Hoppa till innehållet

Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  N:o 23. Fredag 29 januari 1836
Post- och Inrikes Tidningar

N:o 24. Lördag 30 januari 1836
N:o 25. Måndag 1 februari 1836  →
Index.


[ 1 ]

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 24. Lördagen Den 30 Januari 1836.


Meteor. Obs. Den 29 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 24,56, 1 gr. blidt, SW. mulet. Kl. 9 e. m. Barom. 24,52, 1/4 gr. kallt, W. mulet. — Den 30 Jan. kl 6 f. m. Barom. 24,61, 1 gr. kallt, SW. mulet.

Icke-Officiell Afdelning.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Stockholm.

Kejserlige Ryske Generalen en Chef m. m. Herr van Suchtelen, som, den 18:de dennes, härstädes aflidit, har i dag, middagstiden, blifvit begrafven, uti Adolf Fredriks kyrka, under iakttagande af all den militäriska hedersbevisning, som tillkommer en Riddare af Kongl. Serafimer-Orden.

= Rörande begagnandet af varm-lufts-apparat vid jern-smältning, hafva nedanstående underrättelser blifvit utaf Jern-Kontoret meddelade, från en dess Korrespondent i England, daterade London den 23 Oktober 1835:

Af de senaste underrättelser från Sverige, har jag med glädje funnit, att införandet af varmlufts-apparater vid våra masugnar börjat blifva allmännare, än jag vid min utresa ens kunnat ana. Men som jag äfven hört, det en och annan Bruksägare ännu skall vara tvehogsen i anledning af ett rykte, att varma luften här i England skulle befunnits hafva ett menligt inflytande på jernets beskaffenhet, vill jag i största korthet meddela hvad jag derom under min härvaro erfarit, hvilket kanske i någon mån torde bidraga att skingra tviflet.

Första idéen om varma luftens användande vid smältverk framkastades af Ch:s Macintosh Esq. då han var sysselsatt med sina försök att cementera stål, genom glödgning i kontakt med kolbunden vätgas, hvilken erhålles genom distillation af stenkol, och numera användes i så stor mängd till upplysning af gator och salubodar i snart sagdt hvarenda liten stad i England, samt i några af de betydligaste på Kontinenten. Han var dervid i mycken beröring med M:r Beaumont Neilson, Direktör af det stora Gasverket i Glasgow, och denne, som har under sin disposition Gas-Kompaniets verkstäder, och vid pass 100 arbetare (hvilka han vet att nyttigt och instruktift sysselsätta på deras lediga stunder, dels med kemiska experimenter, eller förfärdigande af små maschin-modeller, och dels med föreläsningar öfver ämnen hörande till allmän bildning, framställde på ett för dem fattligt språk), uppsatte i en klensmedja en liten ässja af eldfast tegel, samt, emellan denne och den vanliga bälgen, en värm-apparat af jernplåtar, och började dermed experimentera. Det dröjde ej länge innan han märkte, att i denna ässja kunde nedsmältas större qvantiteter tackjern, samt malm reduceras med större lätthet, med varm än med kall luft. Han kunde dock ej från dessa försök i smått, sluta till förhållandet i stort, utan kommunicerade saken med M:r Wilson, Inspektör på Clyde Ironwork i grannskapet af Glasgow, och denne, enthusiasmerad af idéen, utverkade tillstånd af Bruksägaren M:r Dunloss, att vid en af masugnarne vid Clyde få uppsätta en värmapparat. Då saken nu äfven visade sig fördelaktig i stort, oaktadt den första apparaten var så konstruerad, att luften ej kunde fås mer än 100° varm, uttogo desse Hrr Macintosh, Neilson, Wilson och Dunloss patent på uppfinningens uteslutande begagnande i 15 års tid, men öfverlåta sin rättighet till hvar och en, som vill betala dem en afgift af i sh. Sterling per ton tillverkadt tackjern, ungefär 6 sk. Sv. B:ko för ett Sk℔. T. W.

Felaktigheterna af den första apparaten blefvo snart upptäckta, och inom ett par år så afhjelpta, att kolåtgången nedsattes till 3/8 af hvad den förut varit med kall luft. Vid Clyde var nemligen 1829 med kall luft tillverkningen 6000 tons tackjern med åtgång af 48,000 tons stenkol; 1833 deremot tillverkades 12,000 tons tackjern med en åtgång af endast 36,000 tons stenkol. På intet annat ställe har ett så fördelaktigt resultat vunnits, och felaktiga tillställningar hafva till och med vållat att patentafgiften och omkostnaderna för apparaten öfverstigit behållningen. Dessa bruksägare, som gått miste om den vinst de sjelfve påräknat, och ej unna andra hvad de ej veta sjelfve förvärfva, hafva helt beskedligt öfvergifvit methoden, under påstående att de funnit den hafva menligt inflytande på jernets egenskaper. Andra, hvilka uppsatt apparater efter de förbättrade ritningarna, hafva inbillat sig att de ej skulle kunna tvingas till patent-afgiften, förmenande att denna endast kunde fordras för den primitiva felaktiga apparaten; men då patent-innehafvarne lika fullt yrkat sin rätt och gjort den gällande, hafva de hellre öfvergifvit hela tillställningen, än att handla inkonseqvent och betala en afgift, som de satt sig i sinnet att icke betala. Desse finna också ingen bättre orsak att skylla på, än jernets försämrade beskaffenhet.

Att ugnsgången blir betydligt förändrad, då varm luft appliceras, är ganska naturligt; men att i synnerhet begagnandet af råa stenkol, i stället för afsvaflade, som förut ansågos nödvändiga, har gjort en verklig revolution i hela masugnsväsendet, och måste hafva ett väsendtligt inflytande på tackjernets egenskaper, kan icke undfalla någon, som har den ringaste kännedom om stenkol och deras vanliga oarter. Ovana hos arbetarne, och en ofta otrolig okunnighet i handteringen hos förvaltarne, hafva också mången gång bidragit till ett ofördelaktigt resultat, och någon af dessa båda omständigheter, eller kanske båda tillsammans, torde bäst förklara förhållandet vid ett verk, hvarest man påstått sig icke kunna fullgöra en leverans till kronan af projektiler, om man ej händelsevis haft ett litet lager qvar af gammalt kallluftsjern. Hvarenda pjes, gjuten af varmluftsjern, påstods vara otät på ytan, och följaktligen icke ens kunna anmälas till approbation.

Slutligen kan jag ej undgå att här nämna hvad en af Londons förnämste Ingeniörer yttrade i detta ämne, då jag för några dagar sedan derom talade med honom:

"Det vore önskligt, att försök ju förr dess hellre komme att anställas, till afgörande af varmluftsjernets större eller mindre styrka i gjutna pjeser, än kalluftsjernets. Ehuru jag egentligen icke hyser något misstroende till det förra, förbehåller jag mig dock alltid dessförinnan, att få pjeser, som fordra påkänning, gjutna af kallluftsjern. Jag har varit van att behandla dessa från min barndom, och vet då hvad jag har under händer."

Att detta yttrande icke innefattar det minsta ofördelagtigt för den nya methoden, utan blott en berömvärd försigtighet hos en man, som ej vill riskera sitt goda rygte, inses lätteligen. Då jag föröfrigt, oagtadt sorgfällig efterfrågan, ej kunnat få en enda grundad uppgift om varma luftens, skadlighet, och deremot bestämdt vet, att nya apparater dageligen uppsättas, och det ej är osannolikt att just desamme, som nu ifra emot methoden, sjelfve komma att bli dess ifrigaste anhängare efter patenttidens slut; så tror jag mig kunna försäkra, att rygtet om varma luftens menliga inflytande på jernets beskaffenhet här i England saknar grund, och skulle för öfrigt tro, att om det än vore aldrig så grundadt hvad England beträffar, der största delen af tackjerns-tillverkningen numera sker med råa stenkol, så kan deraf intet slutas till förhållandet hos oss, hvarest endast trädkol begagnas. Att vi derföre böra handla sjelfsländigt, hvad denna sak beträffar, och stadga omdömena om varma luftens inflytande på jernets egenskaper i enlighet med hvad i denna väg blifvit gjordt af nitiske och förtjenstfulle män inom fäderneslandet, är dens oförgripliga tanka, som med en varm önskan för vår jernhandterings uppkomst, här anspråkslöst meddelat sina tankar i ett ämne af så stor vigt.

Ö.

STIFTS-UNDERRÄTTELSER.

Upsala. Utfärdade fullmakter: den 12 sistl. December, för konstituerade Apologisten vid Gefle högre Lärdomsskola, Mag. C. R. Stjernsten, å ett Kollegat derstädes; samt för V. Collega Scholæ i Gefle, Mag. L. Landgren, å Apologist-beställningen vid Upsala Katedral-skola.

= Genom fullmakt af den 12 dennes, har H. K. H. Akademi-Kanslern i Nåder utnämt Theol. Docenten och Licentiaten, Mag. Carl Jonas Almqvist, till Andre Theol. Adjunkt vid härvarande Universitet samt Kyrkoherde i Præbende-pastoratet Näs.

Linköping. Utfärdad fullmakt: den 16 sistl. December, för Komministern Mag. P. Engstrand, att vara Kyrkoherde i Dalhems föramling.

Skara. Utfärdade fullmakter: den 2 Dec., för Kapellpredikanlen H. J. Thorssén, å Hassleds Sacellani; den 12 Dec, för V. Komminister G. F. Bruno å Skarstads Pastorat, och för Collega Scholæ J. Siberg å Rektors-sysslan vid Borås Stads Skola.

= Testamentarisk disposition: af framlidne Prosten Nils Cleander och hans äfven aflidna Enka, Inga C. Wettergren, å 2,000 R:dr Banko, hvaraf årliga räntan skall fördelas mellan sex fattiga, faderlösa, dygdiga Prest- eller andre Ecklesiastike mäns döttrar, samt 50 R:dr Banko, hvaraf räntan tillfaller den bland Lektorerne, som Skara Dom-Kapitel utser att förvalta denna disposition.

Strengnäs. Utfärdade fullmakter: den 28 Dec., för Komministern U. W. Hallström, å Kyrkoherdebeställningen i Husby Oppunda församling; samt för Skoleläraren L. A. Thavenius, att vara Kyrkoherde uti Bjärlunda pastorat.

