Regndropparna
Regndropparna.
Jag sjunger om himmelens droppar och dagg,
Jag sjunger om änglarnas tårar,
Som falla lika på ros och på tagg
Och lika båd’ höstar och vårar.
Af bittra tårar finns nog ändå,
Men himmelen fäller de söta, de små,
Som ligga ljuft, mycket ljuft på våra blommor.
När vintern den gamle kan narras april
Med våren, som längtar att nalkas,
Och sippan från tufvorna lyssnar till
Om ej vestan kommer och skalkas,
I perlor klara, I glittrande små,
Ack, smälten de hindrande drifvorna då —
Det ligger snö, mycket snö på våra blommor!
När sommarn med grönskande herskarestaf
Låter solen glöda från fästet,
Och bäckarna sina och luften är qvaf
Och fogeln ligger stum i nästet.
I perlor klara, I glittrande små,
Ack, svalken de tvinande ängarna då —
Det ligger dam, mycket dam på våra blommor!
Men kommer hösten en kulen stund
Och ropar, att leken är lyktad,
Och sliter bladen från klagande lund,
Ty fägringens tid hon är flyktad,
I perlor klara, I glittrande små,
Ack, fallen som tårar på grafvarna då —
De ligga bleka, mycket bleka, våra blommor!
Och sist när naturen, när vårens brud
Ligger somnad i vinterns armar,
Då dragen I på eder hvita skrud,
Och kommen som himmelens sändebud,
Och sägen, att han sig förbarmar.
I perlor hvita, I glittrande små,
Ack, sägen hvart sörjande hjerta då:
“De vakna snart, mycket snart, dina blommor!“