N:o 2. Måndag 4 januari 1836

[ 1 ]

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 2. Måndagen den 4 januari 1836.

Meteor. Obs. Den 2 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 25,68; 16 1/2 gr. kallt, W. klart. Kl. 9. e. m. Barom. 25,58; 18 gr. kallt, W. klart — Den 3 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 25,55, 6 gr. kallt, W. mulet. Kl. 2 e. m. Barom. 25,52; 6 gr. kallt, W. mulet. Kl. 9 e. m. Barom. 25,55, 6 gr. kallt, SV. klart. — Den 4 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 25,14; 2 gr. kallt, S. mulet.

Icke-Officiell Afdelning.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Hernösand den 27 Dec. (Korrespondent-artikel.) Sistlidne måndag klockan emellan 5 och 6 eftermiddagen uppkom vådeld uti ett uthus i Kopparslagareenkan Lundgrens, vester om kyrkan belägna, gård uti Sundsvall, och ehuru elden, innan stadens sprutor hunno till stället ankomma, utbrutit genom tak och väggar, lyckades det dock, att efter nära 2:ne timmars arbete få densamma fullkomligen släckt, utan att den hann sprida sig från det rum der den börjat, oaktadt detta var sammanbygdt med ladugården och densamma med mangårdsbyggningen.

Huruledes elden uppkommit har ännu ej kunnat utrönas, men ytterligare undersökning kommer att företagas.

Äfven Hernösand hotades med en eftertänklig eldsvåda, som sistl. Juldag kl. emellan 9 och 10 om aftonen utbrast i Handlanden C. R. Fahlmans gård, hvilken bebos af vice Pastorn Löfstedt och Enkefru Köhn. Medelst en spricka i kakelugnsröret till den senares rum i öfra våningen hade elden antändt taket, och derigenom redan utbrutit, innan den upptäcktes. Men genom den skyndsamt framhafda brandredskapen, stadsboernes vid detta, som andra dylika tillfällen ådagalagda högst berömliga nit och ifver, samt genom den särdeles gynnsamma omständigheten af en nästan alldeles lugn väderlek, och ehuru den 28 graders stränga kölden betydligen försvårade släcknings-arbetet, lyckades det att dämpa elden, så att inom halfannan timme all fara var förbi, utan att elden hunnit sprida sig utom den byggning der den uppkom. — Vice Pastorn Löfstedt och Enkefru Köhns förlust är lyckligsvis ringa.

Christianstad den 27 Dec. (Korrespondent-artikel.) Jakten Primula, hemma i Båstad, förd af Skepparen J. P. Hök, har under resan från Stockholm till Götheborg strandat vid Alseröds strand. Den var lastad med tjära och glas, hvilket, likasom besättningen, finnes oskadadt. Det är äfven troligt att fartyget, som endast stött på sand, kan göras flott.

Vid Hvite Mölle fiskeläge har den olyckan inträffat, att Fiskaren Hans Månsson med sina drängar Nils Nilsson och Nils Olsson, vid hemkomsten från fiskandet, drunknat nära fiskläget.

Sädesprisen bibehålla sig oförändrade.

Westerås. Kongl. Hushållssällskapets till Landtbruks-Akademien afgifna berättelse om årsvexten för år 1835 innehåller:

"Westmanland, som under loppet af flera år varit hugnadt af en i allmänhet god skörd, har i år icke mindre rönt samma förmån. Hvetet var godt och har gifvit 8 à 9 kornet. Höstrågen, den enda, som såddes, befanns visserligen på många ställen blandad med ärter och svingel, men var i allmänhet strid, samt kärnfull och vigtig. Afkastningen beräknas till 6 à 7 kornet. Kornet, i en del af Länet tunnt, småaxadt och kort på halmen, har åter på andra ställen haft vacker vext, hvarigenom en så betydlig olikhet i afkastning inom särskilta Fögderier uppkommit, att t. exempel detta sädesslag i Kungsörs Fögderi gifvit 9 kornet och i Bergslags Fögderi endast det fjerde. I allmänhet torde äringen kunna beräknas till omkring 6 och 7 kornet. Med Blandsäden är förhållandet enahanda. Hafran åter, som till en del blifvit skadad af frost och, på några ställen, ännu sent på hösten, afskurits grön, kan ej anses gifva högre afkastning än 5 à 6 kornet. Äringen af Potatis och andra jordfrukter har varit ganska god. Deremot har höfångsten varit sämre och understiger ganska mycket förlidna åres rika äring. En god inbergning, äfvensom besparingar af halm sedan förlidet år, ersätta flerstädes betydligt den bristande fodertillgången. Likväl hafva många nödgas slagta en del af sina kreatur. (Westm. Tidn.)

Götheborg. Utdrag ur ett bref från Skärgården dat. den 22 dennes. — — Nyheter har jag inga andra än sorgliga. Flere olyckshändelser hafva nemligen försports sedan den förskräckliga stormen förliden fredag, och detta ställe, som olyckan aldrig tröttnar att hemsöka, har äfven denna gång fått sin dryga lott. Flere personer hemkommo från fisket till den grad förfrusna, att de förlorat sansning och rörelseförmåga, och kunna ej på lång tid bli arbetsföra. En båt med 4 man blef fördrifven af stormen, och återfanns ej förrän på tredje dygnet. Tre af de olyckliga voro redan ihjälfrusna, och den fjerde, ehuru ännu lefvande, dock utan hopp. Det var en fasansfull syn! Icke blott qvinnor och barn, utan också gamla karlar greto, då man hemkom med de döde, som ännu sutto på roddarbänkarna, med ansigten upplyftade i den ställning, som vanlig är i afgörande ögonblick, för att observera stormen och vågorna. — Ömmast kännes denna förlust af två eller snart tre enkor, den ena ung med två små barn, den andra gammal och träffad så mycket ömmare, som hon förlorade sin man och två söner. De olyckliga äro, som fiskare i allmänhet härstädes, ytterst fattige, och äga ej så mycket, att de kunna få sitta i kojorna under sina bittraste sorgedagar.

Fahlun. Den på bekostnad af Hr Brukspatron Öhman nyligen uppbyggda assemblé-salongen i Hedemora kommer nästkommande Trettondag Jul att invigas och öppnas med en bal, hvaraf inkomsten tillfaller de brandskadade i Söderhamn. Lokalen är rymlig och smakfullt ordnad, och täflar så väl i storlek som prydlighet med stora salongen i Bergslagets Magasinshus härstädes. (St. Kopp. Tidn.)

Passagerare.

Helsingborg den 24 Dec. Inpasserade: Handskmakar-Gesällen Ogrön, Grefve Mörner, Legations-Sekreteraren de Burgos, Handl. Korn, Handl. Zachrisson; den 26 Handlanden Thomsson, Bagare-Gesällen Schatteburg. Utpasserade: den 24: Handelsfullmäktigen Seligmann; den 25: dito Wistrand, Handlanden Fenninger.

Ystad den 18 Dec. Inpasserade: Matrosen Jakobsson, Skepparen Frantzén med 7 mans Besättning, Skepparen Branting och 4 Matroser. Utpasserade: den 23: Styrman Voss med 7 Matroser, Skomakaren Printz.

UTRIKES NYHETER.

Portugal.

Lissabon den 26 Nov. Diario do Governo, Lissabons officiella tidning, innehåller en artikel, deri bladet angifver: att det hittills icke omnämt den senaste Ministèr-förändringen, under afvaktan att, efter Inrikes Ministerns ankomst, den nya Administrationen skulle blifva slutligen bildad: och sedan tidningen förklarat, att Ministrarne emottagit sina befattningar, under nuvarande brydsamma förhållanden, endast af lydnad för Drottningens vilja, och af patriotism, fortfar den som följer:

"De nya Ministrarne äro allesammans stämde för den fortskridande friheten, och skola, utan något slags förbehåll, iakttaga en uppriktig, Portugisisk och oegennyttig politik, som blott afser ordning, fred, allmän och enskilt säkerhet, och aktning för lagarna, dem de skola förskaffa lydnad med allt det nit, som utmärker sannt konstitutionella män; derjemle skola de gynna handeln, industrien, den allmänna undervisningen m. m.

"Fosterlandet har ännu behof af hvila, och en samfälld medverkan af Drottningens och Kartans redlige försvarare, kan ensam återgifva det sitt välstånd; om vi öfverlemne oss åt en feg overksamhet, om, i stället att underlätta Regeringens gång, man söker att, genom usla förevänningar, hämma den, så berede vi fäderneslandels undergång, och äfven vårt eget fall. Vi ha fiender, som icke slumra, och som vela begagna sig af våra söndringar; vi böre vara öfvertygade att de blott kunna anfalla oss, om vi förblifva åtskiljde, och att, om vi äre förenade, är segern vår. 1820 års Konstitution föll i följd af de liberalas tvedrägt; om, i stället att tvista om en större eller mindre grad af frihet, om en eller två Kamrar, om det absoluta eller suspensiva veto, man uppställt ett sammanhållande motstånd, hade dess fiender icke triumferat, och den Portugisiska friheten hade då redan, för 15 år sedan, varit stadgad. Må det förflutna bli en läxa för framtiden, den har varit så färfärlig, att vi hoppas det den icke skall gå förlorad."

(Journal des Débats.)

Belgien.

Brüssel den 20 Dec. Hr Gendebien hade nyligen i Representanternas Kammare af Regeringen begärt upplysning om de utländska förhållandenas ställning. I sessionen den 18 dennes, gaf Ministern för detta departement, Grefve Merode, den bestämda och högtidliga förklaringen, att sedan Sept. månad 1833, då Belgiska Fullmäktigen till Londonska konferensen öfverlemnade sin sista allmänt bekanta not, har icke någon förändring ägt rum i Belgiens politiska förhållanden, utan allt förblifvit in status quo. Flera under denna mellantid gjorda försök af olika slag att förmå Belgien frångå det vilkor, som det då fästade vid underhandlingarnas förnyande, hade varit utan all framgång. Att meddela något vidare härom, fann Ministern icke lämpligt. Denna förklaring ansåg Hr Gendebien för alldeles intet betydande, och förbehöll sig att göra Ministern några frågor, då utrikes budgeten komme under öfverläggning, i fall han (Gendebien) skulle anse det för nyttigt.