Westerås. Utfärdade fullmakter: den 7 Dec., för Rector Scholæ J. Thalén, å Komministraturen vid Köpings stads- och landsförsamlingar; för Rector Scholæ O. Bergström, å Kohlbäcks Sacellani; och för Pastors-Adjunkten A. Westré, å Odensvi Sacellani; samt den 22 Dec., för Prosten Mag. O. Senell, å Kontraktsproste-beställningen i Rättviks Kontrakt.

Götheborg. Utfärdade fullmakter: den 16 Dec., för Vice Kollega Mag. C. Thunberg, att vara Kollega vid Götheborgs högre Lärdomsskola; och den 30 Dec., för S. M. Adjunkten B. A. Törnblom, att vara Komminister i Fägereds pastorat.

Calmar. Utfärdad fullmakt: den 28 Dec., för Gymnasii-Adjunkten Mag. C. O. Sjöberg, att vara Matheseos Lektor vid Calmar Gymnasium.

Carlstad. Utfärdad fullmakt: den 2 Dec., för Vice-Pastorn Mag. E. G. Groth, å Tyksmarks Sacelani.


UTRIKES UNDERRÄTTELSER.

Frankrike.

Paris d. 6 Jan. Den å Deputerade Kammarens vägnar till H. M. Konungen aflemnade Adress, till svar å throntalet vid Kamrarnes öppnande, var af följande innehåll:

"Sire! Deputerade Kammaren, såsom en trogen tolk af landets önskningar och behof, lyckönskar sig att få till Eders Maj:t frambära uttryck af tillfredsställelse och hopp. En djup fred råder i Staten, och Frankrike litar på dess varaktighet. Under det att denna trygghet stadgar vår inre förening, försäkrar den allt mer och mer vår makt utom oss. Lyckligt det land, som, i så hög grad, återvinner känslan af sin styrka, då alla dess önshningar äro för freden!

"Denna lyckliga belägenhet bör tillskrifvas tidens verkningar och det allmänna begreppets framsteg, hvilka besegrat de brydsammaste omständigheter. För icke längesedan såg Frankrike ännu den allmänna ordningen och våra institutioner i strid med faktionernas ihärdiga bemödanden. För att försvara dem, Sire! har Eders Maj:ts regering endast åkallat lagarnas kraft; och vi fröjde oss att, med E. Maj:t, erkänna de lyckliga verkningarne af de lagstiftningsåtgärder dem de konstitutionella myndigheterna vidtagit. Öfverallt biträdde af det sunda National-omdömet, hafva de återställt aktningen för ordningen och den allmänna sedligheten; anfallen mot Fursten och landets konstitution hafva upphört, och de gode medborgarnes förtroende förenar sig kring dessa stora, hädanefter oantastliga intressen.

"En för hågkomsten bedröflig katastrof har åstadkommit bestörtning inom fäderneslandet; den skall endast hafva bidragit att ådagalägga Konungens storsinthet och Frankrikes kärlek; och Försynen, som vakar öfver dess öden, har synbart skyddat de dagar, dem E. Maj:t ägnat Nationen såsom dess dyrbaraste arfvedel.

"Sire! E. Maj:ts Kongl. familj har äfven sin del i fäderneslandets förhoppningar. Edra söner hafva tillbragt sina första år med våra, och vi återfinne dem nu i lägren midtibland vår käcka ungdom. På denna ädla jemlikhet i mödor och faror, igenkänner Frankrike sin nationalkarakter och den dynasti det åt sig utvalt. Det har icke utan rörelse sett den äldste af sina Prinsar deltaga i vår Krigshärs mödor och vådor; och sedan Kammaren delat Ers Maj:ts rättvisa oro, är den berättigad att äfven taga del i Eder tillfredsställelse såsom Konung och Fader. Den hoppas: Sire! att thronarfvingens vistande i skötet af vara Afrikanska besittningar, skall bidraga att upplysa Ers Maj:ts regering om de tjenligaste medel att, i afscende på dem, förena civilisationens önskningar med Frankrikes sanna intressen.

"Civilisationens första behof, Sire! är fred och vi hafva, med liflig fägnad af Ers Maj:t emottagit försäkran om det tillfredsställande skick hvaruti våra förhållanden till utrikes makter sig befinna. Denna lyckliga samdrägt ingifver oss den förhoppning, att, i öfverensstämmelse med Stora Brittannien och de makter, hvilkas intressen äro förenade med våra, Ers Maj:t skall kunna återställa den för fredens bibehållande så nödvändiga Europeiska jemvigten och att dess första underpant skall blifva bibehållandet af den åldriga, genom traktaterne försäkrade, Polska nationaliteten.

"Frankrike, Sire! lemnar föredömet af redlighet i löftens uppfyllande.

"Ers Maj:ts regering har, på Spanska gränsorne, vidtagit nödiga åtgärder för fullgörandet af traktat af den 28 April 1834. Kammaren gör uppriktiga önskningar att dessa åtgärder, fortsatte med en vaksam ståndaktighet, må medverka till den inre fredens återställande inom halfön och till stadgandet af Drottning Isabella II:s thron.

"Kammaren beklagar, likasom Ers Maj:t, att traktaten af den 4 Juli 1831 icke ännu kunnat bringas till fullständig verkställighet; den har, uti Stora Britanniens vänskapliga bemedlings-anbud, sett ett nytt vedermäle af det förbund som förenar de begge länderna. De uti en nyligen utfärdad Akt innehållne [ 2 ]förklaringar låta oss ändteligen hoppas en för två stora nationer lika hedrande slutlig uppgörelse.

"Freden, Sire! kan icke annat än öka det lyckliga förhållandet af våra finanser: deras tillfredsställande ställning som E. Maj:t gifver oss tillkänna, skall omsider tillåta oss att, uti hela dess verklighet, uppnå den så mycket efterlängtade jemvigten emellan Statens inkomster och utgifter. För att vinna och bevara detta vigtiga resultat, känna vi huru mycken mogen beräkning det erfordras uti ordnandet af krediten, huru mycken stadga höfves uti vidmakthållandet af dess gränser, huru mycken klokhet som är af nöden uti bestämmandet af de inkomster som dertill böra anslås. Det är under denna åsigt, vi skola undersöka de finans-lagar som blifva oss förelagde; en vis hushållning är en Regeringens heligaste plikt; den är det äfven för en Kammare, som blifvit vårdare af det allmännas egendom."

"Åt pröfningen af de öfriga lagar, dem E. Maj:t för Kammaren antyder, skall den ägna all den uppmärksamhet som deras vigt påkallar. Frågan är att ordna de municipala friheterna, hvilka grunda nationenies politiska bestånd, den ministeriella ansvarigheten som betryggar det, undervisningen som ger det en fortsatt varaktighet. Oss åligger att öfverlägga om administrativa och lagskipande reformer, om det allmänna systemet och om utvidgandet af våra inre kommunikationer, om de vigtiga frågor som angå vår utrikes handel. Det är i synnerhet under tider af säkerhet och lugn, som man, utan hänförelse likasom utan misstroende, kan stadga de offentliga friheterna; det är då man kan gifva åt samhälls-förbättringarne ett skick af varaktighet, emedan man företager dem med klokhet."

"Sire! stunden är inne för Frankrike att skörda frukterne af sin klokhet och sitt mod: den första af alla är denna trygghet i hvarje sinne, som E. Maj:t framkallar genom Dess ädla uttryck, och utom hvilken Staternes lugn endast vore skenbart och förgängligt."

"Ja, Sire! Kammaren tänker i likhet med E. Maj:t, att då lagarnes framhärdande kraft nedtystat partierne genom öfvertygelsen om deras vanmagt, så tillhör det en stadig, ädel och försonande politik att återförena alla Fransmän kring thronen och Juli-institutionerna."

"Det är såmedelst som Frankrike skall, åt det gemensamma välståndet, kunna egna sina krafter och sitt snille, så riktade emot Frankrike, till förmån för de oenigheter som sönderslitit detsamma. I dag, Sire! lyssnar landet hvarken till fåfänga theorier eller till passionernas uttryck: det begär af dem som styra detsamma att för landets bästa vaka öfver dessa stora moraliska och materiella intressen, som utgöra nationernas verkliga glans.

"Sire! Deputerade-Kammaren skall troget hörsamma landels röst. Vi skole biträda denna ädla ansträngning, i det vi fullkomna våra lagar; i det vi underhjelpe med all makt förbättringen af de allmänna sederna; i det vi uppmärksamt undersöke han- delns sanna intressen; i det vi skydde våra industrigrenar och i synnerhet åkerbruket, den första af dem alla, som genom de svårigheter som visa sig i dess närvarande belägenhet, likasom genom dess lifsnärande vigt, påkallar Regeringens hela omsorg.

"Sådana äro våra önskningar; måtte nationen, på den bana som öppnar sig framför henne, hastigt framgå till uppfyllandet af sina höga bestämmelser!

"Sire! nationens erkänsla skall dervid foga E. M:s namn; och under det att undanröjandet af oroligheterna och folkens sällhet vanligtvis endast tillhöra särskilta tidpunkter och Regeringar, skall denna dubbla ära vara E. M. förbehållen; den skall blifva den ljufvaste belöning för dess faderliga hjerta, och historien skall antyda den såsom en utmärkande karakter af E. M:s Regering." (Journ. des Déb.)

Spanien.

