Pungmakarbo

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Sång efter skördeanden
Pungmakarbo
av Erik Axel Karlfeldt
Selinda och Leander  →
Ur diktsamlingen Fridolins visor och andra dikter utgiven 1898.


Mina bragders vagga, o Pungmakarbo,
dina gropiga åsar, dem rävar bebo,
dina nattvulna skogar med duva och lo,
dina stränder, där solgäddor drömmande glo!
Nu skytten, trög och butter,
har skjutit bort sitt krut
och leds åt duvokutter
och dumma vilddjurs tjut,
och älvens glupska utter
har rivit ryssjans trut.

Du min kärleks vagga, o Pungmakarbo,
dina luftiga svalar, dem möjor bebo,
dina fönster, där nattliga gubbhuvun glo,
när som älskaren kommer på smygande sko.
Nu hälsar vackra Emma,
där bred i dörrn hon står,
med loj och släpig stämma
sin vän från unga år,
när till en sockenstämma
jag trygg och värdig går.