Linköpings Wecko-Tidningar 1794-11-29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  N:o 47
Linköpings Wecko-Tidningar
1794

N:o 48
N:o 49  →
Dikten Daphne och Iris är översatt av Jacob Tengström efter ett original av Moses Ephraim Kuh och först publicerad den 14/10 1793 i Åbo Tidningar nr 42.


[ 125 ]
N:o 48.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 29 Novemb. 1794.




I morgon, 1:sta Söndagen i Adventet, predika

i Domkyrkan: Hosp. Predik. Apelberger Ottesången, Stads-Capell. Mag:r Wimermark, Högmässan och Comminister Schelin Aftonsången.

I S:te Lars: Lands-Capellanen Lindhagen.

I Hospit.-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger.




En qwinnas list.

Trenne ungkarlar wore ganska käre uti en wälskapad och förnäm Enka, til hwilken de äfwen friade på det häftigaste. Ehuru hon ingendera til sin man hafwa wille, så kunde hon icke eller gifwa et groft afslag, utan gjorde sig fri ifrån dem, på följande listiga sätt: Hon utsatte för hwardera en wiss tima, på hwilken han skulle komma til hänne. När nu den första besökte hänne, befalte hon honom, at han en död kropp, som korrt förut blifwit begrafwen på griftplatsen nära intil hännes hus, [ 126 ]utur kistan taga skulle, och lägga sig i dess ställe, samt förblifwa där, intil den följande morgonen, ty därutaf kunde hon sluta, at han rätt af hjertat älskade hänne. Narren gjorde detta ganska willigt, och med så stor glädje, som skulle han gått med hänne i Brudsäng. Straxt derpå instälde sig ock den andre Ynglingen: honom utklädde Frun rätt sirlig med en hwit skjorta, såsom man plägar afmåla Änglar, gaf honom et brinnande ljus i handen, och tilsade, at, om han hjerteligen älskade hänne och war rätt trogen, så skulle han ställa sig wid kistan, (hwilken hon wisade honom, deruti den första Friaren låg) förwara hänne och ej förr gå därifrån, än hon kallade honom. Denne hålde det för en ära, at få wisa en så förnäm Dame någon tjenst; skyndade därföre til det utwista stället, och blef på sin post. Ändteligen kom den tredje och sista Friaren: honom förklädde hon i faseliga kläder, och befalte, att han skulle gå bort och taga liket utur den utwisade Kistan, och bära det til hänne. Denne Token war tjenstaktig, och gick åstad med nöje: men då han fick se den hwitklädda stående wid Kistan, förskräcktes han, ej annat wetande, än at det war en Ängel. Dock gaf kärleken honom mod och betog all fruktan; ty gick han tappert och löst på Grafwacktaren, och wille ifråntaga honom den i kistan liggande förmenta döda kroppen; med den hwita wille det ingalunda tillåta, utan förswarade sig tappert och slog ikring sig med Facklan eller ljuset som han hade i handen, så at desse utdelade sig emellan dugtige slängar. Den i kistan liggande mannen, tittade därwid ut genom en springa, [ 127 ]menande at Djäfwulen och en god Ängel stridde om den döda kroppen som han tagit ur kistan; och på det han för sin gärning ej måtte straffad blifwa, skyndade han sig i största hast up utur kistan, i tanke at undfly. Men då de twänne stridande wore den tredje warse, blefwo de bestörte och lupo med räddhoga därifrån; dock märkte de omsider at de alle Tre wore narrade af Frun, til hwilken de hade fattat en stor kärlek.




Daphne och Iris.

Daphe.

Man aldrig än i dessa dalar
En Herde lik din Hyles fann:
Förtjust han alltid om dig talar
Om Dig allena sjunger han.


Iris.

Jo - - Han mig nyss i lunden brydde
och bad at mig en kyss få ge;
Jag låddes neka - - Straxt han flydde - -
Se sådan är min älskare.




Jag Mathias Andreas Hundemejer, en Son af Kongl. Kammar-Jägaren i Köpenhamn, är hit til Staden ankommen, för at fördrifwa Råttor, Möss och Wägglöss at de icke återkomma, så länge gålf och wäggar blifwa orubbade; och äger jag om denna min Wetenskap goda Attester från Dannemark och [ 128 ]Swerige. Skulle någon emot betalning åstunda lära denna Wetenskap, skal sådant äfwen stå til tjenst, när därom anmäles i mitt Logie hos Lands-Klockaren Bergman här i Staden.

Mathias Andreas Hundemejer,
Kammar-Jägare.




Kungörelser:

De som hafwa oliqwiderade fordrindar eller Skulder i Boet efter aflidne Rådmannen Herr Erik Lars Ekermann, behagade sådant upgifwa, antingen wid den här i Staden skeende Boupteckning den 16 nästkommande December, eller ock förrut has undertecknad, såsom lagligen befullmäktigadt ombud för Herr Rådmannens efterlemnade EnkeFru Inga Fredrica Ekermann och omyndige Sonen Bengt Julius. Linköping den 27:de November 1794.

Å. F. Rylander,
vice LandsSecreter.


Om någon resande ner åt Ekesjö, som ej sjelf har Enbetswagn, skulle åstunda at taga en sådan med sig här ifrån staden, kan så underrättelse på Boktryckeriet, hwarest wagnen får hämtas, hwarwid likwäl ärindras, at wagnen kommer at stadna wid Bona Gästgifwaregård, twå mil nära Ekesjö.

Öfwerflöds-Förordningen, införd i desse Tidningar, säljes wid Boktryckeriet för 2 sk. 6 r.


N:o 49 utgifwes Lördagen d. 6 December kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos Londicer och Björckegrens Enka.