(Hamb. Corresp.)

Italien.

Journal des Deb. af den 18 Dec. förmäler, att Påfven officielt erkänt Republiken Granada, Detta vigtiga beslut har blifvit fattadt i följd af en notvexling emellan Kardinal-Stats-Sekreteraren och ofvanbemälte Republiks Chargé d'Affaires, Hr Tejada. (Hamb. Corr.)

Turkiet.

Bref ifrån Bucharest af den 4 Dec. förmäla, att man i Servien dagligen väntade ett manifest, genom hvilket detta lands Regeringsform skulle proklameras. Denna Regeringsform grundar sig på den Storherrliga Hattischeriffen af 1830, i hvilken Furst Milosch förklaras för ärftlig Furste af Servien, och uppdrages att styra detsamma i samråd med landets äldste. Enligt detta stadgande skall en oafsättbar Senat bildas, bestående af landets Knesar, utan hvilkas bifall Fursten icke kan företaga något af vigt. (Hamb. Corr.)

Södra Amerika.

Engelska Tidningar meddela underrättelser från Ecuador, hvilka gå till den 14 Aug. och innehålla, att lugnet nu är återställdt i denna Republik. Den 9 i samma månad höll den derstädes till President valde General Rocafuerte ett tal i National-konventet, i hvilket han underrättade detsamma om det Regeringssystem han ville följa; detta emottogs med mycket bifall. Förut hade konventet beslutat en tacksägelseadress till den aktningsvärde General Flores, Republikens stiftare, försvarare och upprätthållare. Han förklaras i bemälte adress för Republikens förste medborgare, med alla de rättigheter, som infödda Ecuadorer äga, och utnämnes till Öfver-General med alla de hedersbetygelser, utmärkelser och företrädesrättigheter, som Kolumbiens gamla lagar dervid fästat; detta skall likväl icke hafva till följd bemälte embetes återställande eller återbesättande.

(B. H.)

Franska blad innehålla följande öfver Havre ifrån Laguaira af den 31 Okt. Det revolutionära eller så kallade reformistiska partiet, har i Valencia lidit ett nederlag: 5 à 600 man stupade, och de öfriga flydde till Puerto Cabello, strängt förföljda af segervinnare.

(H. C.)

Norra Amerika.

En Nord-Amerikansk tidning berättar från Peru, att en reaktion der ägt rum. General Gamara har, understödd af Presidenten i Bolivia, General Santa-Cruz, i spetsen för 5000 man framryckt i trakten af Lima: en stor del af Salaberrys Soldater hafva redan öfvergått till Gamara.

Engelska blad innehålla underrättelser från Vera-Cruz af den 6 Nov., som förmäla, att i hela Mexiko skall förbittringen vara så stor emot Nord-Amerikanarna, att man med skäl fruktade för så väl deras personliga säkerhet, som deras egendom. Det demokratiska partiet försökte att störa det allmänna lugnet, men genom Regeringens vaksamhet tillintetgjordes planen, och upprorsstiftarne arresterades. Den 1 dennes rådde i Republiken det största lugn. Rustningarne emot Tejas fortsattes med ifver. 2000 man infanteri hade afgått till Matamoras, och 400 man kavalleri till Matersey. General Montezuma skulle kommendera kavalleriet, och General Cortazar infanteriet. Santa Ana skulle den 7 Nov. begifva sig från sin landtegendom till Mexiko. Han har under de sista månaderna låtit mycket förstärka armén. Biskopparna af Puebla och Mexiko hafva öfverlemnat 2 mill. Dollars till Regeringen, för att sätta den i stånd att dämpa upproret i Tejas. Man trodde att Santa Ana personligen skulle dit afresa, så snart den nya konstitutionen blifvit proklamerad. (Hamb.Corr.)

Journal du Havre (ur hvilket blad en approximativ uppsats redan blifvit meddelad rörande Franska och Nord-Amerikanska marinernes styrka) innehåller nu en mera fullständig artikel i samma ämne, hämtad utur tillförlitliga uppgifter öfver förhållandet med sistnämde nations stridskrafter till sjös den 1 Jan. 1835; hvarjemte bladet äfven, jemte fartygens namn och bestyckning, uppgifver året då de byggdes, den hamn de tillhöra, och den destination de hade i början af år 1835:

Fartyg af 140, 120, 110 och 100 kanoners bestyckning: Independence (bygdt 1814), Boston; Franklin (1815) New-York; Washington (1816), Nea-York; Columbus (1819), Boston; Ohio (1820), New-York; North-Carolina (1820), Gospert; Delaware (1829), Medelhafvet; Alabama (på varf,) Portsmouth; Vermont (d:o), Boston; Virginia (d:o) Boston; Pensylvania, om 140 kanoner (d:o), Philadelphia; New-York (d:o) Norfolk.

Fregatter af första rangen, med 60 à 64 kanoner: United States (byggd 1797), på kryssning; Constitution (1797), Boston; Guerrière (1815), New-York; Java (1814), Norfolk; Potomac (1821), Medelhafvet; Brandywine (1825), Stilla Hafvet; Hudson (1826), New-York; Santee (på varf), Portsmouth; Cumberland (d:o), Boston; Sabina (d:o) New-York; Savannah (d:o) New-York; Baryton (d:o) Philadelphia: Columbia (d:o Washington; S:t Lawrence (d:o) Norfolk.

[ 2 ]Fregatter af andra rangen, hörande till Klassen af 44 kanoner, bestyckade med 50 à 54 pjeser: Constellation (byggd 1797), Norfolk; Congress (1797 d:o,) Macedonien (1812 d:o). Korvetter och briggar om 30, 24 och 18 kanoner: 15; skonerter: 8.

"Rekapitulation: Fartyg afseglat med särskilt uppdrag: 1; aftacklade eller på kryssning: 6; på varf 5.

Fregatter af första rangen, med uppdrag: 3; aftacklade eller på kryssning: 4; på varf: 7.

Fregatter af andra rangen, aftacklade eller på kryssning: 2; på varf: 1.

Korvetter och briggar med uppdrag 9; uttacklade eller på kryssning 6.

Skonerter 8; inalles: 51 krigsskepp.

(Journ. des Débats)

Holland.

Artikeln i Journal de la Haye af den 28 November, införd i Stats-Tidningen N:o 300 af den 28 December, utlofvar en fortsättning, eller rättare en ytterligare utveckling af deruti förekomna anföranden. Det är denna fortsättning, som, till kompletterande af handlingarna i ämnet, här nedan meddelas. Den är hämtad ur Jounal de la Haye af den 12 December.

"Hafva Lord Castlereagh och Prins Talleyrand vid Kongressen i Wien hyst de åsigter, som Rysslands motståndare vilja tillägga dem?

Vi hafva utfästat oss att återkomma till denna fråga. Vill man tro Pohlens så kallade vänner, skulle deraf följa, att Frankrike och England vid kongressen i Wien yrkat, att Pohlen skulle erhålla den författning, som Kejsar Alexander tilldelat detta land, och som Kejsar Nikolaus sett sig föranlåten att i en senare period utbyta mot en annan, genom Organiska Statutet af 1832.

I en af sina senare numror återkommer Times ännu en gång på detta älsklings-ämne, som i närvarande ögonblick nyttjas såsom lösen af alla dem, hvilka anklaga Ryssland för att hafva brutit Wiener-traktaten. — — —

— — — Man känner sig som fallen från skyarna, då man erfar den ton af säkerhet, med hvilken en uppgift, i full motsats till allt hvad som verkligen tilldragit sig i Wien, framställes af Europas anseddaste liberala dagblad. Det är ogrundadt att Frankrike, under loppet af underhandlingarne i Wien, yttrat någon önskan att se Pohlens oafhängighet återupprättad.

Man behöfver icke mera än genomläsa en af den 19 December 1814 daterad depesch till Furst Metternich, för att öfvertyga sig att Furst Talleyrand, eller snarare att Frankrike, vid denna tidpunkt, hyste, med hänseende till Pohlen, tankar rakt stridande mot dem, hvilka man i närvarande tidpunkt påstår då hafva blifvit yttrade af Kabinettet i Tuillerierna.

Se här, huru den Franska befullmäktigade Ministern då uttryckte sig:

"Af alla de frågor, som vid Kongressen skola förekomma, skulle Konungen hafva ansett frågan rörande Pohlen såsom den främsta, den största, den i yppersta emning Europeiska, den jemförelsevis vigtigaste af alla, så framt det vore Hans Maj:t möjligt att hoppas, lika mycket som Hans Maj:t önskar det, att ett folk, som genom sin ålder, sin tapperhet, samt de tjenster det fordom bevisat Europa, är så värdigt att af alla andra nationer omfattas med intresse, kunde återställas till det fullständiga oberoende, som Pohlen af ålder ägt."

"Den delning, som uteslöt Pohlen ur nationernas antal, var förebudet, var måhända till en del orsaken, ja i viss mån en ursäkt för de hvälfningar, hvilka sedermera hemsökt Europa; men när omständigheternas tvång, mäktigare än sjelfva de Regeringars ädla och högsinnade åsigter, hvilka äga herraväldet öfver det fordna Pohlen, inskränkt frågan angående detta land till en blott och bar delnings- och gränsefråga, som de tre deri intresserade Makterna hafva att sinsemellan afhandla, och för hvilken förutgående traktater göra Frankrike fremmande; så återstår för henne ingenting annat, än att, sedan hon, såsom en gång skett, erbjudit sig att understödja de billigaste anspråken, endast önska, att J blifven tillfredsställda, samt att vara det sjelf, så framt J ären det. Frågan angående Pohlen kan således, under dessa förhållanden, hvarken för Frankrike enskilt eller för Europa, vara af det öfvervägande inflytande, som den, med antagande af ofvananförda förutsättning, skulle hafva varit."

Furst Talleyrand ihågkom utan tvifvel, då han nedskref dessa rader, den i Reichenbach den 27 Juni afslutade traktaten, i hvilken en af de hemliga artiklarna lyder, som följer:

"Hertigdömet Warschau skall upplösas, och de provinser, som utgöra detsamma, skola delas mellan Österrike, Preussen och Ryssland, i enlighet med de öfverenskommelser dessa makter i sådant hänseende komma att träffa, utan någon intervention å Frankrikes sida."

