Samlade dikter/2/Midsommars-Drömmen
MIDSOMMARS-DRÖMMEN.
På tusenstämmiga accorder buren,
Midsommarssolen sönk i nattens sköt;
Ett mystiskt språk jag hörde i naturen.
Nio blommor bröt
Jag till krans, och lade
Under hjessan den.
O, hvad drömmar hade
Jag om natten se’n!
I tårar sänkt, Undina lik, jag drömde,
Att hjertat till en källa sig förböt:
Bland däldens biominor, der hon tyst sig gömde,
Dig i spegeln slöt.
Och, när vestan rördes,
Och din bild jag såg,
O, hvad toner hördes
Darra på dess våg!
Jag drömde, att jag, suckande min smärta
Invid ditt tjäll, dig räckte Daphnes famn:
I barken, genomskinlig kring mitt hjerta,
Djupt jag bar ditt namn.
Se, min krans jag sänkte
Vid din fot, så glad!
Kärlekstårar blänkte
På hvart enda blad.
Jag drömde, att jag fick till sömns dig vyssa,
När våren kom bland glada sylphers dans;
Hvar morgon dina ögons blommor kyssa
Opp för dagens glans.
O, hur’ sällt, att gjuta,
Som en nattviol,
Qvällens suck, och luta
Sig mot hjertats sol!
Jag drömde, att jag molnens vingar följde,
Och bort till dig jag som en tanka flög;
I lyrans ljud jag mig osynlig döljde,
Till ditt hjerta smög:
Som en moll-ton delte
Klangen af din röst,
Som en ljusalf spelte
Qvalen ur ditt bröst.