Paris den 24 Jan. Ett bref, dateradt Barcelona den 5 Jan., innehåller följande detaljer om de i denna stad uppkomna oroligheterna:

"Natten emellan den 4 och 5 utmärkte sig genom rysliga uppträden. En synbar sinnesgäsning hade redan i några dagar, rådt i denna stad. Den hade antagit en ökad grad af förbittring vid erhållen underrättelse, att de uti San Lorenzo del Pitheus af Karlisterna förvarade fångarna hade blifvit skjutna. Likväl bekymrade sig autoriteterna föga om denna folkets sinnesstämning; de regementer, som skulle lemna staden den 4, hade endast fått kontraorder på morgonen. Alla tropparne voro förlagde i sina kaserner. Man erfor på dagen, att några Karlist-Chefer hade tagit flykten ur fängelset: folket knotade högt. Ett beslut af den krigsrätt, som samma dag, sammanträdt, stegrade förbittringen. Rätten hade åtnöjt sig med att till några års landsflykt dömma Karlister, som blifvit öfverbevista att de begått några våldsamheter, och utstuckit ögonen på några qvinnor. Knappt var domen känd, förr än väpnade folkskaror, hvilka tvifvelsutan redan för flera dagar sedan fått sig signal-ordet föreskrifvet, genomlupo de särskilta qvarteren i staden, under utrop af: död åt Karlisterna! Dessa personer hörde nästan allesammans till 12:te national-gardes-balaljonen, kallad la Blusa; det var denna bataljon, som, enligt hvad bekant är, mest bidrog till revolutionen den 5 Aug. Kl. var 4, då dessa väpnade och kringströfvande hopar började sina vandringar i staden; natten inföll snart; folksamlingarna blefvo allt mera hotande; snart slogs larm; tropparna församlade sig i största hast, och skyndade sig till de punkter der massorna voro talrikast; i denna stund belägrade folket General-Kaptenens hus, och begärte med högljudda rop, att alla Karlistiska fångar skulle skjutas. General Alvares, som hoppades kunna lugna den ursinniga pöbelhopen, lofvade att afrättningen skulle ske morgonen derpå. Nya rop: "Nu genast!" höras från alla håll. Generalen vägrar. Genast uppstår ett stridsrop från den beväpnade massan: Asaltar la ciudadela (låt oss storma citadellet)! Stegar ditföras och uppställas i grafvarna; utanverket intages, och med otyglad våldsamhet bemäktigar sig folket citadellet med storm. Segervinnarna, lifvade af denna framgång, rusa emot Guvernören Pedro de Pastors rum, hvilken, underrättad om sitt nederlag i samma stund han fick kännedom om skärmytslingen, utlemnar nycklarna till fängelserna.

"Den förste fången, som föll för dessa ursinnigas dolkar, var O'Donnell, tillfångatagen i affären vid Olot. Hans lik kastades, högst ifrån vallarne, bland folket, som, vrålande af raseri och vild glädje, störtar sig öfver det blodiga rofvet. Ett rep fastades i offrets fötter, och sedan man kringsläpat liket utåt alla gator; sedan pöbeln, vid skenet af facklor, tillfredsställt sitt hämdbegär, uppbrände desse kannibaler de stympade lemmarne på la Rembla, på samma ställe der Bassa brändes. Under detta afskyvärda uppträde, föreföllo grufliga tilldragelser af förstöring och mord uti fängelset, der någre likaså blodtörstige som djerfve banditer nedskjöto de olycklige värnlöse fångarne. Med offrens klagorop och mördarnes vilda skrik, blandades, utanföre de ursinniga fröjdeljuden af folket, som upphöjde hurrarop vid hvarje nytt gevärsskott. Vindbryggan hade blifvit nedfälld: folket, som nu fullkomligen innehade Citadellet, fullföljde der med ihärdighet sin hämd. Sedan alla fångarne blifvit nedgjorde, störtade sig mördarne in i de rum, der sjuke, på deras plågobäddar, massakrerades. Man känner ännu icke det verkliga antalet af offren. Mördandet hade börjat mot klockan 8 på aftonen; vid midnatten räckte det ännu. National-Gardet stod overksamt, med gevär på axel, utan att göra den minsta rörelse för att hindra folkets tygellöshet; staden var hela natten illuminerad.

"I dag, på morgonen, har General Alvares mönstrat de troppar, som bivuackerat på torgen, och då han gick igenom National-gardets leder, förklarade han manskapet hela sin tillfredsställelse öfver dess uppförande dagen förut; han tillade: att han alltid skulle vara midt ibland dem: detta skenbara lugn hos Generalen, som i Minas frånvaro förrättar Guvernörs-befattningen; delta beröm åt troppen, som ingenting hade uträttat för att förekomma de rysliga morden, böra med skäl väcka förvåning, i synnerhet om man betänker, att i den stund Generalen på detta sätt uttryckte sig, talar folket om att proklamera Konstitutionen och nedrifva Citadellet. Månne Autoriteterne icke varit främmande för denna rörelse? Man kan möjligtvis tro det. Aftonens mörker var olyckligt för mördarne sjelfve, som skjöto på hvarandra, i det de trodde sig skjuta på Karlisterne. Tre Officiella kungörelser uppsattes på gatorne, för att anmana invånarna till lugn; de medförde föga verkan. Klockan fem, denna e. m., utryckte talrika detaschementer af National-gardet på gatorne, och buro i triumf Konstitutions-stenen. Klockan 6 nedsattes dem framför General-Kaptenens palats, med mycken högtidlighet. Högljudda vivat-rop och musketteri-salfvor hördes härvid. — Klockan 7 e. m. omsider har garnisonen satt sig i rörelse. Autoriteterne hade befallt, att Konstitutions-stenen skulle borttagas. Man slåss på torget framför palatset; det är icke mera möjligt att nalkas: skjutningen fortfar. Kavalleri-sqvadroner göra chock på de gator, hvilka gränsa intill detta torg, der revolten synes sammantränga sig. Uti andra qvarter utbreder sig rörelsen; National-gardister löpa omkring åt alla håll, och ropa: Till vapen! mot torget vid palatset! Konstitutionen eller döden! (Journ. des Déb.)

(Enligt senare ankomna underrättelser har, som bekant är, lugnet blifvit återställdt i Barcelona.)

GUSTAF II ADOLFS SISTA STUNDER.

(Historiskt fragment.)

(Forts, från N:o 23.)

Tisdagen den 6 Nov. 1632 låg en tjock dimma öfver slätten vid Lützen, som först fram på förmiddagen begynte något skingra sig. Svenska hären gjorde bön, och sjöng Luthers Psalm: Var Gud är oss en väldig borg; hvarefter Konungen sjelf upptog ännu en andelig lofsång. Allt sedan han blef sårad vid Dirschau hade han haft svårt att fördraga harnesk, och satte i allmänhet ej värde på den hittills brukliga tunga beväpningen, hvilken han äfven till en stor del afskaffat i sin här. "Gud är mitt harnesk," sade han, då man denna morgon bragte honom hans rustning. Han satte sig till häst, utan att hafva förtärt någon ting. Klädd i kyllertröja och öfverrock, såsom vanligt, red han igenom lederna, och tilltalade sitt folk med ord, som kommit till oss. Till sina Svenskar och Finnar sade han: "Käre Vänner och Landsmän! I dag är tiden kommen, att visa hvad J lärt i så mången drabbning. Der hafven J fienden, ej på ett högt berg och bakom starka förskansningar, utan på fältet. Huru denna fiende hittills skytt öppna fältet, veten J; och att han nu låter det komma till fältslag sker icke frivilligt och af hopp om seger, utan emedan han ej längre kunnat undvika edra vapen. Derföre gören eder färdige, håller eder väl såsom tappre soldater anstår, står faste vid hvarandra, och fäkter ridderligen för eder Gud, för edert fädernesland och eder Konung. Jag vill då belöna eder alla, att J skolen hafva orsak till att tacka mig derför; men om J icke fäkten, så skall intet ben af eder komma till Sverige. Gud bevare eder alla!" Tyskarna tilltalade han sålunda: "Eder, mine redlige bröder och kamrater, beder och förmanar jag vid edert kristliga samvete, och eder egen ära, gören nu eder skyldighet, såsom J ofta med mig gjort den förr, och i synnerhet för ett år sedan, ej långt från denna plats. Då slogen J den gamla Tilly och hans här, och hoppas jag att denne fienden ej skall slippa för bättre köp. Gån friskt på! J skolen ej blott strida under mig, utan med mig och jemte mig. Sjelf skall jag föregå eder, och här våga lif och blod. Följen J mig, så förtröstar jag till Gud, att J vinnen en seger, som skall komma både eder och edra efterkommande till godo. Hvarom ej; så är det slut med eder religion, eder frihet, eder timmeliga och eviga välfärd." — Wallenstein har ej talat till sin här. Lösen var på båda sidor, som vid Leipzig: Gud med oss på Svenskarnas: Jesus, Maria på de Kejserligas sida. Bernhard af Weimar och de öfriga Generalerna emoltogo Konungens sista befallningar. Efter sitt tal, som af båda nationerna besvarades med vapenbrak och glädjeskri, ropade Konungen med blicken åt himmelen: "Nu vilje vi deran i Guds namn: Jesu, Jesu, Jesu, låt oss i dag strida till ditt heliga namns ära," svängde värjan öfver hufvudet och kommenderade: framåt! Man såg staden Lützen brinna. Den hade blifvit antänd af de Kejserliga. Konungen var i detta ögonblick omgifven af Hertig Frans Albert af Saxen-Lauenburg, sin Hof-Marskalk Kreilsheim, Kammarherren Truchsess, Pagen Leubelfing, flere Officerare af de i Erfurt upplösta Regementerna, som nu gjorde Adjutant-tjenst, och två Lifknektar.

