Ny födkrok
| ← Holofernes |
|
På isen → |
Ny födkrok.
Jag tror, jag köper mig en fiol,
Konfonium och en stråke,
Och börjar spela från pol till pol
Och ta betaldt som hin håke;
Ty nu för tiden det lönar mödan
Långt mer att spela, än skaffa födan
På annat sätt.
Vår tid är stollig med sin musik,
Och noga är den ej heller:
Att koka soppa uppå en spik,
Rätt bra som konst-stycke gäller.
Ju mera tokigt musiken skenar,
Dess mera mynt man på den förtjenar
Hos publikum.
Hvar dag en ny speleman står opp.
Att han är bäst, är naturligt;
Ty ingen förr har gjort såd’na hopp,
Och stråken fört så finurligt;
De skönsta toner han vet att nypa. ―
Man måste dit, om man än skall krypa,
Och höra på.
Hvar fiolist är elev, förstås,
Af Paganini så gerna.
Mot svårheten att på honom brås
Med stråken söker han spjerna.
Men ryktet skriker och folket springer:
Man strör ut guld blott man rör ett finger
På violin.
Blott han är utländsk och har jargon,
Af konnässörerna redan
Hans namn upphöjs i en följetong;
Och på konserterna sedan
De friskt med handskarna applådera —
Handskmakarn skrattar och laskar flera
Till nästa gång.
Jag tror, jag köper mig en fiol,
Konfonium och en stråke,
Och börjar spela från pol till pol
Och ta betaldt som hin håke;
Ty nu för tiden det lönar mödan
Långt mer att spela, än skaffa födan
På annat sätt!
