Min herde Lammet är
| ← Lyft blicken upp |
|
Sår du din säd → |
| Femte upplagan |
191
Min herde Lammet är,
Den levande, som dog;
Allt gott Han rikligt mig beskär,
Att jag har nog.
Mitt hjärta mättar Han
På gröna ängar, vid
De friska vatten, där jag kan
Få njuta frid.
2 Går jag på villostig,
Han återför mig ömt
På rätta vägen — lärer mig,
Vad jag har glömt.
I världens mörka dal
Han är mig alltid när,
Med käpp och stav, med tröstetal
Hugsvalar där.
3 Nu inför fienden
Ett bord Han reder till,
Och med den helga oljan Han
Mig smörja vill,
Och fylld med salighet
En bägare Han ger;
Hans godhet och barmhärtighet
Var dag jag ser.
4 När tro och hopp förgå,
Men kärlek bliver kvar,
Jag Honom själv skall skåda få,
Jag älskat har,
Och bo i Herrens hus
All evighet förnöjd
Och skåda Honom som Han är
I evig fröjd.