Odjur, människor och gudar/Verklighet eller religiös fantasi?

[ 270 ]

VERKLIGHET ELLER RELIGIÖS FANTASI?

»Har någon sett Världens konung?» frågade jag.

»Ja, förvisso», svarade laman. »Under den gamla buddhismens stora högtidsdagar i Siarn och Indien visade sig Världens konung fem gånger. Han åkte i en praktfull vagn, som drogs av vita elefanter och var prydd med guld, ädla stenar och de finaste vävnader. Han var iförd en vit mantel och en röd tiara med nedhängande band av diamanter, som dolde hans ansikte. Han välsignade folket med ett gyllene äpple, som upptill var försett med bilden av ett lamm. De blinda fick sin syn tillbaka, de stumma talade, de döva hörde, krymplingar rörde sig fritt och de döda uppstod, när Världens konung riktade sina ögon på dem. Han visade sig också för femhundrafyrtio år sedan i Erdeni Dzu, och han har varit i det gamla klostret i Sakkai och i Narabanchi Kure.

En levande Buddha och en Tashi Lama har erhållit budskap från honom, skrivna med okända tecken på guldplattor. Ingen kunde tyda dessa tecken. Tashi Lama gick in i templet, lade guldplattan på sitt huvud och började bedja. Därvid trängde Världens konungs tankar in i hans hjärna, och utan att ha tytt de gåtlika tecknen förstod och utförde han konungens befallning.»

»Hur många har någonsin varit i Agharti?» frågade jag honom.

»Det är ganska många», svarade laman, »men alla har hållit hemligt vad de såg där. När oleterna förstörde Lhasa, framträngde en av deras truppavdelningar till utkanten av Agharti. Där lärde de sig några av de mindre betydande [ 271 ]mysterierna och förde dessa med sig till ytan av vår jord. Detta är anledningen till att oleterna och kalmuckerna är skickliga trollkarlar och profeter. Även från länderna i öster har en del mörkhyade folkstammar framträngt till Agharti och bott där i många århundraden. Sedan blev de utdrivna därifrån och kom tillbaka upp på jorden med den hemlighetsfulla förmågan att spå i kort, gräs och linjerna i handens innersida. Detta är zigenarna … Någonstädes i norra Asien finns ett folk, som nu håller på att dö ut, men som en gång kommit från Agharti. De människorna äger förmågan att återkalla de avlidnas andar, när dessa svävar uppe i luften.»

Laman tystnade, och sedan fortsatte han, liksom om han givit ett svar på mina tankar.

»I Agharti skriver de visa panditerna på stenplattor allt vad de vet om vår planet och de andra världarna. De lärda kinesiska buddisterna har kännedom om detta. Deras visdom är den högsta och den mest äkta. Vart århundrade samlas hundra visa kinesiska män på en hemlig plats vid havskusten, där hundra odödliga sköldpaddor kommer upp ur djupet. På dessas skal nedskriver kineserna allt vad som avslöjats om den gudomliga visheten under århundradet.»

När jag upptecknar detta, drar jag mig ofrivilligt till minnes vad en gammal kinesisk »bonze» i »himmelens tempel» i Peking berättade mig. Han sade, att sköldpaddor kunna leva i mer än tretusen år utan föda och luft och att detta är orsaken till att pelarna i hans blåa tempel placerades på levande sköldpaddor för att skydda träet från att murkna.

»Översteprästerna i Lhasa och Urga har många gånger skickat sändebud till Världens konung», sade bibliotekarien, »men de har inte kunnat finna honom. Endast en viss tibetansk härförare fann efter en strid med oleterna en grotta med inskriften: ’Här är ingången till Agharti’. Ur grottan kom en man med ädla drag och gav honom en guldplatta med mystiska tecken, i det han sade:

’Världens konung skall visa sig för människorna, när tiden är inne för honom att taga ledningen över de goda i [ 272 ]världen emot de onda, men den tiden är ännu inte kommen. Den ondaste bland människor är ännu inte född.

’Chiang Chiin’ baron Ungern sände den unge furst Pounzig för att söka Världens konung, men han kom tillbaka från Lhasa med brev från Dalai Lama. När baronen skickade honom ännu en gång, kom han inte åter.»