Omkring kl. 10 delade sig dimman för någon tid, och solen sken. Kanonaden begynte, med fördel å de Kejserligas sida mot Svenskarna, som gingo rakt emot de fiendlliga batterierna. Några kulor föllo tätt bredvid Konungen, som under detta framryckande bytte om häst. Man nalkades landsvägen der tillika en liflig eld mötte af de dels i de fördjupade dikena, dels i vallar bakom dem posterade Musketerarne. Några säga, att då fotfolket här ej framgått nog hastigt, Konungen, med förebråelser, sjelf tagit piken i hand och gjort sig färdig att gå främst i stormen mot grafvarna, men af soldaternas rop och böner låtit förmå sig att derifrån afstå, hvarefter han åter bestigit sin häst och satt sig i spetsen för rytteriet. Anfallet skedde med sådan häftighet, att de tre Svenska infanteri-brigaderna af centern under Grefve Nils Brahes befäl, trängde öfver vägen, intogo det fiendtliga batteriet på andra sidan, kastade två af fiendens ofantliga fyrkanter tillbaka och höllo på att öfverväldiga den tredje, då de af fiendens reserv och kavalleri med öfvermakt angripna måste vika, förlorade åter batteriet och blefvo tillbakadrifna öfver landsvägen. Svenska kavalleriet, som vid första anfallet till en del hade studsat vid grafvarna, kom senare öfver; Konungen var ibland de främsta. Underrättelsen om batteriets första eröfring hade nått honom; han tog af sig hatten och tackade Gud. Midt emot stodo Kroaterna och de Kejserliga Kurassiererna, de senare från hufvud till fot i dunkla rustningar. Han pekade på dessa och sade till Finska Öfversten Stålhandske: "Grip an de der svarta bussarna: de komma att göra oss ondt!" Just nu får han veta, att infanteriet viker. Han sätter sig sjelf i spetsen för Smålands kavalleri, för att skynda till hjelp: alltför häftigt; ty han skiljer sig från truppen, och råkar, då dimman med detsamma åter utbreder sig, sjelf in på de fiendtliga kurassiererna. Hans häst får ett pistolskott genom halsen: ett annat krossar hans venstra armpipa. Nu beder han Hertigen af Lauenburg föra sig ur striden; men erhåller med detsamma ett nytt skott genom ryggen och faller af hästen, som släpar honom ett stycke i stigböglarna. Detta skott såg Kammarherren Truchsess riktas mot Konungen af en Kejserlig Officerare, hvilken sjelf derefter blef dödad af Luchau, Hertigens af Lauenburg Stallmästare. Hertigen flydde. Af Konungens begge Ridknektar låg den ene död, den andra sårad. Af alla hans följeslagare var en Tysk Page, Leubelfink, ensam hos honom qvar. Denne adertonårige yngling, som några dagar efter slaget dog af sina sår, har i sina sista stunder gjort en berättelse, som uppskrefs och blifvit bibehållen, af innehåll: att, då Konungen fallit af hästen, ynglingen stigit af och erbudit honom sin häst: att Konungen sträckt begge händerna emot honom, men att han ej förmått ensam upplyfta honom från marken: att fiendtliga kurassierer tillkommit och frågat hvem den sårade var: att Pagen ej velat säga det, men att Konungen sjelf gifvit sig tillkänna, och derpå fått dödsskottet genom hufvudet. Dermed instämmer den berättelse som Hertig Bernhard af Weimar afgaf, tilläggande, att desse kurassierer äfven genomborrat Konungen med flera värjstyng och plundrat honom inpå bara kroppen. — Adler Salvius, åberopande Konungens Sekreterare Grubbe, skrifver hem till Rådet: att Konungen omkring klockan 1 e. m., sättande sig i spetsen för Stenbocks regemente, som blandades med fienden under den tjocka dimman, hade först blifvit skuten genom venstra armen, så att benpipan stod fram genom kläderna, hvarefter någon skutit honom med en pistol mellan axlarna: att Konungen ännu velat frälsa sig, men ej hunnat uthärda, utan fallit af hästen, som drog honom med sig midt ibland fienderna: att en af dem nalkats och frågat: hvem han vore, då han svarat: jag är Konungen i Sverige; hvarpå denne velat släpa honom med sig: men då våre ryttare i det samma, seende Konungens häst löpa ledig och blodig, gjort ett förtvifladt anfall, har den fiendtliga ryttaren gifvit Konungen ett pistolskott tvärt igenom hufvudet och räddat sig med flykten.

De Kejserligas högra flygel sträckte i början sig utom Svenskarnes venstra; hvarföre Konungen här hade befallt tre skvadroner ur sin andra linia rycka opp i den första. Icke dess mindre omgick Isolani med Kroaterna denna flygel och föll in på trossen vid samma tid, som infanteriet tillbakaträngdes öfver vägen. Detta anfall, som förorsakade oordning och till en del flykt bland eftertroppen, blef likväl [ 3 ]tillbakaslaget. — I detta ögonblick föll Konungen. Truchsess berättade det för Hofmarskalken Kreilsheim; bägge meddelade det åt Hertig Bernhard af Weimar, och denne åter åt General-Major Kniphausen. Enligt Hertigens egen förmälan har Kniphausen svarat, att hans troppar voro i god ordning och att man kunde göra en vacker reträtt. Svaret öfverensstämmer ej illa med hans karakter. Han var en officer af högsta förtjenst, klok, pålitlig, tapper, men oftast olycklig, och derföre misstroende lyckan. Bernhard utbrast, att här ej vore fråga om återtåg, utan om hämnd, seger eller död. — Icke desto mindre förtjente General Kniphausens ståndaktighet på denna dag ej mingre än Hertig Bernhards hjeltemod segerkransen.

Hertigen skyndade ifrån venstra flygeln, hvilken han öfverlemnade åt Gref Nils Brahe, till den högra, och tog sjelf befälet. Gustaf Adolfs blodiga, kringlöpande häst var första olycksbudet för hans här. Ett sorl, att Konungen var sårad och fången, brusade genom lederna. De störtade sig med sådant raseri mot fienden, att ej blott batteriet blef andra gången taget, utan hela Kejserliga kavalleriet på denna flygel tillbakakastadt. Förvirringen blef förskräcklig bland den vidlyftiga trossen; flere krutvagnar sprungo i luften. Stora hopar ryttare flydde, och en mängd qvinfolk, som bemäktigat sig trosshästarna, följde dem. Fångar i fientliga lägret hörde flyktingarna ropa: "Vi känna Konungen i Sverige (hans död var dem obekant): han är värst mot slutet af dagen." På samma tid hade den venstra flygeln af Svenska hären, som emot det talrikaste fiendtliga artilleriet vid väderqvarnarna, med svårighet hållit stånd, äfven på denna sida drifvit fienden tillbaka och vändt emot honom hans egna kanoner. — Då inträffade Pappenheim på slagfältet. Hans första fråga var: hvarest Konungen kommenderade? En hjeltemodig, fast grym försvarare af sin tro, var han den fiende, som Gustaf Adolf mest hade värderat. Han kastade sig nu midt i Svenskarnas högra flygel, brinnande af begär att personligt kämpa med en motståndare, som ej mera fanns bland de lefvande. Han träffades af tvenne kulor, och dog af sina sår (det säges att han blifvit skuten af Öfversle Stålhandske, som nyss ur fiendens händer eröfrat Konungens lik); men hans ankomst förnyade striden med fördubblad häftighet. Wallensteins både rytteri och fotfolk samlade sig åter, och Bernhard af Weimar förvånades öfver den mängd af nya troppar han fann för sig. Det nu skeende hårdaste anfallet emottogs af Svenskarna med stor tapperhet; och aldrig — säger en samtida berättelse — blef slagtning bättre fäktad, af manskap som så länge stått i elden. Af de Svenska infanteri-brigaderna ledo de tvenne medlersta, under Grefve Nils Brahe och Öfverste Winkel, mest. De Kejserliga störtade emot dem i bataljoner af två till tre tusen man, och återtogo ännu en gång batteriet vid landsvägen. Gref Nils Brahe blef skuten ofvan knäet, hvaraf han dog. Öfverste Winkel sårades i handen och armen; hans Öfverste-Löjtnant Cnspar Wolf stupade. Flera fanor, med sjelfva det kungliga standaret gingo förlorade. Men om dessa brigader, som voro blomman af hären, gamla soldater för det mesta, som tjenat i många Konungens fälttåg, måste äfven fienden erkänna, att deras döda kroppar betäckte samma grund, som de i lifstiden försvarat. Nederlaget ibland dem var så stort, att af sex man fem voro döde eller sårade. Den tredje Svenska Brigaden, under Öfverste Carl Hård, som var närmast kavalleriet, led mindre, dock återstod, efter slaget, af den föga mer än fyrahundra man. — Under hela denna tid höll General Kniphausen sina brigader i andra linien och reserven utom träffningen: "Hvilket — heter det — var ej en ringa orsak till segern, då tropparna af första linien här funno en stödjepunkt i en stor och obruten massa: och blef Hertig Bernhard ej litet glad, då han vid dimmans skingring såg Kniphausen, hvilken han, enligt sin egen utsaga, fruktade sig finna huggen i stycken, nu i så god ordning." Ty något före solgången bröt dimman åter upp, och det blef klart, ehuru blott för en half timma, hvilket gaf Hertig Bernhard tillfälle att öfverse sin ställning och uppmuntra hären till ett nytt anfall. Man hörde och såg uttröttade soldater ropa till hvarandra: "Kamrat, skola vi ännu en gång deran?" och derefter falla hvarandra i armarna med löfte att segra eller dö. — Detta sista anfall vann segern vid Lützen; och äfven Pappenheims infanteri, som i mörkningen anlände, blef hänfördt i de Kejserligas allmänna flykt. Slaget hade stått i 9 timmar. Segrarne tillbragte natten på valplatsen, der tiotusen, jemte Gustaf Adolf hade fallit.

(Fortsättn. e. a. g.)


STRÖDDA UNDERRÄTTELSER.

Transport-medel.

Hvar och en vet, att nyttan af lättade transportmedel är ganska stor för ett land; men till hvad grad, det veta icke alla. Vissa detaljer af denna nytta kunna beräknas: det helas verkan till allmänt och enskilt gagn förblifver, snart sagdt, oberäknelig.

På den bästa väg fordras fyra, fem eller än flera hästar för att draga 20 Skeppund. På en väl inrättad jernväg kan en häst draga 60 Sk℔; på en kanal ifrån 175 till 350 Sk℔.

En vagn, dragen af en häst, framförde på jernvägen emellan Stockton och Darlington, 26 passagerare med deras saker. Farten var 10 Engelska mil (nära 1 1/2 Svensk) i timmen, utan att hästen syntes besvärad eller trött. En Ångvagnjernväg kan drifvas ända till 30 Engelska mil i timmen; och med all säkerhet, till 20 mil.

På jemn mark beräknas kostnaden för jernväg till minst 5000 p. Sterling på hvarje Engelsk mil, men denna kostnad kan genom lokala svårigheter stiga till tre- eller fyradubbelt belopp.

