Samlade sånger och visor/1/Lilla Lisa
← På isen |
|
Vänskapen → |
Lilla Lisa.
Lisa fyllde sjutton år,
Glad och vacker som en vår.
”Jag nog snart mig fästman får!”
Tänkte lilla Lisa.
Allt för barnslig, att ännu
Se på karlar, tänker du.
”Gifve Gud, jag hade sju!”
Tänkte lilla Lisa.
Ett och annat år försvann:
Lisa gret ibland och spann.
”Nu är tid att få en man,”
Tänkte lilla Lisa.
Lisa såg sig smått ikring,
Låddes just om ingenting.
”Hade jag blott vigselring,”
Tänkte lilla Lisa.
Kom så mången ungersven;
Men hon lät dem gå igen.
”Ack! nu är det godt om män!”
Tänkte lilla Lisa.
Ingen fick ett önskadt svar;
Lisa nu för granntyckt var.
”Nej! ett år jag ännu spar,”
Tänkte lilla Lisa.
Lisa tycktes göra’t bra;
Ingen friare fick ja.
”Något bättre vill jag ha,”
Tänkte lilla Lisa.
Mången ärans man fick gå:
Flickor kan man ej förstå.
”Något bättre kan jag få”,
Tänkte lilla Lisa.
Kom en grefve så med spann
Och af häftig kärlek brann.
”Han blir just en ståtlig man!”
Tänkte lilla Lisa.
Grefvens kärlek gick med fart;
Ack! hans famntag var så rart.
”Och grefvinna blir jag snart”,
Tänkte lilla Lisa.
Lisa trodde så — men ack!
Grefven for och sa’ knappt tack.
”Manfolk är ett satans pack”,
Tänkte lilla Lisa.
Lisas öfvermod var slut.
Ogift blef hon som förut.
Ingen tror hvad hon stod ut,
Stackars lilla Lisa.