Detta, hvad Frankrike beträffar: låtom oss nu öfvergå till England.

Lord Castlereagh har icke förtjent det loford, som, ibland andra, Tidningen Times i N:o 2 för denna månad till honom ställer, och man kan dertill lyckönska denne Statsman.

Se här ett utdrag af det märkliga bref, som Lord Castlereagh, under den 12 Oktober 1814, aflät till Kejsar Alexander. Må man läsa denna skrifvelse, och derefter dömma huruvida man bör sätta tro till vissa tidningars försäkringar.

"Tillåt mig, Sire! anmärka, att England, med undantag af den alltid bestående vexelverkan, som äger rum mellan dess enskilta och Europas allmänna intressen, är den makt, på hvars enskilta intressen det beslut Eders Maj:t skulle fatta angående Pohlen, minst kommer att inverka."

På det hela hvälfde sig diskussionen om den Pohlska frågan endast och allenast omkring ett mera eller ett mindre. Sådan är nyckeln, yttrar Baron Gagern, till allt, som öfver detta ämne afhandlats vid Kongressen i Wien. Lord Castlereagh var långt ifrån att vilja af Pohlen göra ett konstitutionellt rike, i den mening som den revolutionära pressen nu för tiden fäster vid detta ord; han sökte tvertom att leda Kejsar Alexander från de förslager, som denne Furstes ädla och högsinnade hjerta hade ingifvit honom. En annan del af det anförda brefvet lyder, som följer:

"Jag skulle mindre enträget framställa dessa betraktelser, i fall jag icke vore öfvertygad, att Eders Maj:t ägde i Sin hand ett medel att förena Sina välgörande afsigter för Sina Polska undersåtares bästa med hvad Eders Maj:ts bundsförvandter och Europa i den delen åstunda. De önska icke, att Pohlackarne skola förödmjukas, eller beröfvas ett mildt, jemkande, efter folkets behof afpassadt Förvaltnings-system. De önska icke heller, att Eders Maj:t vidtoge sådana åtgärder, som skulle inskränka Eders Maj:ts suveräna myndighet öfver Dess egna provinser. Allt hvad de önska är, att Eders Maj:t, för fredens bibehållande, täcktes gradvis skrida till förbättringen af Pohlens förvaltnings-system, och att, så vida Eders Maj:t icke beslutit att till alla delar återupprätta Pohlen, samt återställa dess fordna oberoende, Eders Maj:t täcktes undvika en åtgärd, som, under en högre titel eller benämning, kunde sprida oro i Ryssland och dess grannländer, och som, oansedt den kunde smickra ärelystnaden hos ett inskränkt antal medlemmar af de högre familjerna, skulle i sjelfva verket medföra mindre frihet och mindre verklig sällhet, än en i landets styrelse vidtagen, afmättare och modestare förändring."

För att rätt uppfatta meningen af de utdrag vi här ur Lord Castlereaghs not återgifvit, måste man påminna sig, att Kejsar Alexander år 1814 ville realisera sin älsklings-idé, som räknade sin uppkomst redan från år 1811. Vi mena återföreningen af alla f. d. Pohlska provinser till en enda Stat. Ett Pohlskt Konungarike, med en konstitutionell, särdeles frisinnad författning, skulle mot vester blifva en hörnsten för Ryska Monarkien. — — —

— — — Häraf finner man tydligen, det Lord Castlereagh, i stället för att hafva gjort det, hvarföre de liberala bladen nu berömma honom, tvertom, med hänseende till Pohlen, bjudit till att få det handlingssätt följdt, som Kejsar Nikolaus i en senare tid sett sig nödsakad att antaga, dertill föranledd af en Revolution, hvilken tillräckligt ådagalagt, huru visa den Engelska Statsmannens råd voro, samt till hvad grad hans blick in i framtiden var profetisk.

Kejsar Alexander vredgades, och fästade intet afseende vid dessa andraganden, medelst hvilka man tycktes vilja sätta en gräns för förslager, utan tvifvel härledda från en storsinnad själ, men af hvilka Ryssland och Pohlen i en senare tid skördat bittra frukter.

Af det föregående kan man finna, huru mycket stöd de anförda namnen Talleyrand och Castlereagh kunna skänka åt Rysslands fienders system, rörande Pohlen.

Den ene förklarade i Wien, att allt hvad som rörde Pohlen, hade blifvit för Frankrike fremmande.

Den andre har, just med hänseende till Europas allmänna intresse, satt sig emot förslaget att gifva Pohlen den liberala statsförfattning, som Kejsar Nikolai fiender med så litet skäl förebrå honom att hafva tillintetgjort.

Märkom för öfrigt orättvisan häraf.

De storar makterna, och i första rummet England, önskade, så väl i sitt eget enskilta, som i Europas allmänna intresse, att vid Wiener-Kongressen afstyrka Kejsar Alexander från att uppföra en statsbyggnad i enlighet med de liberala idéer, som ligga till grund för de nyaste konstitutionerna.

Såsom man hade förutsett, instörtade denna byggnad, få år efler sin grundläggning.

Och när Kejsar Nikolaus, upplyst af erfarenheten, vill förbättra sin företrädares misstag och återgå till den författning, hvilken Lord Castlereagh år 1814 uppfattat som den bästa, så anklagar man Kabinettet i S:t Petersburg att bryta sina förbindelser mot dessa samma makter, samt att blottställa Staternas trygghet och rubba jemvigten i Europa.

TIDNINGS-ÖFVERSIGT.

Nedanstående Artikel, hämtad ur ett kändt och aktningsvärdt Veckoblad (Upsala Korrespondenten), har af Redaktionen, som sjelf ej ingår i närmare utvecklingar af det deruti afhandlade ämne, så mycket mera ansetts förtjena den vidsträcktare offentlighet som genom dess aftryckande kan beredas.

"OM SVERIGES POLITIK ÅR 1812.

Efter Riksdagens slut, och då styrelse-åtgärderna för dagen icke lemna anledning till något, med liklighet af framgång, grundadt klander, hafva vissa Tidnings-Redaktioner funnit sig nödsakade att gå några tjugu år tillbaka, för att söka ett föremål för tadel i Regeringens politik år 1812. Det kan vara lätt förklarligt af besagde Redaktioners dåvarande ungdom, att de äga en mindre klar föreställning af hvad man då för tiden verkligen tänkte i Sverige och Europa, ty af Journal-artiklar läres sådant, efteråt, ganska ofullständigt; men mindre välbetänkt är det deremot af dem, att för sina politiska föreläsningar välja ett fält, der man sjelf ej är synnerligen hemmastadd.

Vi lemna å sido den högre Kabinetts-politiken, som under hvarje epok vanligen ligger inom två eller tre hufvuden, hvilka leda, eller åtminstone söka leda händelserna. Tiden är ännu ej kommen, då alla driffjädrar af detta maschineri kunna eller böra läggas i dagen. Men det gifves ett slags politik, som ligger i folkets hjerta, och hvars enda grund är det sanna och rätta, förenadt mej det rent fosterländska, i dess djupaste bemärkelse. Den verkliga Statsmannen gör intet utan att rådfråga denna röst, och i hans hand är Kabinettspolitiken vanligen ett medel för den naturliga.

Det är från synpunkten af denna rent fosterländska politik, som vi vilja försöka en granskning af de anmärkningar, hvilka blifvit gjorda emot Regeringens system år 1812.

Till en början skulle vi tro, att man icke kan öfverskåda frågans egentliga beskaffenhet år 1812, utan att gå tillbaka åtminstone till 1810; ty om Sverige betydde något år 1812 i den Europeiska politikens vågskål, hade det ovedersägligen att derföre tacka grundläggaren af det äfven år 1812 följda system, hvilken lyckats inom tvenne år, eller från det ögonblick han beträdde Svenska jorden, af statens spillror bilda ett nytt åter uppblomstrande helt. Man är äfven ense, att denna ovanliga mans personlighet utgjorde det mesta, för att icke säga allt, af den inflytelse, som Sverige åter började vinna bland Europas stater. Icke nöjda härmed, finna deremot ofvanbemälte Journalister, att detta inflytande hade bättre kunnat användas; eller, med få ord, att om Sverige år 1812 slutit sig till Frankrikes sak, skulle det icke blott återfått Finland, med dess gamla gräns, men myckel dertill. I förbigående anmärka vi, att man såsom motsats till Frankrikes sak ständigt äflas att uppställa Rysslands, då det egentligen borde heta Englands. Ja, tadlarne af det år 1812 följda system lemna till och med England alldeles ur räkningen. Det förekommer oss, såsom skulle man bygga något för mycket på sina läsares okunnighet, genom en sådan glömska. Visserligen förde den Franska Sjelfherrskaren sina legioner emot den Ryska; men det var England, eller rättare Englands handel, dess lifsprincip, han i sjelfva verket ville bekämpa på andra sidan af Niemen; det var Kontinental-systemets seger, och Englands deraf följande undergång, som skulle eröfras i Moskwa. Detta är ett obestridligt, historiskt faktum, hvilket man ej får förlora ur ögonsigte, men som tadlarne af 1812 års politik alldeles förtiga. Låtom oss nu se hvad fördelar Sverige, vid denna tidpunkt och den följande, skulle ägt af en allians med Frankrike.

Försvararne af denna allians förebära, att Napoleon ville oss mycket väl, att han var särdeles mån om vår uppkomst; ja, att tro dem, skulle kriget mot Ryssland snart sagdt till hälften skett för vår räkning. Vi vilja ej erinra om det opolitiska i Napoleons förhållande, att kort förut låta Ryssland utvidga sig på Sveriges och Turkiets bekostnad, — ett felsteg, för hvilket Napoleon sedan fick dyrt pligta. Tala vi om Finlands förlust, så svara den Franska alliansens förfäktare, att vi derföre äga att tacka Gustaf Adolfs blinda fiendskap till Napoleon, ehuru för hvar och en, som äger någon bekantskap med med Europas politiska ställning den tiden, det måste vara klart, att en fullkomlig likgiltighet af Napoleon för Sverige, eller kanske rättare, en falsk politik, att då smeka Ryssland för att befästa det i koalisationen emot England, vållade Finlands förlust, hvilket vi, utan Napoleons tysta medgifvande, aldrig skulle förlorat. Finlands förlust var af Napoleon redan ratificerad i Tilsit, innan en Rysk soldat gått öfver gränsen^[1]. Men ännu mer: efter Regements-förändringen år 1809, då Sveriges nya Konung sökte Frankrikes vänskap och begärde dess Kejsares mäktiga bemedling för bibehållandet endast af Åland, som var för oss af så stor vigt, och som Napoleon kunnat rädda med ett ord, hvilket han äfven bordt göra, om han för oss hyst något deltagande, — huru svarade han då? — "Vänd Eder till Kejsar Alexander, han är stor och ädelmodig" — voro hans ord till Konung Carl XIII.