Anläggningen af jernväg för Ångvagnar emellan Liverpool och Manchester, kostade mer an 20,000 p. Sterling per Engelsk mil, eller tillsammans omkring 800,000 p. Sterling. Detla tyckes vara en ofantlig kostnad, och är det äfven. Men undersökom resultaterna. Myckenheten af vahror, som dagligen föres emellan nämde städer, var beräknad till 1,500 Tons eller 11,250 Sk℔, och ansågs kunna genom lättade transportmedel fördubblas. Transport-kostnaden på kanal var 10 sh. Sterl. per Ton eller 7 1/2 Sk℔, med vanliga pråmar; den var 20 sh. med snällbåtar, som gå på 16 till 22 timmar: den uppgick med fora landvägen på 12 timmar, till 30 sh. — Ångvagnar på jernvägen, föra nu vahror emellan Liverpool och Manchester, på 3 eller 4 timmar, emot 7 sh. per 7 1/2 Sk℔ — Om man äfven icke beräknar den genom de lättade transport-medlen ökade vahrumängden, utan antager densamma endast till sitt förra belopp, 11,250 Sk℔ eller 1,500 Tons hvarje dag, samt anser dess transport på de vanliga sätten hafva öfver hufvud kostat 20 sh. per Ton, eller tillsammans 1,500 p. Sterling, uppkommer ändock genom transporten med Ångvagn på jernväg, en besparing af nära 1000 p. Sterl. om dagen; oberäknadt fördelen af den större hastigheten.

Antalet af resande emellan Liverpool och Manchester beräknas till 400 om dagen. Vanliga betalningen i Diligenserna, var 7 sh. för person; med Ångvagnarna är den endast 2 sh. 6 d. Således besparing för resande, 90 p. Sterling om dagen.

Totala besparingen (vunnen genom en kapitalutgift af 800,000 p. Sterling) på transporten af vahror och af resande, uppgår således till omkring 400,000 p. Sterling årligen. Hvilken ränta, naturligtvis icke ensamt för Bolaget, utan ock för hela Allmänheten! Och hur möjligt att vinsten uppgår, kanske redan uppgått, ännu högre, då den tillökning i vahrumyckenket och i mängd af resande, som öfverallt uppkommer af flera och lättare kommunikations-medel, icke finnes i ofvanstående kalkyl upptagen?

Den nya jernvägen emellan London och Greenwich, som nu är under anläggning, skall gå öfver 3000 Hvalfbågar. Ett arbete, utan like i nuvarande tid, kanske äfven i de förflutna. Betraktas Antikens storverk blott i hänseende till deras gagnelighet för något gifvet ändamål, torde det moderna arbetet äga företrädesrätt; ty nyttan af Chinesiska muren förekommer, minst sagdt, problematisk; och nyttan af de Egyptiska Pyramiderna, var ungefär ingen. De äro ålderdomens minnesmärken, icke industriens, icke konstens.


Noterad Vexel-Kurs på Stockholms Börs, Fredagen den 29 Januari l836.

Uti Svenska Bankosedlar.

London 12 R:dr 3 sk. 61, 75 d. d. 12 R:dr 1 sk. 90 d. d.

Hull att bet. i London, 12 R:dr 90 d. d.

Hamburg 128 sk. 19, 37, 43, 60, 61, 65, 67 d. d. 60 d. sigt, 127 1/2 sk. 90 d. d. 127 1/4 sk. 72, 90 d. d., 127 sk. 86, 90 d. d.

Amsterdam 119 1/2 sk. 59, 70 d. d.

Lübeck 102 sk. 67 d. d.

Paris 23 1/2 sk. à Vista.

S:t Petersburg 25 1/4 sk. 30 d. d.

Köpenhamn 64 1/2 sk. 8 d. d.

Medel-Kurs.

Pund St. 12 R:dr 2 sk. 5 r:st.

Hamb. Banko 127 sk. 11 r:st.


I följd af Kongl. Maj:ts under den 10 Januari 1835 utfärdade Nådiga Kungörelse, angående ändring af 2 §. 10 Art. uti Reglementet för Allmänna Brandförsäkrings-Verket för Byggnader å Landet, får Direktionen af nämnde Verk härmedelst kungöra, att Brandsyn och Besigtning, i öfverensstämmelse med föreskriften i 1 §. 10 Art. uti omförmäldta Reglemente, bör, under loppet af innevarande år, anställas å följande försäkrade Egendomar, nemligen:

I Blekinge Län:

N:o 10,130. Fattigförsörjnings- och Skolehuset å en del af Tomten N:o 16, vid stora Kyrkobroen, i Ronneby Köping. N:o 10,191. Åbyggnaden vid Hemmanet N:o 87, Ekeberg, i Listers Härad och Mörrums Socken. N:o 10,337. Dito i Gården N:o 165, 166, 169 jemte en del af N:s 167 & 168 samt 176, vid hörnet af Petter Holms och Smedjegatorne samt Storgatan, i Ronneby Köping.

I Kalmare Län:

N:o 10,484. Handlanden Erland Fornanders, år 1816 ägde Gård, i Döderhultsviks Köping. N:o 10,485. Handlanden Sven Wykmans Olssons, år 1816 ägde Gård, i samma Köping. N:o 10,498. Handlanden Carl Johan Hederströms, år 1816 ägde Gård, i Pataholms Köping.

I Christianstads Län:

N:s 3821, 10,148. Åbyggnader å Hemmanet N:s 1 och 2 Marklunda, i Östra Göinge Härad och Ousby Socken. N:s 10,170, 10,171. Dito å Hemmanet N:o 1 Killeboda, i samma Härad och Loushults Socken. N:o 10,417. Dito å Hemmanet N:o 7 Loushult, i sistnämde Härad och Socken. N:o 10,451. Dito vid Årups Sätesgärd, i Willands Härad, Ifötofta Socken. N:o 10,452. Ifötofta Sockenkyrka, i Willands Härad. N:o 10,486. Torekows Församlings Kyrka, i Bjäre Härad. N:o 10,490. Åbyggnader å Hemmanet N:o 1 Esperöd, i Willands Härad och Wånga Socken. N:o 10,501. J. R. Lindboms, år 1816 ägde Mangårdsbyggnad i Torekows By af Bjäre Härad. N:o 10,552. Vestra Karups Sockenkyrka, i Bjäre Härad. N:o 10,553. Samma Sockens Prestgård.

I Elfsborgs Län:

N:s 3891, 10,495 och 10,496. Åbyggnader vid Hemmane Gamlebokullen med Bomullsspinneri, i Wädtle Härad och Lerums Socken. N:o 6888, 10,118. Dito vid Hemmanet Kattleberg Gästgifvaregården, i Ahle Härad, Skepplanda Socken. N:o 10,011. Dito vid Cathrinæfors Bruks-Egendom, i Bollebygds Härad och Björketorps Socken. N:o 10,439. Dito å Säteriet Hult, i Wäne Härad och Naglums Socken. N:o 10,497. Dito vid Säteriet Silarp, i Redevägs Härad och Dalums Socken. N:o 10,562. Wädtle Härads Tingshusbyggnad, i Lerums Socken. N:o 10,563. Åbyggnader vid Säteriet Hede, i Wädtle Härad och Lerums Socken. N:o 10,579. En Fabriks-Inrättning på Hemmanet Sjuntorps ägor, i Flundre Härad och Forss Socken.

I Gefleborgs Län:

N:o 10,049. Åbyggnader vid Hemmanet Bringstad N:o 2, i Norra Helsingland, Harmångers Socken. N:o 10,252. Ena hälften af Dito vid Sunnersta Mjölqvarn å Häggesta Bys ägor, i Södra Helsingland och Bollnäs Socken, samt N:o 10,252 A. Andra hälften af Dito. N:o 10,436. Dito vid 7/20:dels Hemmanet Stig, i Gestriklands Fögderi och Hille Socken, N:o 10,437. Dito vid Stiglunda Tegelbruk, i samma Fögderi och Socken. N:o 10,489. En Karaktersbyggning ä Hemmanet Cathrineberg eller Walla N:o 3, i Ljusdahls Härad och Färla Socken. N:o 10,522. Mangårds och Stallbyggnader vid Hemmanet Åkersta, i Ljusdahls Härad och Socken.

I Götheborgs och Bohus Län:

N;o 9907. En Mjölqvarn på ägorna till Hemmanet Gårda. i Säfvedahls Härad och Örgryte Socken. N:o 10,131. En Vatten-Mjölqvarn å Hemmanet Brattefors, i Inlands Fräkne Härad och Ljungs Socken. N:o 10,139. Åbyggnader vid Lundby, Höke och Skomakaregårdarne, i Östra Hisings Härad och Lundby Socken. N:o 10,194. Dito jemte en Fabriks-Inrättning på Utjorden Gubbero-ens ägor, i Säfvedahls Härad och Örgryte Socken. N:o 10,376 Åbyggnader vid Hemmanet Lundby Åbogården i Östra Hisings Härad och Lundby Socken. N:o 10,377. Dito vid Hemmanet Lundby Hökegärden, i samma Härad och Socken. N:o 10,455. Dito vid Hemmanet. Öfvertorp, i Tunge Härad och Foss Socken. N:o 10,491. Vestra Kasernbyggnaden vid Nya Varfvet. N:o 10,493. Åbyggnader vid Hemmanet Kåltorp Öfver och Nedergården, i Säfvedahls Härad och Örgryte Socken. N:o 10,512. Dito vid Tomten N:o 21 å Nya Varfvet. N:o 10,559. Dito å Utmarken till 1/4 Hemmanet Mölndahl Knutsegården Fredriksholm eller Östernäs, i Askims Härad och Fessbergs Socken. N:o 10,564. Qvarnen Catrinedal med tillhörande Manbyggnad på Hemmanet Skällebräckes ägor, i Inlands Södra Härad och Ytterby Socken. N:o 10,596. Åbyggnader å Tomten N:o 25 på Nya Varfvet.

I Hallands Län:

N:o 10,243 Åbyggnader vid Hemmanet Åby Qvarn, i Himble Härad och Träslöfs Socken. N:o 10,285. Dito å N:o 1, Hertinge Lars Nils Gård, i Åhrstads Härad och Skrea Socken. N:o 10,288. Dito å Stensjö Säteri, i Åhrstads Härad och Eftra Socken. N:o 10,289. Ett Tegelbruk å Säteriet Stensjös ägor, i samma Härad och Socken. N:n 10,460. Åbyggnader å Staden Warbergs Borgmästare-Boställe Skuetagård, i Himble Härad och Träslöfa Socken.

