus bland sädens gugning simmar.
Den korta natten tyst, en stilla hwila ger,
Och himlens matta hwalf med glesa strålar ler.
Uti den stilla wik, om hwilken bergen famna
Nu längdens trotta skepp med nöjsamt hurra hamna,
Där glindra eldar kring, at med sit hwassa stål
Mot bottnens weka dy få ta den snabba åhl.
Den djerfwa skärgårdsman på lätta böljan gungar,
Och i en hastig flygt från qwinnans öga slungar,
Den lilla klena ek, som granens åror för
Han genom djupet qwickt på hafwets rymder för.
Framför hans hwassa köl de brutna äggor fräsa,
Och af hans starka år den trinta hwirflar gäsa —
Han kaster ut sin krok och ser en hungrig hop,
Som stormar om hwaran ur watnets djupa grop.
De med et eldat bröst kring fina tråden hasta,
At oförtänkt sit lif uti hans snara kasta,
Han med en krökter rygg en mängd af fångar drar,
Mot landets twara brant, där fisken fläckwis smilar,
En med en rutig not det rena watnet silar,
Och samlar i en buckt med linnets bundna garn
Ur böljans kalla sköt en flock af hafwets barn.
Den lilla gossens hand åt qwicka fisken pekar,
Som på Corallens sand med tunna stjerten lekar,
Som suckar och som dör — förgängligheten rår
Han slutar nöjet nu just uti nöjets wår.
De smärre skogens wärk på Neptuns rymder ränna,
Och stålta på sit wrak det täta linnet spänna —
De skynda om hwaran, dess bröst i gäsning stå,
Och Lagerkrönt är den som först kan landet nå.
A Philosophis, ajebas, ista sumis. Metuebam, ne a lenonibus diceres. Cic.
Ibland en swulten hop som glas och bålar tömma,
Och under larm och sorl om flera saker dömma;
En Mollberg alldrafrämst på Klubben wisar sig,
Han med en öppen hals — hör broder hör på mig:
Hwa! ta mig tusend hwad? hör Momus jag dig fråger,
Är denna rad ej länt — Och den til intet dåger - - -
Se denna - - ack! hur dum - - se hwad den usel är - - -
Jag bryr min hjerna ej - - jag wid min Backus swär,
At om än alla will bland stats-ruiner söka - -
Blott jag min Bachi börs kam med en fyrk föröka
Så lefer jag förnögd. Men på et annat sätt
Min kära Mollberg döm dit hufwud är ej rätt.
Anecdoter.[1]
Den snälle Målaren Sylwius hade alltid myssan på sig när Konungen kom in, och såg på hans arbete i Slottskyrkan i Stockholm, eller i Drottningeholm. Och hade Konungen befalt honom at ej röra den samma. Men en gång hade Konungen med sig Gref Bengt och Gref Johan. Då tog Sylwius af sig. Konungen sade: nu glömmer j er Sylwius: mins j intet wårt aftal, at j ej skulle röra myssan för mig. Sylwius swara: Än för dem då Ers M:t? han will säga: de äro wäl högdragnare, och skille ta illa up det.
En gång frågade Konungen Sylvius: i huru många Påfwars tid har warit i Rom? Han swarade: i twå, (eller tre). Uti hwars esprit han J bäst stått? Han swarade: Hwad Påfwe? hwad esprit? Den Påfwen stod bäst i mitt esprit, som som betalte mig bäst. — Konungen sade widare: I har intet at klaga. I hafwen snart en Öfwerstes lön, när alt räknas tilsamman. Derpå swarade Sylwius: ja, der tror jag wäl; Eder M:t kan göra 20 Öfwerstar på en dag, men icke en Sylwius på 20 år.
Ordet til Charaden uti Linköpings
Wecko-Tidning N:o 11 är: Lag-Man.
Kungörelser:
Den som wet sig utan ägarens låf från någon Bokhylla länt Rolofs Händelser, anmodas dem i samma Bokhylla återställa, så framt han wil undwika de beswär som åtfölja slike låntagare.
Resesällskap til Stockholm mot deltagande i halfwa skjutsen åstundas med första. Underrättelse fås wid Boktryckeriet.
En brun Sedelbok är förlorad på stora gatan, tillika med 2 plåtsedlar d. 9 dennas; den hänne uphittat och aflemnar i gården N:o 7 och S:te Pers qwarter, undfår nöjaktig hittarlön.
N:o 16 utgifwes Lördagen d. 19 April kl. 4. e. m.
Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.
- ↑ Se Link. Bibl. Handl. Sid 305. 1 Del.