Sverige, hvars jordbruk, handel och financer voro förstörda efter 1807—8— och 9 årens krig, behöfde framför allt dessa välmakts-källors upplifvande, om det skulle kunna hämta krafter. I stället att förunna oss denna lycka, hotade det förbund, vi sökt med Frankrike, att störta oss i allt det elände, som ett krig med verldens största sjömakt, och med den första bland handlande Nationer, skulle medföra. Napoleon gaf Sveriges Regering endast fem dagars betänketid, att antingen förklara England krig, eller också äga till fiender icke blott Frankrike, men alla de makter, som antagit Kontinental-systemet, bland hvilka då äfven Ryssland befann sig. Författaren till dessa rader skall aldrig förgäta den bestörtning, som nyheten om detta tvångsbud väckte i alla sinnen, och Napoleons politik var verkligen, i afseende på Kontinental-systemet, till den grad förblindad, att han troligen med likgiltighet, för att icke säga med fägnad, skulle sett Ryska härar på oss hämna underlåtenheten att med blind lydnad efterkomma hans fixa idé. Genom en politisk skicklighet, hvilken icke ens våra dagars allt häcklande publicister förmå underkänna, undgingo vi faran att, såsom första frukten af vårt förbund med Frankrike, se vår handel förstörd, vår flotta uppbränd och vår kuster härjade. Men då Napoleon sålunda, från första ögonblicket tillkännagifvit sin grundsats, att uti sin nya allierad, icke se en nation, hvars rästigheter, sjelfständighet och politiska fördelar ägde något anspråk på afseende från hans sida, måste nödvändigt af Svenska Regeringen, om den eljest ville styra ett fritt och sjelfständigt folk, ett system omfattas, hvarigenom Nationen kunde lyfta sig ur det skymfliga beroendet af en främmande makts förmynderskap; hvilket äfven aldrig tryckt detta land, med undantag af partitidernas [ 3 ]nesliga epok, då Sverige blott till namnet ägde en Konung.

Det är nödigt, att nu påminna oss hvad Napoleon år 1810 fordrade af ett folk, för hvars upprätthållande emot dess Östra granne han icke velat påkosta en Not. Vi skulle, utan den ringaste fördel å vår sida, förklara krig emot England i ett ögonblick, då vi ej hade en bataljon marsch-färdig, icke en kutter tacklad, eller ett öre i krigs-kassan, och då — för att tala om vår handel — vi ej kunde få en kappe salt i landet, i händelse af blockad och kryssning af Engelska krigsskepp. Betviflar man ännu att Sverige, i Napoleons föreställning, blott skulle vara på sin höjd en Fransk Provins, behöfver man endast erinra sig det språk Franska Ministern Baron Alquier här ville föra, och som är kändt genom den tidens diplomatiska, sedan tryckta, skriftvexling. Frankrikes dåvarande beherrskare syntes hafva glömt, att Konung Carl XIII äfven var ett krönt hufvud, att han var kallad till thronen af folkets val och att hans spira, om ej så mäktig, åtminstone genom förfädrens glans och ett ädelt folks hyllning, var lika ärorik, som någon i Europa. Vi skulle rodna, men icke ohämnade, om någon i detta ögonblick tillät sig, såsom Fiankrikes då varande beherrskare, att lemna den Svenska Konnungens framställningar och rättvisa klagomål obesvarade.

Den politiska ställningen år 1812 var för oss föga skiljaktig mot den år 1810, med tillägg endast af de ytterligare förolämpningar mot vårt Rikes värdighet, att Napoleon låtit, utan krigsförklaring, besätta Svenska Pommern, genom kapare borttaga Svenska handelsskepp och göra besättningarne till krigsfångar, — allt emedan vi ej ville och borde gå vår undergång till mötes, genom ett strikt iakttagande af Napoleons favorit-idé: Kontinental-systemet. Vi bedja äfven dem, som tala om vårt fria val af en allians 1812 med Frankrike eller med Ryssland, erinra sig, att Ryssland ända till medlet af år 1812, då Napoleon med den stora arméen ryckte emot detsamma, var uti ett, åtminstone till det yttre, vänligt förhållande till Frankrike.

Sverige följde den både klokaste och värdigaste politik, nemligen den, att icke sjelfmant bryta med någon af sina bundsförvandter. Tvertom erbjöd Sveriges thronföljare sin bemedling till förlikande af stridigheterna emellan Napoleon å ena sidan, samt England och Ryssland å den andra; och de ädlaste drag af Svensk, frisinnad Nationalitet förvaras i de uttryck, hvarmed dåvarande Thronföljaren vände sig till Napoleon: "Svenskarne äro tillgifna Frankrike, men ännu mer sin frihet och sina lagar; de värdera Eders Majestäts vänskap, men de önska ej vinna den på bekostnad af deras ära och sjelfständighet." —

Så slodo sakerna, när Napoleon förde sin stora armé öfver Niemen. Att den bortom denna skulle finna sin graf, var af många förutsedt, och den gamla Massena utropade: "L'intensé! Il ne sait pas ou ne veut pas savoir qu'une nuit d'hiver peut détruire son armée!" — På dylika invändningar var Kejsarens svar: Que peuvent contre moi les élémens! Grefve Narbonne, som varit sänd till Ryssland, medförde underrättelsen, att Kejsar Alexander var beredd att offra allt hellre, än att underkasta sig Kontinental-systemets nesliga och skadliga ok. Tecken gåfvos äfven i Tyskland, på Pyreneiska halfön och i sjelfva Frankrike, att den Fransyska militär-despotismen var nära sitt fall.

Det var i detta ögonblick, enligt våra öfverkloka Publicisters förmenande, som Sverige bordt göra gemensam sak med Napoleon. Antagom, att detta skett; att vi, enligt hans begäran, öfvergått till aktift krig mot England och fört en armé af 40,000 man till Finland; antagom äfven, att vi gått ända till Petersburg: men hade ej vid samma tid Stockholm varit bombarderadt, Götheborg, Helsingborg och våra största sjöstäder brända, samt både vår krigs- och handels-flotta förstörda, af Engelska och Rysska flottor? I denna belägenhet hade vi förmodligen fått underrättelsen om Napoleons fullkomliga nederlag i Ryssland och Kutusow hade mera troppar än han behöfde till Petersburgs undsättande. Huru skulle då, i nödfall, vår ockupations-armé kunnat verkställa ett återtåg, då Engelsmännen voro herrar öfver Östersjön? Och huru är det i allmänhet tänkbart, att vilja företaga en diversion mot Ryssland, utan att vara förvissad om Englands medverkan? — Efter Napoleons fall — hvilket Europas skarpsyntaste statsmän förutsett såsom en oundviklig följd af det Ryska fälttåget^[2] — hade blott felats, att Sverige fått dela Finlands öde (hvilket sannolikt blifvit de allierades beslut) och vårt gamla Fädernesland hade dyrt fått gälda sitt förbund med Napoleon.

Men antagom äfven det otroliga, för att icke säga det omöjliga: att Napoleon, efter den stora arméns förlust i Ryssland, och sedan hela Europa, med undantag af Sverige och Danmark (i händelse vi ställt oss på hans sida), uppträdt mot honom, skulle besegrat denna koalition af folk, hvilka hans tryckande jernhand uppretat till en kamp på lif och död: hvad hade följden varit? — Hade vi derföre blifvit en friare och sjelfständigare nation? — Hade verldsbeherrskaren inrymt Sveriges Konung ett mindre beroende, än sina egna bröder, hvilka styrde sina riken genom Franska Kommissarier? Hade någon Svensk verkligen kunnat yfvas deröfver, om hans Konung, segraren vid Hogland, slutligen njutit samma utmärkelse, som dåvarande Konungarne i Spanien, Neapel, Westphalen, m. fl. att vara Franska Krono-embetsmän och stå på främsta sidan i Franska Hofkalendern?^[3] Eller månne den utmärkelse, den åldrige Konungen ytterst njöt, att bära tvenne fria folks Kronor, icke var vackrare? Och slutligen vi sjelfve, som äro måne om vår frihet: Månne Napoleon unnat oss mera deraf, än åt Polackarne, som kämpat, blödt, och offrat sig för honom i tusende strider, som utgjorde hans dyrbaraste förmur emot Ryssland och som till lön för allt detta endast begärde en konstitution, hvilken han väl lofvade, men icke gaf dem; — Och vår Tryckfrihet? — Tro verkligen våra frimodiga Publicister, att Napoleon, som redan i början af sin styrelse (1803) förklarade England krig, emedan dess Konung ej kunde förbjuda yttranden i Tidningarne emot Franska Republikens Konsul, och som i Bayern lät fusillera Bokhandlaren Palm, blott för det han sålt en misshaglig brochyr, — tro våra Publicister verkligen, att denne Napoleon skulle, utan att låta Sverige känna hela tyngden af sin vrede, tillåtit att öfver hans styrelse-system i en Svensk Tidning yttrats hundradelen af hvad som för närvarande esomoftast säges om till exempel Rysslands och andra makters politik?