I Jönköpings Län:

N:o 10,166. Åbyggnader vid Säteriet Årbyholm, i Westra. Härad och Bringetofta Socken. N:o 10,355. Dito vid Göthaströms Bruks-Egendom, i Össbo Härad och Tofteryds Socken. N:o 10,433. Dito vid Säteriet Jerstorp, i Tveta Härad och Jerstorps Socken. N:o 10,492. Klemmestorps Mjölqvarn med tillhörande Byggnader, i Tveta Härad och Jerstorps Socken. N:o 10,549. Stångjernsmedja och Boningshus vid Tabergs Norra Hammare, i Tveta Härad och Barnarps Socken. N:o 10,557. Åbyggnader å Säteriet Hok, i Westra Härad och Svenarums Socken. N:o 10,558. Dito å Lindeforss Bruk, i samma Härad och Socken. N:o 10,613. Dito å Krono-Skatte-Rusthållet Olofstorp, i Tveta Härad och Sandseryds Socken.

I Stora Kopparbergs Län:

N:o 10,481. Åbyggnader vid Johannisholms Glasbruk, i Mora Socken. N:o 10,611. Albrechtshytte Masugn, i Grangärdes Härad och Socken.

I Kronobergs Län:

N:o 9324. Åbyggnader vid Stenfors och Ösmo Bruk, i Konga Härad. N:o 10,128. Dito å Hemmanet Lusshult, i Sunnerbo Härad och Wrå Socken, N:o 10,282. Dito å Hemmanet Rökla, i Allbo Härad och Wirstads Socken. N:o 10,560. Dito å Hemmanet Hönetorp Vestregården, i Allbo Härad och Wisslanda Socken.

I Malmöhus Län:

N:o 10,206. Åbyggnader på Markie Gård, uti Skytts Härad. N:o 10,212. Dito å Hemmanet N:o 4 Gissleberga, i Onsjö Härad och Skräflinge Socken. N:o 10,234, Dito vid Ramlösa Helsobrunn, i Luggude Härad. N:o 10,449. Dito vid Säteriet Trolleberg, i Bara Härad och Flackarps Socken. N:o 10,450. Dito vid Säteriet S:t Peders Kloster, i Torna Härad och S:t Peders Klosters Socken. N:o 10,586. Dito vid Egendomen Annetorp, i Oxie Härad och Hylie Socken. N:o 10,601. Dito vid Egendomen Uricedal, i Oxie Härad och Husie Socken. N:o 10,602. Dito vid Egendomen Rosengård, i Oxie Härad och Westra Skräflinge Socken.

I Skaraborgs Län:

N:o 10,177. Åbyggnader vid Stallaholms Säteri, i Barne Härad och Essunga Socken. N:o 10,184. En Karaktersbyggning å Säteri-Rusthållet Ölanda, i Valle Härad och Eggby Socken. N:o 10,208. Åbyggnader vid Tubbetorps Sätesgård, i Valle Härad af Stenums Socken. N:o 10,255 A. Dito vid Hemmanet Yttersöra Lars Pengård, i Vadsbo Härad och Bergs Socken. N:o 10,255 C. Dito vid hemmanet Yttersöra Bengtsgården, i samma Härad och Socken. N:o 10,255 G. Dito vid Hemmanet Sjöråsen, i Vadsbo Härad och Lerdahla Socken. N:o 10,478. Ett Magasin och ett Boningshus å de så kallade Ekuddarne under Marieholm, i Vadsbo Härad och Lexbergs Socken. N:o 10,546. Åbyggnader vid Säteriet stora Kalltorp, i Skånings Härad och Gerums Socken. N:o 10,631. Dito å Horn Hermansgård eller Mariefors, i Vaddbo Härad och Lexbergs Socken. N.o 10,633. Dito å Skatte-Rusthållet Orresäther, i Vadsbo Härad Bergs Socken.

I Stockolms Län:

N:o 388, 8871. Åbyggnader vid Egendomen N:o 3 Stärkelsebruket å Kongl. Djurgården. N:o 10,369. En byggnad vid Lägenheten Mariälund under nedra Frösunda Gård, i Danderyds Skeppslag och Solna Socken. N:o 10,471. Åbyggnader vid Bisslinge Egendom, i Sollentuna Härad och Eds Socken. N:o 10,520, Dito vid Frälsehemmanet Stockeby, i Danderyds Skepslag och Lidingö Socken. N:o 10,591. Ladugårdshus, Trösk- och Qvarn-Verk vid Menhamra, i Färentuna Härad och Eckerö Socken.

I Uplands Län:

N:o 9555. Åbyggnaden vid Jälla Sätesgård, i Vaksala Härad och Socken.

I Vermlands Län:

N:o 10,140. Ett Fattighus-Magasin, i Näs Härad och By Socken. N:o 10,141. Åbyggnaden vid Gården Brunsbohl å Säterriet Tibles ägor, i samma Härad och Socken. N:o 10,142. Dito vid Hemmanet Guttane, i Näs Härad och Tveta Socken. N:o 10,167. Åtskillige Byggnader vid Uddeholms Egendom, i Elfvedahls Härad och Råda Socken. N:o 10,186. Åbyggnader vid 1/4:del af Hemmanet Skål, i Väse Härad Alsters Socken. N:o 10,187. Dito å Dito, Dito. N:o 10,203. En Karaktersbyggning på Herregården Annelund, uti Hemmanet Åhslanda, af Nordenmarks Härad Sillbodahls Socken. N:o 10,237. Ett Fattigvårds-Magasin, i Näs Härad och Bro Socken. N:o 10,238. Åbyggnader vid Hemmanet Stensberg, i nyssberörda Härad och Socken. N:o 10,139. Dito vid Säteriet Vestbro, i samma Härad och Socken. N:o 10,341. En Flygelbyggning vid Sälboda Bruksgård, i Jösse Härad och Gunnarskogs Socken. N:o 10,362. Ny Sockens Kyrka, i Jösse Härad. N:o 10,397. Åbyggnader vid Edsvalla Bruk, i Grums Härad och Nors Socken. N:o 10,469. Dito vid Hinnickehammars Bruk, i Fernebo Härad och Socken. N:o 10,507. Qvarn och Såg vid Rännforss Jern-Bruk, i Jösse Härad och Brunskogs Socken. N:o 10,508. Åbyggnader vid Brunsbergs Jern-Bruk, i samma Härad och Socken. N:o 10,510. En Karaktersbyggnad vid vestra Fors Herregård, i Gillbergs Härad och Glafva Socken. N:o 10,544. Manbyggnad och Qvarn vid Malsjö Gästgifvaregård, i Grums Härad och Socken. N:o 10,555. Verkstäderne vid Näs Räms Bruk, i Fernebo Härad och Räms Kapell.

I Vesterbottens Län:

N:o 10,383. Klockaren Jonas Arctædii, år 1816 ägande Gård å Kyrkovallen, i Nordmalings Socken. [ 4 ]I Örebro Län.

N:o 10,396. Åbyggnader vid Säteriet Valåsen med tillhörande Bruksbyggnader, i Carlskoga Härads Bergslag och Socken.

I Östergöthlands Län:

N:o 10,425. Qvarn och Sågbyggnader vid Säteriet Olstorp, i Ydre Härad och Askeryds Socken. N:o 10,477. Åbyggnader vid Hemmanet Örnsnäs, i Aska Härad och Helgona Socken. N:o 10,483. Odensforss Kronoskatte Mjölqvarn, i Gullbergs Härad och Vreta Klosters Socken.

Och får Direktionen derjemte erinra vederbörande försäkringshafvare, att, derest ifrågavarande Brandsyner och Besigtningar icke varda förrättade, samt lnstrumenterne deröfver till Direktionen ingifne inom detta års utgång, och hus eller byggnad sedermera brinner innan Besigtnings-Instrumentet inkommit, å ersättningen för brandskadan kommer att afräknas en fjerdedel, som blifver ägarens förlust. Stockholm den 9 Jan. 1836

F. S. Silfverstolpe. N. af Wetterstedt. Laur. Hjertström. T. A. Munthe.


Sedan under åren 1833, 1834 och 1835, alla sådane å Post-Kontoren qvarliggande bref, hvilka minst 5 år varit derstädes förvarade, blifvit i den ordning Postmästare-Instruktionen stadgar, öppnade samt vederbörande till Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetet insändt de dervid hållna Protokoll jemte de bref, uti hvilka Penningar, Effekter, Reverser, Assignationer eller Handlingar funnits innelyckta, med anmälan, att de öfriga brefven blifvit, enligt nämde Insruktions föreskrift förstörde; så får Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetet med stöd af Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande uti skrifvelse af den 5 Mars 1831, jemte kungörande af specifik förteckning[1] å de insände brefven och hvad i dem varit inneslutet, härmed antyda vederbörande att inom natt och år efter denna kungörelses datum, hos Kongl. Öfver-Post-Direktörs-Embetet till brefvens, medlens, effekternes eller handlingarnes utbekommande sig skriftligen anmäla och sin rätt dertill behörigen styrka. Skulle anspråk i detta afseende göras både af brefafsändaren och den person till hvilken brefvet är addresseradt, eller deras rättsinnehafvare, så äga de, att deras talan härom i laga ordning utföra. Utom i det fall att brefafsändare och emottagare i ansökningen om brefvets utbekommande sig förena, utlemnas således icke något bref, med hvad detsamma innehållit, förrän natt och år tilländalupit. Stockholm den 31 December 1835.

E. Lagerheim.

A. W. Grundelstjerna.


Förteckning å qvarliggande Bref vid Norrtelje Post-Kontor för år 1835. N:o 2, C. J. Gradman. 14, Joh. Söderlund. 24, N. N. Andersson. 25, Johan Svensson. 26, C. G. Wigström. 29, S. P. Halin. 41, J. Spiner. 42, Rättaren Lindqvist. 44, Joh. Ebersten. 45, C. M. Rydell. 54, A. A. Roberger. 65, Olof Olsson. 66, P. Edberg. Norrtelje Post-Kontor den 16 Januari 1836.

C. L. Lindstedt.

Förteckning uppå qvarliggande Bref vid Enköpings Kongl. Post-Kontor för år 1835. N:o 7, C. F. Rudbeck. 14, J. G. Logren. 31, P. Brodin. 35, J. Österholm. 36, L. Hellström. 49, A. Johansson. 53, M. Jönsson. 68, Aurora A. Ericsdotter.

