Hoppa till innehållet

Linköpings Wecko-Tidningar 1794-05-02

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  N:o 17
Linköpings Wecko-Tidningar
1794

N:o 18
N:o 19  →


[ 35 ]
N:o 18.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Fredagen d. 2 Maji 1794.



I morgon 2:dra St Bönedagen, predika

I Domkyrkan: Adj. Com:ri Schelin Ottesången, Hospit. Predik. Apelberger Högmässan och Kyrkoherden Nordwall Aftonsången.

I S:te Lars: Comminister Lindhagen Ottesången och SlottsPredik. Wångenberg Högmässan.

I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger. Gudstjänsten börjas kl. 11.

Fångpredikan blifwer å wanligt ställe kl. 11.

Öfwermorgon 2 Söndagen efter Påsk, predika

I Domkyrkan: Kyrkoherden Nordwall Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Adj. Com:ri Schelin Aftonsången.

I S:te Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospitals-Kyrkan: Magister Wimermark. Gudstjensten börjas kl. 11.



Den förtwiflade.

Mitt hjerta brista wil -- och dessa -- dessa tårar --
         De rinna snart ej mer
         We den sitta grymma öde ser!
Finns något qwal, som ej dess hjerta sårar?
         Du ström, som från mitt öga rinner,

[ 36 ]

Som fordom tröstat mig – som qwäfwer nu min röst –
         Du torka skall — Då hoppets sol förswinner –
En Usling med förtwifladt bröst,
         Ej gråta kan – Dess hjerta wändas – brinner –
Och suckar fåfängt efter tröst.
         Så jag det sista målet hinner — — —
Wid hwarje steg min fasa ökar sig;
         Min lefnads morgon jag förbannar — —
         Jag djupet ser — jag häpnar — jag häpnar — stannar —
Och i dess gap jag störtar mig.
         En torkad gren, i strämmen af en älf
Förwillad i sin fart af alla wäder drifwes;
         Så själen ledsen wid sig sjelf,
Wid lif — wid alt — ej i sitt fängsel trifwes,
Då lugn – och ro – och glädje icke gifwes.

         Då ännu hoppets glada röst
En enda ljuflig känsla wäckte;
Då ägde jag en wän, som stundom handen räckte,
         Och tände nöjet i mitt bröst.
         Då ännu minsta owisshet
Min framtids jämmer undangömde;
Jag stundom då om nöjen drömde,
         Och willad af en möjlighet,
Jag mitt bekymmer stundom glömde.
         Nu — då jag alt mitt öde wet —
Då ingen räddning mera finnes - -
         Nu — ökar det min uselhet,
At jag mitt falska hopp, och mina drömmar minnes.
         Jag suckar ej — jag klagar icke mer —
         Förtwiflan mig en styrka ger,
Som under lyckan sällan winnes,
         Och som åt alla stormar ler.

Jag lefwat länge nog – Min ungdom är förbi —
         Jag hoppas ingen ting — Jag ingen fruktan känner —
Ifrån begär och längtan fri;
         En plåga för mig sjelf — en ömkans syn för wänner,
Kan jag ej mera usel bli.
         Du! som det minsta kräk med godhet öfwerhopar,
Du alla werldars Gud! Min Far! Förbarma dig!
         Ej efter hjelp — men blott om nåd jag ropar.
Om under bördans tyngd – Om på den hala stig,
Emellan nöd och brott — Om styrka skulle tryta —
         Om foten skulle willa sig,
Och jag min Andas fängsel bryta — — —
         Min Gud! af nåd! förkasta icke mig!

L---r! slagne wän! Så tänkte äfwen jag —
Då tryckt, och klagande, och swag.
         Jag i förtwiflans öken famlat:
Då hjertat under Ödets slag,
         Sin hela styrka fäfängt samlat. — — —
Men nu – — Ack! af mitt öde lär,
At ingen jämmer ewig är — —
         Nu — har det klarnat för mitt öga —
         Nu — har en sträle fran det höga,
                  Til lif och glädje blickat ner;
                  Jag all min önskan upfyld ser — —
                  En älskad Maka åt mig ler — —
Jag hoppas snart bli Far – Mig ingen sällhet tryter –
Min lefnad lugn, somstilla böljan flyter,
         Och hjertat klagar icke mer.
                  Så L---r – – ock för dig.
                  Skall målnet skingra sig,
Och glädjens sol för skrämda ögat tindra;
         Den Guden, som dig hjerta gedt
At känna andras qwal, skall ock ditt egit lindra;

[ 37 ]

        Hans Allmagt har ditt lif beredt,
        Hans wishet dina öden sedt,
Hans nåd skall din förtwiflan hindra.
      Bewara blott din dygd – Qwäf icke hoppets röst,
        Som ropar i ditt slaga bröst:
”En gång skall sig din klagan sluta,
        ”Och kanske i din lefnads höst,
”Skall du få Sommarns nöjen njuta.



Til Comministri beställningen i Söderköping, eröll vic. Pastoris M. Hammarstedt ingen, Adj. Pet. Westercrantz 14 och Adj. Com:ri wid Domkyrkan A. G. Schelin 49 röster.



Af förhastande har i Tidn. N:o 16, d. 19 sistledne April, en wiss person oskyldigt blifwit angripen medelst flere utlåtelser; hwarföre den til N. N. T. stäldte anoncen warder til alla delar af Auctor återkallad.



Kungörelser:

En Gåsse om 15 a 16 år, som kan wäl läsa swänska och något skrifwa, samt dessutom är hugad at lära en skicklig profession, får anwisning om den samma, då han med det första anmälar sig wid Boktryckeriet här i staden.

Om någon skulle wilja aflåta et Flaskfoder i godt stånd, får underrättelse om köpare i Handelsman Coullanders bod.

En mindre nyckel förlorades för 14 dagar sedan wid Ekekällan. Skulle han wara uphittad, torde han inlemnas antingen wid Boktryckeriet eller på ofwannämde ställe.


N:o 19 utgifwes Lördagen d. 10 Maji kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.