Medgifvom derföre den sanning, som en gång skall vitsordas af historien, att den politik, Sverige följde år 1812, var den klokaste, äfvensom den värdigaste ett fritt folk. Fjettrarne äro icke mindre fjettrar derföre, att de bjudas af sjelfva Napoleon, och de ord, dåvarande Thronföljaren skref till Kejsaren, om härvarande Franska Ministerns språk: "Le Baron Alquier parlait en Proconsul Romain, sans se rapeller qu'il ne s'adressait point a des esclaves" — ^[4], funno genljud i hvarje verkligen Svenskt hjerta. Detta språk hade Sverige fordrat af Gustaf II Adolf och väntade det icke förgäfves af Carl den Fjortonde. Båda hafva tänkt högt om sitt folk, och folket har svarat deremot. Att en del sinnen, bländade af Napoleons glans och närande ett mera välment än grundadt hopp om Finlands återeröfrande, liksom instinktmässigt tyckas velat sluta sig till det parti, hvarigenom man trodde detta kunna vinnas, är lätt förklarligt. Men reaktionen mot Napoleons öfvermakt var för stark, för att i längden kunna emotstås. Hans blott på legionernas makt grundade välde måste falla, och vi hade fallit med det, eller vi hade varit hans Vasaller. Om vi ännu, liksom våra fäder, trampa en fri jord och kunna lemna den i arf åt våra efterkommande, må vi derföre, näst Försynen, tacka Den, som i det vigtigaste ögonblick för Sverige, sedan århundraden, då de stora makternas kamp begynte, med snillets örnblick uppfattade den politiska plan, genom hvars efterföljd segren fästades vid våra fanor, vår sjelfständighet bevarades och Sverige åter intagit det rum bland Europas folk, till hvilket det genom stora Konungar blifvit lyftadt.

Jemlikt Kommissariatet meddeladt utdrag af Protocollet för den 10 i denne månad, hafva Herrar Banko-Fullmäktige pröfvat skäligt, så väl att fastställa de af Kommissariatet föreslagna belåningspriser å nedannämde Bergslagers och Tillverkningsorters, under vederbörande Embetsmäns och Magistraters ansvarighet, på våg liggande Tackjern, som nästkommande år, 1836, hos Rikets Ständers Bank i Stockholm eller LåneKontor i Götheborg belånas, på sätt, som följer: Norbergs och Skinskattebergs Bergslager 4 R:dr 16 sk.; Nora Bergslag 4 R:dr 16 sk.; Lindes dito 4 R:dr; Ramsbergs dito 3 R:dr 32 sk.; Lekebergs dito 4 R:dr 24 sk.; Lerbäcks dito 4 R:dr; Nya Kopparbergs dito 3 R:dr 16 sk.; Hjulsjö dito 3 R:dr 32 sk.; Grythytte och Helleforss Bergslager 3 R:dr 32 sk.; Carlskoga Bergslag 4 R:dr 24 sk.; Philipstads dito 4 R:dr 32 sk.; Söderberkes, Säfvens och Floda Socknar i St. Kopparbergs Län 3 R:dr 32 sk.; Norberkes och Tuna i samma Län 3 R:dr 32 sk.; Grangärdes Bergslag 3 R:dr 24 sk.; Öster Bergslagen 4 R:dr 16 sk.; Öster Dalarne 3 R:dr 24 sk.; Södermanlands och Östergöthlands Län 4 R:dr 16 sk.; Calmar och Kronobergs Län 4 R:dr 24 sk.; Tabergs Bergslag och Jönköpings Län 4 R:dr 24 sk.; Masugnarna under Löfsta, Österby och Gimo Bruk i Upsala Län, samt Rånäs Bruk i Stockohlms Län 8 R:dr; dito under Forsmarks, Gysinge, Strömsbergs och Ullforss Bruk, äfvensom för Harnäs Masugn 7 R:dr; dito under Skebo, Ortala, Hargs, Wattholma och Söderforss Bruk 6 R:dr 16 sk.; Hyttö Masungn i Gefleborgs Län 5 R:dr; Ofvansjö och Thorsåkers Bergslag samt Masugnarne i allmänhet inom Gefleborgs, Westernorrlands samt Norr- och Westerbottens Län 4 R:dr 16 sk.; Hellbo, Långevinds, Gnarps, Österbo och Movike Masugnar, i Gefleborgs Län, Galtströms och Lägdö Masugnar, i Medelpad, samt Bollsta och Olofstorps Masugnar, i Ångermanland, 2 R:dr 16 sk., som ock att bifalla Kommissariatets hemställan, att den lånsökande, som, för tackjern från Movike Masugn, vill tillgodonjuta den högre belåningsrätt, som blifvit bestämd för tackjern från Masugnen under Österby bruk, bör lagligen styrka, att samma tackjern är vordet tillverkadt af Dannemora malm; om hvilket beslut allmänheten, till åtlydnad af Herrar Fullmäktiges, i sammanhang dermed gifne befallning, härigenom i vanlig ordning underrättas; hvarjemte till lånsökandes kännedom ytterligare meddelas: att tackjern, som i Banken belånas, bör, på sätt 4 §. 1 mom. af Kongl. Maj:ts den 17 Maj 1814 utfärdade Nådiga Förordning, angående Jernvräkeriet i Riket, föreskrifver, vara behörigen stämpladt och märkt samt upplagdt antingen å Stockholms Tackjernsvåg eller någon af de öfrige, inom LåneBankens Distrikt, i Riket befintliga, Jernvågar, hvilka äro försedda med Vågmästare samt stå under städernas Magistraters tillsyn och ansvarighet; att Stamp-, Skrot- och Klotjern är ifrån belåningsrättigheten undantaget; att våg-attesten bör bestämdt innehålla den Bergslags namn och den hyttas stämpel, hvarest tackjernet är tillverkadt, dess vigt samt antalet af galtar och stycken, och från Vågarna, utom Stockholm, hvar det förvaras; att attest öfver tackjern, liggande å Stockholms Våg, skall vara underskrifven af Inspektören vid Vågen, tillika med tvenne af Stockholms stads Styrelse och på dess ansvar utsedde Embets- och Tjenstemän, hvilka intyga, att den i attesten uppgifne tackjernspost oförryckt skall för Bankens räkning å Vägen qvarhållas; hvaremot dylika attester från de öfrige Vågarne undertecknas på enahanda sätt, som för stångjerns och andre vågförde effekters belåning finnes stadgadt; att innehafvaren af en så beskaffad, å honom ställd eller behörigen transporterad vågattest äger att belåna tackjernet, mot afgifvande af sin, egenhändigt undertecknade skuldförbindelse till Banken, hvartill tryckta blanketter i Låne-Banken äro att tillgå, samt aflemnande af Våg-attesten, som då tillika bör, genlom särskilt åtecknad och likaledes egenhändigt underskrifven transport, på Banken öfverlåtas; att belåningen fortgår utan afbrott året igenom; att räntan beräknas à 4 procent efter år; att lånen beviljas på högst 9 månaders tid, med förbindelse för låntagarne, att, om så fordras, äfven dessförinnan, efter 6 veckors uppsägning, dem återgälda; att omsättning af dessa lån icke äger rum, utan skola desamma vid förfallotiden ovilkorligen till fulla beloppet inbetalas; att i afseende på frigifvandet från Bankens panträttighet, till större eller mindre del, af belånadt tackjern, efter hand skeende afbetalning i lånen, den pantsatte varans försäljning vid uteblifven liqvid m. m. de för belåning af stångjern och öfrige Våg-effekter gällande författningar och föreskrifter skola tjena till efterrättelse; att, om låntagaren begagnar ombud vid lånets uttagande och våg-attestens transporterande, detsamma bör med behörig fullmakt dertill förses; samt att utlåningen på tackjern, som förvaras på Vågarne inom Götheborgs Låne-Kontors distrikt och vid Byelfs lastageplats i Wermland kommer, på lika sätt och under enahanda vilkor i anseende till de ifrån Byelfs Våg utfärdande attester, som i fråga om den öfrige Jernbelåningen är stadgadt, att besörjas af nämde Låne-Kontor. Stockholm af Rikets Ständers Bank den 19 Dec. 1835.

Commissariatet.

Under den 10 innevarande December hafva Hrr Banko-Fullmägtige, enligt Kommissariatet tillhandakommit ProtokollsUtdrag, för första häflten af nästinstundande år 1836, fastställt följande Belånings-priser å jern och öfrige, uti 6 Art. 2 Afd. 175 §. af Banko-Reglementet under den 26 Maji detta år uppräknade Exportable Effekter, hvarå Lån, emot den i Reglementet stadgade ränta (Fyra procent årligen) och vanlig pantförskrifving, af Banken få utgifvas, nemligen: Stångjern (ordinarie sorter) 11 R:dr 32 sk. per Sk:pund; Valsadt Bandjern 15 R:dr dito; Skärjern 15 R:dr dito; Gallerjern 15 R:dr dito; Bergsmansjern 10 R:dr 32 sk. dito; Knippjern 13 R:dr 16 sk. dito; Bultjern 14 R:dr dito; Bandjern 13 R:dr 40 sk. dito; Slutpanneplåtar 13 R:dr dito; Jernankare 24 R:dr dito; Sänksmide eller Rundtbultjern 14 R:dr 32 sk. dito; Bomeras (Plogämnen) 13 R:dr dito; Förtent jernbleck på Stockholms och Götheborgs Vågar, förvaradt under tak , 55 R:dr dito; Garfstål 36 R:dr dito; Jernplåtar (smidde och valsade) under tak 20 R:dr dito; dito dito under bar himmel 12 R:dr dito; Brännstål 15 R:dr dito; Skyfflar 12 R:dr dito; Stor Spik i bod 16 R:dr dito; dito under bar himmel 9 R:dr dito; Små spik i bod 20 R:dr dito; dito under bar himmel 10 R:dr dito; Messingtråd 100 R:dr dito; Latunmessing 110 R:dr dito; Arco eller gjutmessing 85 R:dr dito; Smiddkoppar 110 R:dr dito; Extra kopparbleck 110 R:dr dito; Blindmynt 110 R:dr dito; Myntade kopparplåtar 100 R:dr dito; Kopparspik 95 R:dr dito; Garkoppar 95 R:dr dito; Alun 10 R:dr dito; Svenakt bly 20 R:dr dito; Koppar af de 3000 sk:pd enligt kopparsedlar, å hvilka Fahlu Bergslag äger att undfå DiscontLån 90 R:dr, hvarom i följd af Herrar Fullmäktiges tillika gifne föreskrift, allmänheten härigenom underrättas, med tillkännagifvande derjemte, till vederbörande Lånsökandes efterrättelse, att de, för erhållande af Lån på jern och andre, härofvan omförmälde Exportable Effekter, till Banken ingifvande skuldebref, hvartill tryckte Blanketter uti Låne-Banken äro att tillgå, böra vara af Lånsökanderne egenhändigt underskrifne och de medföljande Våg-Attesterne likaledes af dem med egne händer transporterade på Banken; att VågAttesterne skola innefatta bestämdt intyg, att de deruti upptagna Effekter under loppet af de nästförflutna Tio åren undergått uppvägning samt dervid blifvit, enligt Författningarna, till sin fullgoda beskaffenhet granskade och pröfvade; att, vid belåning af jern och andre Effekter, liggande annorstädes än å Stockholms och Götheborgs Vågar, jemväl skall uti Våg-Attesterne vara uttryckligen uppgifvet huruvida panterne finnas antingen i sjelfva Våghuset, eller å andra, särskildta förvaringsställen; att Lånen, jemte den utfäste räntan, skola fullt liqvideras till Oktober månads slut år 1837, utom hvad angår Lån emot pant af Effekter å Stockholms och Götheborgs Vågar, för hvilka betalningstiden, i stället för den sista Oktober, blifver den 15:de November samma år, Banken likväl obetaget, att äfven före de sålunda utsatte terminerne, efter sex veckors uppsägning, alla dessa Lån återfordra; att om Låntagare vill betjena sig af Ombud till Lånets uttagande och VågAttestens transporterande, Ombudet bör med behörig Fullmakt dertill förses; samt att de på Vågarne inom Götheborgs LåneKontorsDistrikt samt vid Byelfs Lasteplats i Wermeland stående Effekter ej belånas här i Stockholm, utan att utlåningen derå, jemlikt Rikets Ständers beslut, besörjes vid nämnde Låne-Kontor; kunnande likväl de å Byelfs Våg förvarade Effekter icke till pant antagas, derest ej Magistraten i Åmål för densamma åtager sig enahanda tillsyn och ansvarighet, som Magistraterna i allmänhet, enligt Författningarne , åligga för de å MetallVågarne i Rikets Städer, utom Stockholm och Göthehorg, till belåning i Banken eller LåneKontoret insatte Effekter. Stockholm af Rikets Ständers Bank den 10 December 1835.

