Hoppa till innehållet

Linköpings Wecko-Tidningar 1794-05-10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  N:o 18
Linköpings Wecko-Tidningar
1794

N:o 19
N:o 20  →


[ 37 ]
N:o 19.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 10 Maji 1794.



I morgon 3 Söndagen efter Påsk, predika

I Domkyrkan: Comminist. Lindhagen Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Kyrkoherden Nordwall Aftonsången.

I St. Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger.



Död:

Tullskrifwaren Olof Carl Sjöbergs Son, Carl Daniel den 9 Maji 1794.



Til okända Fruentimret Theophila Wälment.
S. H. Tit.

Samma wördade Heders-Man som under den 15 sistl. Januarii emottagit Tit. mig rörande öma Bref , har med egen hand, icke allenast genast til mig öfwerlemnadt så wäl berörde bref med däruti slutne Documenter, och Tit. därjämte fölgde hedrande gåfwa af sine egne medel ganska ädelmodigt i min hand förökadt, utan [ 38 ]jämwäl uti et derpå til Tit. ärbara Commissionair och bref-förare återlemnadt försegladt swar af den 3 påföljande Februarii, (det bemälte Commissionaire, i okunnighet om Tit. Respective Person och boningsställe, likwäl icke kunnat fortställa utan likaledes til mig öfwerlåtit,) på det mäst hedrande sätt tolkadt ej mindre egen dubbel tilfredställelse öfwer Tit. ådagalagde ädla tänkesätt, som för sine i tysthet gjorda wählgärningar, hwarken söker werldens pris eller den lidandes tack, än den glädje som af slike wälgärningar ingjutes i själen hos den i eländet lindrade och den hugnad hwarmed den wälgörande däremot skall få emottaga dess glädjetårar och wälsignelser; Men

Wärdaste Människo-Wän!

Jag har därefter sjelf, i hoppet länge sökt men icke warit nog lycklig at personligen igenfinna ofwan wälbemälte min Wälgörarinna, hwilken altså torde hafwa beslutit at, i denna delen, för alltid wara okänd;

Tillåt mig därföre, emot det stora barmhertighets- och Christeliga Kärlekswärk mig härigenom är wederfarit, at i detta blad få nedlägga för Eder mitt upricktigaste hjertas ödmjukaste Tackoffer jämte trognaste tilönskan af Eder högsta wälgång både på jorden och sedan, där jag diock wet at en gång få igenfinna Eder med glädje, för Hans skull som dödt för oss alla, Af Kärlek.





Til Herr O. C. S.
Wid Tidningen om dess Sons
Carl Daniels Död.

Mån’ mänskjan lycklig blir för det hon länge lefwat?
För at hon uti synd sig tid från tid inwefwat?
För det hon ärans skryt med Hjelten delat har?
Och at hon lagerkrönt från Lärdoms-säten far?
Mån’ lycklig just för det, at på dess grafwård finnes
Et Epitaphium som blott för guldet winnes?
Nej. — Ärelystnans barn de denna heder få,
Då med et smickrat lof de grafwens boning nå.
Men Efterwerlden skall wid deras stoder stanna,
Beundra Marmorns pragt och lastens Son förbanna.

Den girige han tror at guldet är hans Gud,
Är alltid hård och döf wid nästans klagoljud —
Den trycktas plågoris. — Fast hwita bjessan säger
At han ej någon tid af dagar längre äger,
Så är han lika hård: han uslingen ej ser!
Men himlens stora Gud åt all hans dårskap ser.

Uti en lastfull werld, här wisligt kunna wandra,
Så skild från brott och fel at ingen har at klandra
Det är omöjlighet. — Wi samle brott på brott
Och öke skuld med skuld, tils rågadt är wårt mått.

Men du som målet nått, dig som man här begråter,
Se här en Far, en Mor — de ropa dig nu åter!
De wilja än en gång dig taga i sin famn —
Rörs af en Faders sorg — rörs wid din moders namn!
Nej! — Du från oro fri Ej ögat til dem wänder
Men nöjd din anda nu til Uphofsmannen sänder.

Mån denna späda Hamn kan skåda från det höga
En Sodomitisk werld, och med et heligt öga
En blick hit sända ner, wälsigna Edra dar
Utbedja nåd för Er — hos Gud hans Wän och Far?
Jo om en dödlig har nå’n kansla efter döden,
Så skall det bli Er tröst, en lindring uti nöden,

[ 39 ]

At denna Eder Son hos Medlaren skall gjuta
En suck för Edart wäl när Ni Er wandring sluta.

Han tidigt undangömd från werldens storm och ilar
I jordens dystra sköt sin öfwerlefwa hwilar;
Hans ande säll och fri lofsjunger Härars Gud;
Han af Er råkas där klädd uti Änglars skrud!

I. L.


Upfinning af artificielt Caffe.

En Tysk författare, Herr J. N. Wachsmuth, som ådagalägger Caffedryckens skadeliga fölgder både i physiskt och politiskt afseende, föreslår följande i stället. Man tager, til 3 lod korngryn, et lod sötmandel. Detta brännes och kokas likasom wanligt Caffe. Drycken blir angenäm och ganska födande; hwarföre Författaren råder alla hustrur, hwilka med samwetsömhet wårda sig om sina männers hälsa och krafter, at införa denna dryck.



Kungörelse:

Hos Tidström finnas: Utkast til en Historia om Kgl. Södermanlands Regemente från år 1521 til år 1771. 2 R:dl. — — Konung Carl XI Krigsarticlar 8 sk. — Soldaters skyldigheter i frid och fält, af C. J. v. H. Major och Riddare 1 sk.

En mörkbrun liten hundwalp, är förliden Torsdag från ägaren bortkommen; och så wida någon om den samma har underrättelse, täcktes den det wid Boktryckeriet emot wedergällning tilkänna gifwa.


N:o 20 utgifwes Lördagen d. 17 Maji kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.