Carl Sivers.

Sedan genom Bataljons-Prediknten Anton Reinhold Berghs vundne befordran, en Bataljons-Predikantsbeställning vid Kgl Maj:ts Svea Lif-Garde blifvit ledig; så varder sådant härmedelst kungjordt till efterrättelse för kompetente sökande, som äga att inom 56 dagar härefter, sine till Kongl. Maj:t ställde, af behörige tjensteförteckningar åtföljde, underdåniga ansökningar, till Chefs-Embetet vid nämde Gardes-Regemente ingifva. Stockholm och Kongl. Svea Lif-Gardes Chefs-Kansli den 13 Jan. 1836.

C. Lovisin.
Sekund-Chef.
E. W. Montan.

Notifikationer.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Till inställelsedag för Borgenärerne uti v. Krono-Fogden C. P. Westrells härstädes Konkurs har Kalmar Rådhus-Rätt bestämt Onsdagen den 23 nästkommande Mars, då de före kl. 12 på dagen skola i enlighet med hvad Konkurs-Lagen den 12 Mars 1830 föreskrifver, inför Rådhus-Rätten sina fordringar hos bemälte Westrell anmäla och styrka, vid förlust i annat fall af all talan och betalningsrätt i detta mål; som härigenom första gången kungöres.

= Att Kalmar Rådhus-Rätt uti Urarfvamålet efter Stråhatts-Fabrikören Carl Fredrik Zachau utsatt Onsdagen den 29 nästkommande Juni, då hans Borgenärer böra före kl. 12 på dagen sina fordringar inför Rådhus-Rätten anmäla och styrka i den ordning Konkurs-Lagen af den 12 Mars 1830 stadgar, så vida någon talan och betalningsrätt i detta mål skall vara förvarad; det varder härigenom första gången kungjordt.

= Grimstens Härads-Rätt har genom beslut denna dag kallat och förelagt afl. Kongl. Dispachören Carl Cassels, så kände som okände Fordringsägare, att inom eller sist kl. före 7 om aftonen å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som näst natt och år härefter i Grimstens Härad infaller, deras fordringar inför Härads-Rätten lagligen anmäla i den ordning och vid den påföljd Konkurs-Lagen den 12 Mars 1830 föreskrifver; hvilket härigenom kungöres. Wrestorps Tingsställe den 24 Oktober 1835.

= Grimstens Härads-Rätt har genom beslut denna dag kallat och förelagt afl. Ekonomi-Direktören A. Haij's så kände som okände Fordringsägare, att innan eller sist kl. före 7 på aftonen å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som näst natt och år härefter i Grimstens Härad infaller, deras fordringar inför Härads-Rätten lagligen anmäla i den ordning och vid den påföljd Konkurs-Lagen den 12 Mars 1830 föreskrifver; hvilket härigenom kungöres. Wrestorps Tingsställe den 24 Februari 1835.

= Måndagen den 15 nästkommande Februari utfärdar Rådhus-Rätten uti Eskilstuna Fristad Domar uti aflidne Brigad-Läkaren Carl Axel Stridsbergs, Handels-Bolaget C. W. Lindqvist, samt Urmakaren Anders Lundvalls Konkursmål.

= Genom utfärdade offentliga stämningar har Rådhus-Rätten i Alingsås kallat och förelagt 1) afl. Handlanden P. G. Wingenblixts efterlemnade Barns samtliga Borgenärer att den 7 Mars 1836; 2) Målaren L. G. Wallinders, och 3) Gästgifvaren W. Jägerströms och hans Hustrus Johanna Lindblads samtliga Borgenärer att den 28 Mars 1836, före kl. 12 sina fordringar lagligen bevaka, vid förlust af talan och betalningsrätt; hvilket första gången kungöres.

LEDIGA TJENSTER

= Klockaretjensten i Bäcke Församling har genom dödsfall blifvit ledig. Kompetente Sökande till den kunna, inom laga tid, anmäla sig hos undertecknad Kyrkoherde. Åmål och Stenehy den 13 Januari 1836.

J. Stenbäck.

= Till förenade Orgelnist- och Klockaretjensten i Husby-Odensala, med tio (10) tunnor Spanmåls lön och med aspect på Skolmästaresysslan derstädes, behagade kompetente sökande anmäla sig inom laga tid hos undertecknad Pastor. Odensala Prestgård den 7 Jan. 1836.

And. Ad. Löthman.

AUKTIONER.

= Sedan Kongl. Maj:t genom Nådig Skrifvelse den 28 sistl. Mars täckt förklara, att förra Predikants-Bostället Rickelsboda ett halft mantal i Allbo Härad Slätthögs Socken, skall utarrenderas, och åtkomsten tillfalla Smålands Grenadier Bataljons Löningsfond, så kommer, enligt Herr Bataljons-Chefens begäran i skrifvelse den 10 dennes, samma Boställe genom offentlig Auktion inför Bataljonens Bostads-Direktion i detta Län å Lands-Kontoret härstädes den 23 Febr. nästk. år, kl. 12 på dagen, att utbjudas under arrende, under högst 30 år från fardagen 1837, emot vilkor, att den blifvande Arrendatorn utgör alla de onera, som under arrendetiden kunna lagligen fordras, hvaribland grundräntan räknas efter årlig Markegång, såsom indragen till Generalförråds-Kassan, och dessutom årligen 3 tunnor Spanmål, hälften Råg och hälften Korn, som efter medelvärdet af de fem föregående årens Markegångspris i Länet löses med tillagd forsellön, och i årlig penningeafgift minst 75 Rdr B:ko, eller ock i städja 1500 R:dr. Börandes den högstbjudande vara försedd för årlig penningafgift med bebörigen verificerad borgen af tvenne personer, som, en för begge och begge för en borga icke allenast för årliga arrendeavgifternas utgörande, utan äfven för Boställets lagliga byggnad och häfd, under de 5 första arrendeåren, äfven om Arrendatorn under tiden med döden afgår, och för Städjekapitalet, derest det vid Auktionen ej genast erlägges, att beloppet till Direktionen antingen aflemnas senast tillträdesdagen eller och dessförinnan presteras inteckning derför i fastighet af dubbelt taxeringsvärde, eller, om fastigheten är belägen i Stad af dubbelt Brandförsäkringsvärde, jemte Gravationsbevis utfärdadt senare än inteckningen, samt att Arrende-Kontraktet upprättas i enlighet med formuläret i Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente för Indelta Regementernas Boställs-Direktioner af år 1832. Vidare beskrifning jemte Karta öfver Boställets ägor är före Auktionsdagen att tillgå å detta Lands-Kontor. Hvilket till hugade inropares underrättelse kungöres. Wexiö Lands-Kontor den 16 Dec. 1825.

= Genom offentlig Auktion, som anställts så väl inför Kgl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium, som å Lands-Kontoret härstädes, Fredagen den 10 Juni instundande år 1836, kl. 12 på dagen, utbjudet till arrende på 30 års tid, räknad ifrån midfastan år 1838 till samma tid 1868, första Bataljons-Predikants-Boställets vid Kronobergs Regemente 3/4:dels mantal Boavret uti Kalfsviks Socken Kinnevalds Härad och Kronobergs Län, skolandes den som på någotdera stället stannnar för högsta anbudet, vid Auktionen aflemna en till egenhändiga underskriften bevittnad och till vederhäftigheten af Konungens Befallningshafvande eller Domare godkänd borgen för arrendeskyldigheternes fullgörande under de fem första arrendeåren, och hvilken borgen skall vara ingången af tvenne män, de der borga, en för bägge och bägge för en, såsom för egen skuld, samt innefatta ansvarighet äfven för den händelsen, att Arrendatorn skulle under tiden med döden afgå. Anbudets antaglighet ankommer på Kongl. Kollegii pröfning. Projekt till Arrende-Kontraktet är till genomseende och afskrifvande att tillgå i Kongl. Kollegii andra Provins-Kontor och å Lands-Kontoret härstädes. Wexiö Lands-Kontor den 17 Dec. 1835.

Carl Mörner.
N. J. Lång.

= Enligt fattadt beslut kommer det af 1 öresland, 4 1/2 penningelands skatt bestående hemmanet Sub N:o 1 i Stråtjära, Skogs Socken och Södra Helsinglands Fögderi, att, för aflidne Bonden Pehr Michaelssons Konkursmassas räkning, försäljas på offentlig Auktion, som hålles ä Gästgifvaregården i berörde Stråtjära by, Måndagen den 14 nästkommande Mars, kl. 12 på dagen; hvilket, till inteckningshafvares och hugade köpares underrättelse, härmed kungöres.

Gode Män.

BOUPPTECKNINGAR.

= Som Bouppteckning efter aflidne Handlanden G Hammarström i Enköping förrättas den 5 instundande Februari, behagade de som hafva fordringar, uppgifva dem, och de som häfta för skulder, liqvidera dem dertill, i nämde Sterbhus. Enköping den 8 Januari 1836.

= I anseende till förestående Bouppteckning efter aflidne Gardisten C. Humble vid Kongl. Lif-Gardet till Häst, behagade alla de som tro sig hafva att fordra eller äro skyldige sådant inom nästkommande Februari månads slut, anmäla hos Löjtnant G. Kræpelin, som träffas vid Regementet. Stockholm den 23 Januari 1836.

BORGENÄRS-SAMMANTRÄDEN.

= Oaktadt Kongl. Svea Hof-Rätts Dom ännu ej är fallen i Hof-Kamereraren J. M. Fridstedts Konkurs, och ovist är om den kan komma att falla innan nästa Vårfrudag, då nuvarande Arrendatorn är skyldig afträda Massans tillhörande Egendomar, så nödgas jag sammankalla bemälte Hof-Kamererares Kreditorer att sammanträda i Fabrikör E. C. Montans Hus i Carlstad, den 10 nästkom. Febr. 1836, kl. 4 e. m., för att öfverlägga om Egendomarnes försäljning eller ytterligare utarrendering. Om Konkurs-Lagens föreskrift erinras. Lindfors den 5 Jan. 1836.