Commissariatet.

Enligl Kongl. Maj:ts den 14 sistl. November i Nåder utfärdade privilegium för Stora Kopparsbergs Län och Bergslags Enskilda Bank, skall Bolaget, före Bankens öppnande låta i Stats-Tidningen kungöra hvilka personer, som komma att underskrifva Bankens förbindelser. Bank-Direktionen, som vid Bolagsstämman den 5 nästl. Oktober, fått sig uppdraget, att vidtaga alla de åtgärder, som för Bankens snara öppnande erfordras, anser sig derigenom befullmäktigad, att, till underdånig åtlydnad af Högstberörde Nådiga föreskrift, å Bolagets vägnar tillkännagifva, att tvenne utaf de i 10 §. 1 mom. Bolags-Reglorne omförmälde Sex Direktions-Ledamöter, hvilka äro Bergshauptmannen G. Tham, Öfverste-Löjtnanten och Riddaren C. Törnebladh, Lands-Kamereraren P. J. Lindbom, Bergs-Rådmannen E. G. Fornmark, Bruks-Patronen H. Gahn och Handlanden M. W. Collén, komma, jemnlikt 12 §. i nyssberörde Reglor, att underteckna alla Bankens förbindelser, som derjemte bllfva af Bankens Kamererare C. D. Jederholm. contrasignerade. Fahlun den 23 December 1835.

Bank-Direktionen.

Directionen öfver Kongl. Arméns Pensions-Kassa, under hvars förvaltning Arméns Enke- och Pupill-Kassa är ställd, får, till efterföljd af föreskriften i 3 Art. 23 §. af Kongl. Maj;ts Nådiga Reglemente för sistnämnde Kassa af den 24 Augusti 1833, och till underrättelse för dem, hvilka kunna vara berättigade till pension från samma Kassa, härmedelst kungöra följande:

1) Att, som uti Maj månad innevarande år Pensions-Regleringen kommer att för Arméns Enke- och Pupill-Kassa för det löpande året uppgöras, böra alla Pensionssökande inom föregångne Mars månads utgång sig i Directionen behörigen dokumenterade hafva anmält.

2) Å Pensions-Staten föfefinnas följande för närvarande kände ledigheter af ordinarie rum, nemligen:

I 4:de Klassen 2 1/2 pensionsrum à 100 R:dr hvardera; i 5:te Klassen 5 1/2 d:o à 75 R:dr d:o; i 6:te Klassen 6 d:o à 50 R:dr d:o; i 8:de Klassen 9 1/2 d:o à 30 R:dr d:o; i 9:de Klassen 2 d:o à 20 R:dr d:o;

Ägande likväl Directionen att, under iakttagande af vissa villkor, öka de i Pensions-Staten bestämda pensionsrummen, när behofvet sådant påkallar.

3) Enka och minderåriga barn, söner till fyllda 18 och döttrar till fyllda 20 års ålder, likväl endast efter afskedad eller i tjenaten död Delägare i Arméns Enke- och Pupill-Kassa, äga, utan afseende på större eller mindre förmögenhet, efter mannens eller fadrens död, rättighet till den pension, för hvilken [ 4 ]de i 1 Art. af sistberörde Nådiga Reglemente för serskilte fall stadgade afgifter blifvit erlagde

4) Vid ansökning om pension återställes det för Sökandens aflidne man eller fader af Direktionen utfärdade Bevis om delaktighet i Arméns Enke- och Pupill-Kassa; och bör derförutan bifogas behörigt Prestbevis om mannens eller fadrens död, upptagande derjemte ej mindre Enkans och barnens ålder och namn, än äfven tiden när Enkan med Delägaren ingått äktenskap, eller i fall pension sökes för en ailiden Delägares barn, deras föräldrars namn och tiden när desse med hvarandra blifvit gifte. Skulle något eller någon af barnen vara vansinnige, blinda, döfstumma eller sådane krymplingar, att de icke kunna sig försörja, skall, när pension för det eller dem sökes, utom Prestbetyg, bifogas betyg af 2:ne Ordinarie Läkare, hvilka bestämt intyga ett sådant, barns hälsotillstånd, samt att det befinner sig i förenämnde olyckliga belägenhet.

5) Pensionen utdelas hos Directionen två gånger om året i Juni och December månader; och far en Pensions-berättigad ej beräkna pension förrän Sex månader efter mannens eller fadrens död. Stockholm den 14 December 1835.

Innehafvare af Götha KanalBolags år 1833 utfärdade Obligationer äga att, emot aflemnande af 1835 års Räntekupons, å desamma uppbära sistnämnde års ränta, alla Söckendagar uti instund. Januar månad, emellan kl. 10 och 2, utom Onsdagarna, då inlösen vidtager först kl. 12 på dagen, uti Bankens ReferendarieKontor, två trappor upp i Bankohuset, — Som för år 1834 några få Kupons ännu icke blifvit till inlösen presenterade, äga deras innehafvare, att på sannna tid och ställe erhålla liquid. Stockholm den 12 December 1835.

Götha KanalDirektion.

Samtlige Intressenter uti Persbergs större Grufvebolag, varda härmedelst kallade till Grufvestämma, som börjas å Persbergs Grufvefogdegård, Måndagen den 29 Februari 1836, kl. 9 f. m., för att afgöra om räkenskaperna för det förflutna året, samt hvarjehanda Grufvehushållningen rörande ärenden, deribland äfven förekommer huruvida Torskebäcks-Grufvan skall ödeläggas eller ej. Filipstad den 19 Dec. 1835.

På Embetets vägnar,

A. G. Berndes.

Till här i Staden ledig varande StadsFiskalsSysslan, hafva Sökande, att, inom 56 dagar efter det denna kungörelse finnes första gången i Sveriges Stats-Tidning införd, hit ingifva sina, till Kongl. Maj:ts JustitiæCanslersEmbete ställde ansökningar, åtföljde af behörigen styrkta Merit-Förteckningar; hvilket härmed tredje gången kungöres. Laholms Rådhus den 25 November 1835.

På Magistratens vägnar.

A. P. Ingemarsson.

Herrar Aktieägare uti Ångfartyget Föreningen behagade till Extra Bolags-Stämma sammanträda Lördagen den 30 Januari 1836, uti de rum å Börsen, som på Källaren derstädes anvisas, för att afhöra Hrr Revisorers berättelse öfver 1835 års räkenskaper och handlingar, samt besluta och afgöra om fartygets försäljning, i anseende till dess mer och mer aftagande inkomster, hvarvid, enligt öfverenskommelse vid sista Bolags-Stämman, de frånvarande Aktieägare få åtnöja sig med de närvarandes beslut. Stockholm d. 7 Decemb. 1835.

Directionen.

Stockholms NykterhetsFörening får härmedelst anmoda de i Landsorterne varande Nykterhets- och MåttlighetsFöreningar, äfvensom enskilte personer, hvilka nitälska för nytkterhetens befrämjande, och för sådant ändamål, på ett eller annat sätt varit verksamme, att inom nästkommande Januari månads utgång, under address till Sekreteraren i Stokholm NykterhetsFöreningsDirektion, S. D. Stenberg, benäget lemna underrättelse om hvad sig tilldragit under loppet af år 1835, så väl i afseende på NykterhetsFöreningarnes framgång eller upplösning, som om nykterhetens till- eller aftagande i allmänhet. Stockholm den 19 Dec. 1835.

Notifikationer.

STÄMNINGAR OCH KALLELSER.

