Samlade sånger och visor/1/På isen
| ← Ny födkrok |
|
Lilla Lisa → |
På isen.
Så långt jag ser kring dal och höjd
Har vintern höjt sin hvita fana,
Och vågen ligger sjelf förtöjd
Vid stränderna, emot sin vana.
Tjut nu och bullra, om ni kan,
J böljor stormiga och höga!
Nej! Gubben han är gubbe han
Att hålla tummen på ert öga.
Nu kan man gå trankil och trygg
Och titta på er genom rutan,
Och segla isjakt på er rygg,
Och ha så roligt, er förutan.
Man löper icke någon risk
Af böljor, som i glas-skåp sitta.
Ni måtte här ha godt om fisk,
Jag såg en torsk stod nyss och titta.
Jag kan förstå, det kostar på
Att ej få tumla opp och neder.
Hvar sak för sig! men apråpå:
Jag har en gås oplockad med er.
Ni borde aldrig få gå fri,
Men fängslas jemt af köld och frosten:
Hvad gjorde ni med Nagler ni?
Hvad skall den ha, som röfvar posten?
En gång ni tänkte äta ut
Hvartenda fnask, som fanns på marken
Jag undrar hur det gått till slut,
Om gubben Noak ej byggt arken.
Sen dess har ni med våld och svek
Sökt rikta eder röfvarkula.
Skall detta kallas ”böljans lek”?
Ni borde skämmas någon smula. —
Jag utåt fjärden vandra vill,
Fast rimfrost sätter sig i håret.
Hör på, herr örn, hur står det till?
Jag ej er sett på hela året.
Ni blickar kungligt från er gran,
Förlåt, om middagslurn jag stör er!
Kom, gör mig sällskap! — nej, för fan:
Jag tar till fötters, om ni rör er.
Hör ufven skriker. Aj! jag föll:
Farväl med alla sångens toner!
Men gudskelof att lyran höll,
Och dito mina permissioner.
Från hafvet komma skarpa drag,
Bäst är att vända hem till spisen:
Nu har jag sjungit för i dag:
Man sjunger aldrig långt på isen.
