Linnés Orestes och brefvexlingen med honom. Linnés sista dagar. Hans familjeförhållanden

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Ett inqvisitionsmål. Linnés ställning till den kyrkliga ortodoxien och hans åsigter om Nemesis divina
Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf
av Carl von Linné Arvid Ahnfelt

Linnés Orestes och brefvexlingen med honom. Linnés sista dagar. Hans familjeförhållanden
De Linnéska samlingarna. Linnean Society i London, Linnéska samfundet i Stockholm. Ett hittills okändt Linné-minne i Sverige  →


[ 115 ]

VII.

Linnés Orestes och brefvexlingen med honom. Linnés sista dagar. Hans familjeförhållanden.


För fyrtiosju år sedan utsände intendenten vid k. vetenskapsakademien i Stockholm , dr J. E. Wikström, en subskriptionsanmälan på Carl v. Linnés brefvexling med svenskar. Det påpekas deri, huruledes den korrespondens, som varit förd af namnkunniga lärda, städse varit ett föremål icke blott för deras samtids uppmärksamhet, utan äfven för efterverldens. Man föreställer sig nämligen i allmänhet, att af sådana mera okonstlade uttalanden ser man ofta klarare och kan säkrare bedöma personers själsförmögenheter och tänkesätt, än af deras från trycket utgifna skrifter, och man söker derfor begärligt tillfällen till denna bekantskap.

»Bland verldens lärde» – yttrar vidare Wikström – »finnes troligen icke någon, hvars bref varit så begärligt eftersökta, med så mycken ifver tryckta och så allmänt och med så mycket nöje lästa som Linnés, och de förtjena det. Utom den originalité, som så oändligen väl utmärker hans skrifsätt, lemnar äfven hans brefvexling en öfversigt af naturalhistoriens öden under hans tid, och den utgör ett bidrag af betydligt värde för lärdomshistorien.»

»Af Linnés brefvexling med utländska lärda äro fyra större samlingar utgifna, nämligen af Alb. v. Haller, Vandelli, Stoever och J. E. Smith,[1] samt många spridda bref af C. G. v. Murr, J. S. Miller, A. O. Knös, C. M. Wieland, Millin, Nyerup, Raymann, C. Fr. Ludwig m. fl.» [ 116 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/126 [ 117 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/127 [ 118 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/128 [ 119 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/129 [ 120 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/130 [ 121 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/131 [ 122 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/132 [ 123 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/133 [ 124 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/134 [ 125 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/135 [ 126 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/136 [ 127 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/137 [ 128 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/138 [ 129 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/139 [ 130 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/140 [ 131 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/141 [ 132 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/142 [ 133 ]Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/143 [ 134 ]den unge professor Linné äfven tillträde till alla offentliga och enskilda trädgårdar, naturaliekabinett, bibliotek m. m. i London och dess omgifningar; han hade öfver hufvud aldrig tillbragt lyckligare dagar än i det fria, gästvänliga England. Hans angenäma stämning stördes dock i viss mån genom egen sjuklighet samt genom hans väns och landsmans, dr Solanders, plötsliga frånfälle.[2]

Lika lifliga voro de ärebetygelser arftagaren till det Linnéska namnet fick röna i Frankrike, der bland andra den store Buffon, intendent vid k. trädgården i Paris, visade honom ett obegränsadt förtroende och derigenom på ett vackert sätt sökte utplåna minnet af den spänning, som rådt mellan blomsterkonungen från Sverige och det franska snillet. Äfven af den kungliga nåden erhöll den svenske resanden vedermälen, i det Ludvig XVI skänkte honom praktverket »Le Recueil des Plantes), tre folioband med 500 tabeller, och befalde att alla frön, som han önskade, skulle lemnas åt honom ur k. botaniska trädgården. Efter en angenämt tillbragt vinter i Paris styrdes kosan hemåt på våren 1782 öfver det land, från hvilket namnet Linné först utgått öfver verlden. Särskildt tog naturligtvis Linné den Cliffordska trädgården vid Hartekamp i betraktande.

I början af 1783 anlände professor Linné åter till Upsala och icke många månader derefter blef han under ett Stockholmsbesök angripen af gulsot, som redan i London hållit honom vid sjuksängen. Den 1 november samma år afled han i Upsala, och de bekanta orden om den yngre Napoleon, att han störtade i en för tidig graf, krossad af den förste Napoleons jättestorhet, torde i viss mån kunna tillämpas äfven på Linné d. y.




  1. Härtill kommer ännu en betydande samling »Epistolæ ineditæ Caroli Linnæi», ed. Hall (Groningen 1830).
  2. Solander hade varit Sir Banks följaktig på en resa till Söderhafsöarna och erhöll sedermera plats såsom intendent vid British Museum.