= Uppå den af Hr Hofkamereraren Johan David Wibom och Hr Handelsmannen Carl Zacharias Tits, såsom nu varande ägare till Brollsta och Ådra Säterier med tillhörigheter i Garn Socken, gjorde ansökning, och enär de med Kongungens Befallningshafvandes liqvidation af den 14 Maj 1831 visat, att den å Utmätnings-Auktion den 30 Januari 1830, utaf nu mera aflidne Hr Öfverste Kammarjunkaren, Kommendören och Riddaren, Friherre Alexander Rudbeck utfäste och erlagde köpeskilling för ofvannämnde Egendom, 33,400 Rdr Banko icke lemnas någon tillgång till gäldande af de inteckningar, som af Långhundra Härads-Rätt blifvit den 15 Maj 1827 meddelade åt Läderhandlaren Olof Dahlin för två af Qvartermästaren Ireneus Rendahl den 14 i samma månad uthändigade skuldsedlar på 3000 Rdr B:ko hvardera, hvilka skuldsedlar vid ofvanämde liqvidationstillfälle, efter transport innehafts den ena af Handlanden C. C. Holmberg och den andra af Groshandlaren Ulff; varder innehafvarne af förenämnde två åt Läderhandlaren Dahlin den 15 Maj 1827 af Långhundra Härads-Rätt meddelde inteckningar uti Brollsta och Ådra Säterier enligt Qvartermästaren Rendahls uthändigade två Reverser på 3000 Rdr B:ko hvardera, för hvilka ingen tillgång blifvit af den på Utmätnings-Auktion den 30 Januari 1830 utfäste köpeskilling för Brollsta och Ådra, m. m., härigenom kallade och förelagde att vid det Ting, som först infaller, sedan en månad, ifrån det denna kallelse är tredje gången i Stats-Tidningen införd, förflutit, hos Härads-Rätten anmäla, huruvida emot förenämnde deras inteckningars dödande kan vara något att påminna, och det vid äfventyr, att Härads-Rätten då meddelar utlåtande, angående inteckningarnes dödande, ehvad intekningshafvarne begagna rättigheten att varda hörde eller icke, och jemväl utan hinder deraf, att Originalhandlingarne icke uppvisas. Lindberga den 4 Nov. 1835.

På Häradshöfdinge Embetets vägnar,

J. Ekeroth.

= Utdrag af Intecknings-Protokollet den 16 Maj 1835. = = = = = = = = = =

Resolverades;

Det skola genom anslag å Rättens dörr och Kungörelse, som genom Måns Peterssons försorg, bör trenne gånger i Sveriges Stats-Tidning införas, de inteckningshafvare, som antingen alldeles icke eller endast till någon del fått sina inteckningar utur köpeskillingen för ifrågavarande 1/4:dels mantal N:o 1, Gräppås, guldne, kallas och föreläggas att å första Rättegångsdagen af det Ting som i Häradet först infaller sedan en månad från sista Kungörelsedagen förflutit hos Domstolen anmäla, huruvida emot deras Intekningars dödande, kan vara något att påminna; viljande Härads-Rätten, ehvad inteckningshafvare då begagna rättigheten att varda hörde eller icke och jemväl utan hinder deraf att Originalintekningshandlingarne icke uppvisas, angående Intekningshandlingarnes dödande sig utlåta. Ut supra.

På Härads-Rättens vägnar,

Th. Gradman.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Att Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt genom utfärdad offentlig Stämning kallat och förelagt aflidne Esqvadrons-Predikanten, Magister Fredrik Klingenstjernas samtlige Borgenärer, att, vid talans förlust, antingen förr eller sist å den 9 Februari innevarande år 1836, inför Kongl. Hof-Rätten vid upprop kl. 11 och innan 12 på dagen, deras fordringar tvåfalt skriftligen uppgifva och styrka samt med ed fästa; del varder härmed tredje gången kungjordt.

= Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt har genom utfärdade Årsstämningar kallat och förelagt afl. Kapitenen O. R. Malmerfeldts samt afl. tillförordnade Hr Under-Ståthållaren, Lagmannen och Riddaren Axel Reinhold von Sydows samtlige Borgenärer, att, vid talans förlust, antingen förr eller sist å nedannämnde dagar inför Kongl. Hof-Rätten vid upprop kl. 11 och innan 12 på dagen deras fordringar i vederbörlig ordning anmäla, nemligen Kapitenen Malmerfeldts Borgenärer den 6 och tillförordnade Hr Under-Ståthållaren von Sydows den 10 Maj innevarande år 1836; hvilket kungöres tredje gången.

= Kongl. Maj:ts och Rikets Götha Hof-Rätt har genom offentlig Stämning denna dag kallat och förelagt framlidne Kapitenen G. A. Ridderbjelkes samtlige Borgenärer, att, vid talans förlust, förr eller sist å Fredagen den 5 Februari innevarande år 1836, inför Kongl. Hof-Rätten vid upprop kl. 11 eller före 12 på dagen, sjelfve eller genom laga ombud, deras fordringar så anmäla, bevaka och styrka, som Konkurs-Lagen föreskrifver; hvilket tredje gången kungöres. Jönköping den 21 Juli 1835.

= Enligt 9 Kap. Konkurs-Lagen varda de, som förmena sig äga att fordra uti Byggmästaren Erik Samuel Ekmans afl. Enkas Fredrika Regina Everts Bo, härigenom kallade och Stämde, att, före kl. 12 på dagen den 11 Maj innevarande år 1836, deras fordringar hos Rådhus-Rätten i Stockholm lagligen anmäla, vid talans förlust; hvilket tredje gången kungöres.

= Jemlikt Halmstads Härads-Rätts, den 30 sistl. Maj gifne Utslag, i anledning af omyndiga Jungfruns Dorothea Elisabeth Norbergs Förmyndares Hr Prosten och Kyrkoherden Magister E. D. Kidrons samt hennes bröders Hr Öfverskulten L. N. Norbergs och Hr Lands-Kontoristen P. A. Norbergs ansökan om Urarfva förmon efter deras aflidne fader Prosten och Kyrkoherden Mag:r J. P. Norberg i Söndrum, är offentlig Stämning utfärdad å hans Borgenärer, att, vid talans förlust, inför bemälte Rätt sig inställa inom Rättegångstimmans slut. kl. 7 på aftonen, å andra Rättegångsdagen af innevarande års, Vinter-Ting, för att deras fordringar så förete och bevaka, som Konkurs-Lagen föreskrifver; hvilket tredje gången kungöres.

= Carlstads Rådstufvu-Rätt har dömt till offentliga Stämningar å afl. Murmästaren O. M Beckströms Borgenärer till den 1 Februari, och å aflidne Bokbindaren O. Carlings, till den 8 i samma månad innev. år, och förelagt dem, att sist kl. före 12 berörde dagar lagligen bevaka och styrka deras fordringar, vid förlust af rättigheten dertill; hvilket kungöres tredje gången. Carlstad den 20 Juli 1835.

= Att Rådhus-Rätten i Falun, uppå derom gjord ansökning utaf afl. Handlanden Olof Sebaldts Enka Elisabet Sophia Sebaldt, genom utfärdad offentlig Årsstämning, förelagt samtlige Fordringsägare uti Sterbhuset efter bemälte Handlanden Sebaldt, att sine hos honom ägande fordringar, hos Rådhus-Rätten anmäla, sist kl. före 12 å dertill utsatte inställelsedagen den första helgfria Måndag i Maj månad innev. år 1836, vid betalningsrättens förlust; sådant varder härmed kungjordt tredje gången. Falu Rådhus den 13 April 1835.

= Jönköpings RådhusRätt inkallar, jemlikt utfärdad årsstämning afl. Handlanden Jacob Lindqvists samtelige Borgenärer, till Måndagen den 5 December 1836, kl. före 12 å dagen, att, vid talans förlust, sina fordringar skriftligen eller muntligcn anmäla; hvilket härigenom tredje gången kungöres.

= Jönköpings RådhusRätt kallar härmedelst, jemlikt utfärdade offentliga Stämningar, uti Urarfva- och Konkursmålen efter: afl. f. d. Fanjunkaren Isak Ambrosius Berggren; afl. Enkefru Mariana Speipel, född Rodde, och afl. Körsnären Fredrik Carlsson. deras, så kända som okända, Borgenärer att vid upprop kl. 11 och sedast före 12, i de tvenne första nämda målen Måndagen den 6 Juni 1836, och i det efter Carlsson Måndagen den 13 i samma månad, sig hos Rådhus-Rätten inställa och ägande fordringar, vid förlust af all vidare talan, så förete, bevaka och edligen fästa, som Konkurslagen föreskrifver; hvilket kungöres tredje gången.

= Med föranledande af Sterbhusdelägarnes efter afl. EkonomiDirektören och LogarfvareMästaren M. Augustinssons i Huseby Afträdes- och Urarfva-ansökan, har Kinnevalds HäradsRätt, genom offentlig Stämning denna dag, kallat och förelagt bemälte aflidnes samtlige Borgenärer, att före kl. 7 på aftonen å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som först 6 månader härefter i Häradet infaller, deras fordringar i gäldbundna Boet inför HäradsRätten uppgifva och styrka, på sätt och vid den påföljd KonkursLagen den 12 Mars 1830 föreskrifver; hvilket tredje gången kungöres. Tingsstället Jät den 13 Okt. 1835.

= Södertelje RådhusRätt har, genom offentlig Stämning, kallat och förelagt afl. SnickareGesällen Anders Odins samtlige Borgenärer, att, sist inom kl. 12 å Måndagen den 11 April nästinstund. år 1836, sina hos bemälte Odin ägande fordringar anmäla och styrka, på sätt och vid den påföljd Konkurs-Lagen föreskrifver. Södertelje Rådhus den 28 Sept. 1835.

FÖRMYNDARE-FÖRORDNANDEN.

= Genom utslag denna dag, har Mariestads Rådhus-Rätt förklarat Kopparslagaren A. Pettersson för omyndig, samt förordnat Karduansmakaren N. E. Kihlbom, att, under förmyndare-ansvarighet, Petterssons rätt och angelägenheter bevaka; hvilket, till följd af Kongl. Förordningen den 11 Maj 1774, härigenom tillkännagifves. Mariestads Rådhus den 23 Nov. 1835.

= Blinda och mindre vetande Erik Anderson i Nibble, Kohlbecks Socken, har af Snefringe Härads-Rätt den 9 Nov. 1835, blifvit förklarad omyndig, och till förmyndare för honom förordnat Olof Olsson i Bolunda; hvilket härigenom kungöres.

LAGFARTS-ÄRENDER.

= Utdrag af LagfartsProtokbllet, hållet å Laga VårTinget med Svärdsjö Socken i Socknestufvan den 17 Junii 1835.