E. Geijer B:s.
Kurator.

= Borgenärerne i Källmästaren C. P. Wingmarks Konkurs äga att alla förmiddagar, emellan 8 och 9, under instundande Februari månad, hos undertecknad granska redogörelseräkningen öfver Konkursmassan och erhålla utdelning; och böra Borgenärerne dervid vara försedde med de Originalhandlingar, hvarå fordringarne grundas. Stockholm den 28 Jan. 1836.

C. L. Selenius.

= Samtlige Fordringsägarne uti Bruks-Patron C. G. Sjöstedts Konkurs, äfvensom Gäldenären behagade Måndagen den 22 Febr., detta år, kl. 4 e. m., sammanträda uti Kamrer Nyströms gård härstädes, för att besluta uti åtskillige förekommande ämnen, hvaribland de vigtigaste äro om försäljning af osäkre fordringar, om kompromiss till afgörande af tvistigheter rörande ersättning för byggnader å Bada, och om kuratelsarfvode till Gode Männen och Sysslomannen. De frånvarande få åtnöjas med de närvarandes beslut. Carlstad den 20 Jan. 1836.

Syssloman.

= Som så få Fordringsägare infunno sig uti sammanträdet uti Demoiselle Maria Elisabeth Strandbergs Konkurs, som var utsatt till den 28 dennes, att intet beslut kunde fattas om Massans förvaltning, så får ytterligare undertecknad anhålla att hennes Kreditorer måtte allmänt sammanträda, Lördagen den 6 Febr., kl. 5 e. m., och få de frånvarande åtnöjas med de närvarandes beslut. Stockholm den 29 Jan. 1836.

And. Tohrssberg, Kurator.

Bor i Huset N:o 19, Qvart, Cupido, S:t Nicolai Församling.

= Viktualiehandlanden i Upsala J. O. Lejströms Kreditorer, kallas att sammanträda å Hr Hjertmans Källare härstädes, Onsdagen den 17 Februari, kl. 4 e. m., för att taga kännedom om Boets ställning samt öfverlägga om Massans öfrige angelägenheter. Upsala den 17 Januari 1836

Kuratorer.

= Hrr Kreditorer uti Garfvaren Joh. Westerlings Jh:sons Konkurs, varda härmed kallade att sammanträda hos undertecknad, Måndagen den 15 Febr., kl. 3 e. m., för att välja ny Kurator efter nu mera Kurator Rådman Hallgren som gjort Cession, samt för att välja Revisorer, granska Massans räkenskaper och handlingar och för att besluta om hvad mera som kan förekomma till afgörande i nämde Massa. Örebro den 18 Jan. 1836.

Joh. Fischer,
Kurator.

= Herrar Kreditorer uti afl. Doktor J. P. Wendts urarfva Bo, behagade uti nämde Bos hus, sammanträda den 15 nästk. Februari, kl. 10 f. m., för att taga beslut om Fastighetens försäljning, jemte andra detta Bo rörande angelägenheter; Konkurs-stadgan åberopas, i anseende till de uteblifvande, som härmed första gången tillkännagifves. Götheborg den 13 Januari 1836.

Gode Män.

= Hrr Borgenärer i Fabrikören J. A. Båths gäldbundna Bo, behagade sammanträda å Stadshuset härstädes, Fredagen den Tolfte (12) näsfkom. Febr., kl. 3 e. m., för att emottaga redovisning för Massans tillgångar, uppbära utdelningen och lemna undertecknad Syssloman decharge. Norrköping den 12 Jan. 1836.

J. M. Hörning.

Annonser.

DIVERSE.

= Som Motboken med Götheborgs Spar-Bank, under N:o 8936, för rätta ägaren är förkommen, efterlyses samma härmedelst, och varder till dess kraft och verkan dödad.

= Sedan den af Peter Svensson och Anders Johansson till Peter Svensson från Hallabadet i Blidsbergs Socken utgifne Revers, af den 15 December 1829, på 535 R:dr 18 sk. R:gs, samt sedermera på Handelsbetjenten Anders Johansson transporterad och af honom bevakad uti Handelsbetjenten Peter Svenssons från Ulricehamn och Sibbared Konkursmassa, blifvit förnött och förkommen; så varder samma Revers, i hvars mans hand den än finnes, härigenom dödad och kraftlös förklarad. Borås d. 14 Dec. 1835.

A. M. Salmenius.
Såsom Syssloman uti Petter Svenssons och And. Johanssons Konkursmassor efter fullmakt.

= Gustafsbergs Fabriks-Bolags-Direktion, får härmed tillkänagifva, att, Bolagets Kontor är flyttadt från Arméens Pension-Kassas Hus vid Munkbron, till Huset N:o 14 vid lilla Nygatan, der Fabrikens Försäljnings-Magasin är; äfvensom att Hr G. M. Stangenberg från denna dag emottagit Kontoret och Magasinet här i Staden, och äger att uppbära och qvittera Bolagets utestående fordringar, så väl här som i Landsorterna. Stockholm den 2 Januari 1836.

Direktionen.

F. d. Hattmakaren uti Norrköping Gustaf Gellman, som efter sin flyttning hit till Staden någon tid idkat Snus och Tobakshandel vid Stadsgårdshamnen, och sedermera bodt uti Huset N:o 11, Qvarteret Saturnus, vid Mariagatan och Maria Magdalena Församling här i Staden, har ifrån detta sitt boningsställe uti sistl. Maj månad bortgått, utan att sedermera om sin vistelseort lemna någon underrättelse; hvarföre den eller de, som derom äga någon kunskap, täcktes lemna upplysning 3 trappor upp uti Huset N:o 7, Qvarteret Ceres, vid Stortorget. Stockholm den 12 Dec. 1835.

En Landtegendom, som är försvarligt bebyggd och belägen nära vatten, helst så, att Vatten-Verk der finnes eller kan anläggas. Såsom köpeskilling erbjudas 15 till 25,000 R:dr B:ko, hvaraf största delen kan erhållas, kontant. Den, som har en sådan Egendom att sälja behagade afsända en noggrann beskrifning å Egendomens beskaffenhet, jemte uppgift af priset till Aktuarien J. Hagelin, hvars address är Norrköping.

= Till rättelse vid Bouppteckningen efter afl. Revisions-Sekreteraren och Riddaren Johan Michael Winckler, anmodas de, som till Sterbhuset äro skyldige, eller der äga fordringar, att ofördröjligen derom anmälan göra på And. Pet. Söderbergs Contoir, Huset N:o 22 vid Skeppsbron.

En person som kan förestå hvilken Civil Embetsmannabefattning som helst, önskar att tillackordera sig en sådan uti Hufvudstaden eller i någon annan, ej långt derifrän belägen Stad. Om Ackordsman lemnas upplysning å S. L. Rosenkvists af Åkershult Kontor, i Huset N:o 68 vid Vesterlånggatan i Stockholm.

= Undertecknad vexlar Norrska Species efter gångbar Cours.

O. P. Wiiger.
bor i Huset No 5, Qvarteret Klippan vid Kaptensgatan å Ladugårdslandet, en trappa upp.

ANMÄLAN.

På Sveriges Stats-Tidning för innevarande år 1836 kan, i Herrar Utter & C:is Boklåda, prenumereras med 8 Rdr B:ko, och på alla Postkontor i Landsorterna med tillskott af det för denna Tidning stadgade Postarfvodet 2 R:dr 16 sk.

Genom anskaffandet af Snällpress och Inrättningen af eget Boktryckeri, är möjlighet beredd åt Redaktionen att hastigare, och omständligare än hittills meddela alla egentligen så kallade Nyheter; och, genom formatets så betydliga utvidgande, att ett Nummer af denna årgång kommer att lemna innehåll för 2:ne Spalter mera än ett Nummer af den förra, eller att Tolf Spalter af denna årgångs Blad i innehåll svara mot Fjorton af den förras, har Redaktionen äfven satt sig i tillfälle att icke allenast i allmänhet utförligare behandla de föremål för Stats-Tidningen, som blifvit upptagna i Prospekten (den Redaktionen härmed åberopar), men i synnerhet att äfven inom hvarje särskilt Blad iakttaga en större afvexling af ämnen. Dertill komma, såväl ett ökadt förråd af Utländska Journaler som utvidgade anstalter i hänseende till Inrikes och Administrativa efterrättelser, oberäknadt Originala bidrag, att bereda Redaktionen ytterligare utvägar.

Då Redaktionen, oaktadt en så ansenlig tillökning af innehåll, vidhåller ett Prenumerationspris, som, i jemförelse med andra här utkommande Tidningars, redan varit lågt, och nu säkerligen blir utom all jemförelse det lägsta, hoppas hon allt mera hafva ådagalagt, att uppfyllandet af ett allmänt behof och bidragandet till allmän nytta, äro Stats-Tidningens enda föremål. För detta föremål har hon, härigenom, ålagt sig alla de uppoffringar Bladet möjligtvis kunnat bära; men äfven dessa måste vidkännas en gräns. Det är ock vid denna Redaktionen stannat, då hon inskränker sig till en partiell förändring i hänsigt till Annons-priset. Detta, som för icke legala annonser hittills varit 3 skillingar Banko raden, beräknad till 40 Bokstäfver, blifver, från nästa års början, för alla annonser utan åtskillnad, 3 skillingar Banko per 40 Bokstäfver. Härvid erinras dessutom:

1:o Att inga annonser äfven från Publika Verk och Autoriteter införas utan betalning, med undantag af sådana, som röra insamlingar för genom vådeld eller andra olyckshändelser i nöd råkade Orter eller enskilta medborgare.

2:o Att alla Annonser, af hvad slag som helst, legala eller icke legala, böra i H:r Utters & Comp. Boklåda inlemnas, betalas och påtecknas, men icke, hvarken per posto till Redaktionen insändas, eller å Boktryckeriet inlemnas, i hvilket fall Redaktionen ej kan för deras behöriga införande ansvara.

Tidningen kommer att från och med denna dag och under loppet af detta år i tryck erhålla det utseende som denna Nummer erbjuder.

Stockholm den 2 Januari 1836.

Redaktionen.

Stockholm, tryckt i Stats-Tidningens Boktryckeri.
(Baggensgatan, Huset N:o 25.)

  1. Åtföljde denna Tidning N:o 13, såsom Bihang.