N:o 59. S. D. Sedan HäradsRätten den 4 Junii 1832 och den 10 December samma år meddelt Stora Kopparbergs Bergslag två uppbud å den Fastighet, bestående af Åtta Snesland åkerjord i Ågs Fäbodar med åtföljande andel i Skog och Mulbete, som Bergslaget för Trettio R:dr RiksgäldsSedlar af Jannis Hans Jansson i Östansjö sig tillhandlat; men tillika föreskrift att Säljarens ägande rätt borde styrkas innan laga stånd åkomme, så anmälte nu Bergslaget genom BruksBokhållaren A. W. Blomberg att. hos Jannis Hans Jansson handlingar icke funnos, som fullständigt upplyste Hans Janssons åtkomst till berörde Fastighet; hvarföre Blomberg anhöll, det Bergslaget kunde tillåtas att genom kungörelse i Tidningarne uppmana den eller dem som tilläfventyrs emot köpet hade något att invända, att sådant inom viss förelagd tid hos HäradsRätten tillkännagifva.

Med bifall till denna begäran förklarade HäradsRätten att ofvannämnde köp skulle uti StatsTidningen Tre gånger kungöras med förständigande att den, som emot köpet hade något att invända, borde å det Ting med Svärdsjö Socken som Sex månader efter sista kungörelsen först infaller, sitt klander anhängigt göra. År och dag som ofvan.

På HäradsRättens vägnar,

N. Callerholm.

= Utdrag af LagfartsProtokollet, hållet å Laga VårTinget med Svärdsjö Socken i Socknestufvan den 17 Junii 1835.

N:o 60. S. D. Sedan HäradsRätten den 5 October 1831 och den 6 Junii 1832 mddelt Stora Kopparbergs Bergslag, två uppbud å den Fastighet, bestående af Tjugosex Snesland fyra bandland åker i Ågs fäbodar med åtföljande Lada och andel i Mulbete, som Bergslaget för Etthundrade R:dr RiksgäldsSedlar af Kejsar Erik Olsson och hans son Erik Ersson i Östansjö sig tillhandlat jemlikt köpebref af den 7 November 1831, men tillika föreskrifvit att Säljarnes egande rätt till den försålde Fastigheten borde styrkas innan laga stånd åkomme så anmälte Bergslaget genom Bruksbokhållaren A. W. Blomberg att hos Kejsar Erik Olsson och hans son handlingar icke funnos, som fullständigt upplyste deras åtkomst till egendomen; hvarföre Blomberg anhöll, det Berglaget kunde tillåtas att genom kungörelse i Tidningarne uppmana den eller dem som tilläfventyrs emot köpet hade något att invända, att sådant inom viss förelagd tid hos HäradsRätten tillkännagifva.

Med bifall till denna begäran förklarade HäradsRätten att ofvannämnde köp skulle uti StatsTidningen tre gånger kungöras med förständigande att den, som emot köpet hade något att invända, borde å det Ting med Svärdsjö Socken som sex månader efter sista kungörelsen först infaller, sitt klander anhängigt göra. År och dag som ofvan.

På HäradsRättens vägnar,

N. Callerholm.

Annonser.

DIVERSE.

= Prenumeration å hel årgång af Svensk Författnings-Samling för 1836, med dertill hörande 2:ne Register och Titelblad, erhålles hos Herrar Postförvaltare i Landsorterne, mot erläggande af Fem (5) R:dr B:ko, jemte 32 sk., dem tillfallande, utdelnings-arfvode. Denna prenumeration kan äfven ske hos Hr Sekreterarna D. F. Westman vid General-Post-Kontoret, eller ock uti Författnings-Samlingens Expedition på Riddarholmen (Kongl. Tryckeriets lokal), hvarest exemplarens kuvertering och afsändning till vederbörande Post-Kontor, äfvensom Samlingens utdelning till Prenumeranter i Stockholm, besörjes. Stockholm den 15 December 1835.

= Thorsdagen den 10 Dec. bortstals i Norrköping från ett postbud en postväska med flera bref, hvaribland ett rekommenderadt från Stockholm med B:ko R:dr 1000, uti 5 st. Transportsedlar, 1 à B:ko R:dr 200, N:o 29,190, uttagen af Hr A. Engelhardt den 26 Juni 1835. 1 à B:ko R:dr 200, N:o 54,038, af Hr C. Sundin, den 24 Nov. 1835. 1 à B:ko R:dr 200, N:o 54,362, af Hr A. G. Hellstén, den 25 Nov. 1835, 1 à B:ko R:dr 200, N:o 54,867, af Hrr Pulchan & C. den 27 Nov. 1835, 1 à 200, N:o 56,715, af Hr J. Sjöberg, den 5 Dec. 1835. Hvilka sedlar äro i Banken till inlösen förbjudne. Hederlig belöning utlofvas, om dessa sedlar kunna tillrättafås, och återlemnas vid Reymyre Glasbruk nära Norrköping, eller i Stockholm hos Handlanden Åkerholm i Bergstralska huset vid munkbron.

På Tidningen JOURNALEN, som trenne dagar i veckan utkommer, kan i Herr Isbergs Boklåda i Storkyrkobrinken prenumereras med Sex R:dr B:ko och på alla Postkontor i Landsorterna med Åtta R:dr samma mynt.

ANMÄLAN.

På Sveriges Stats-Tidning för innevarande år 1836 kan, i Herrar Utter & C:is Boklåda, prenumereras med 8 Rdr B:ko, och på alla Postkontor i Landsorterna med tillskott af det för denna Tidning stadgade Postarfvodet 2 R:dr 16 sk.

Genom anskaffandet af Snällpress och Inrättningen af eget Boktryckeri, är för nästa år möjlighet beredd åt Redaktionen att hastigare och omständligare än hittills meddela alla egentligen så kallade Nyheter; och, genom formatets så betydliga utvidgande, att ett Nummer af nästa årgång kommer att lemna innehåll för 2:ne Spalter mera än ett Nummer af den närvarande, eller att Tolf Spalter af nästa årgångs Blad i innehåll svara mot Fjorton af den nuvarandes, har Redaktionen äfven satt sig i tillfälle att icke allenast i allmänhet utförligare behandla de föremål för Stats-Tidningen, som blifvit upptagna i Prospekten (den Redaktionen härmed åberopar), men i synnerhet att äfven inom hvarje särskilt Blad iakttaga en större afvexling af ämnen. Dertill komma, såväl ett ökadt förråd af Utländska Journaler som utvidgade anstalter i hänseende till Inrikes och Administrativa efterrättelser, oberäknadt Originala bidrag, att bereda Redaktionen ytterligare utvägar.

Då Redaktionen, oaktadt en så ansenlig tillökning af innehåll, vidhåller ett Prenumerationspris, som, i jemförelse med andra här utkommande Tidningars, redan varit lågt, och nu säkerligen blir utom all jemförelse det lägsta, hoppas hon allt mera hafva ådagalagt, att uppfyllandet af ett allmänt behof och bidragandet till allmän nytta, äro Stats-Tidningens enda föremål. För detta föremål har hon, härigenom, ålagt sig alla de uppoffringar Bladet möjligtvis kunnat bära; men äfven dessa måste vidkännas en gräns. Det är ock vid denna Redaktionen stannat, då hon inskränker sig till en partiell förändring i hänsigt till Annons-priset. Detta, som för icke legala annonser hittills varit 3 skillingar Banko raden, beräknad till 40 Bokstäfver, blifver, från nästa års början, för alla annonser utan åtskillnad, 3 skillingar Banko per 40 Bokstäfver. Härvid erinras dessutom:

1:o Att inga annonser äfven från Publika Verk och Autoriteter införas utan betalning, med undantag af sådana, som röra insamlingar för genom vådeld eller andra olyckshändelser i nöd råkade Orter eller enskilta medborgare.

2:o Att alla Annonser, af hvad slag som helst, legala eller icke legala, böra i H:r Utters & Comp. Boklåda inlemnas, betalas och påtecknas, men icke, hvarken per posto till Redaktionen insändas, eller å Boktryckeriet inlemnas, i hvilket fall Redaktionen, ej kan för deras behöriga införande ansvara.

Tidningen kommer att från och med denna dag och under loppet af detta år i tryck erhålla det utseende som denna Nummer erbjuder. Ofvertryck af Tidningen göres endast under loppet af Januari månad, hvarföre de, som senare göra sina reqvisitioner, möjligtvis skulle äfventyra all kompletta exemplar ej för dem blifva att tillgå.

Stockholm den 2 Januari 1836.

Redaktionen.

I dag utgifves N:o 67 af Svensk Författnings-Samling, innehållande: Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 19 December, angående Ull-Kontoret i Norrköping samt N:o 68, innehållande: Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga Reglemente för Ull-Diskonten af samma dato.

Stockholm, tryckt i Stats-Tidningens Boktryckeri.
(Baggensgatan, Huset N:o 25.)

↑ Man känner äfven planen, att Ryssland och Danmark, såsom belöning för deras allians med Frankrike, skulle dela Sverige, hvartill Napoleon gifvit sitt samtycke. Kan man ännu, efter allt detta, föreställa sig, att Napoleon ansåg Sverige annorlunda än såsom en nödvigt, hvilken han kunde kasta i hvad vågskål, han behagade?
↑ Talleyrand kallade äfven detta fälttåg: le commencement de la fin.
↑ Man vet att ett dylikt Riks-Embete äfven blef utaf Kejsaren den då nyss valde Thronföljaren af Sverige erbjudet, men att Han undanbad sig detsamma.
↑ Se Lettres & proclamations de S. M. le Roi Charles Jean.

[1] Man känner äfven planen, att Ryssland och Danmark, såsom belöning för deras allians med Frankrike, skulle dela Sverige, hvartill Napoleon gifvit sitt samtycke. Kan man ännu, efter allt detta, föreställa sig, att Napoleon ansåg Sverige annorlunda än såsom en nödvigt, hvilken han kunde kasta i hvad vågskål, han behagade?

[2] Talleyrand kallade äfven detta fälttåg: le commencement de la fin.

[3] Man vet att ett dylikt Riks-Embete äfven blef utaf Kejsaren den då nyss valde Thronföljaren af Sverige erbjudet, men att Han undanbad sig detsamma.

[4] Se Lettres & proclamations de S. M. le Roi Charles Jean.

[1]

[2]

[3]

[4]

SVERIGES STATS-TIDNING, eller POST- och INRIKES TIDNINGAR.