Hoppa till innehållet

Samlade sånger och visor/2/Visa (1)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Besöket i Ådalen
Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 2
av Elias Sehlstedt

Visa
Hopp och Minne  →


[ 26 ]

Visa.


Stunden bortilar, men icke min smärta:
Doktorn har sagt, att jag har för stort hjerta.
 Ack, ja! söta vän!
 Kom och känn, kom och känn! —
 ”Jo jo, men! jo jo, men!”

Går jag på gatan och på promenaden,
Ständigt jag mönstras från hufvu't till vaden.
 Då skriks med en mun:
 ”Hvad din näsa är tunn,
 Res för Guds skull till brunn!”

Allt jag förbjuds: sjelfva drufvornas näktar,
Morgonens dagg liksom aftonens flägtar.
 Om jag blott ser på Mån,
 Körs jag straxt derifrån
 In i stugan och vrån.

Går jag på Opris, der bröderna sitta,
Hinner jag knappast på kyparen titta,
 Förrän vännerna
 Hytta med näfvarna:
 ”Du må våga dig sta!”

[ 27 ]

 
Vill jag ibland ha en aldrig så liten
Finpomerans till att lyfta aptiten,
 Då får rätt och slätt
 Jag, på Skåningars sätt,
 Smuggla i mig hvar sqvätt.

Och på kalaser, der må jag väl klaga,
Andra få mumsa hvad fan de behaga.
 För mig ropas: pass!
 Öm der ock fanns ett lass
 Utaf ostron och glass.

Doktorn har sagt: ”ni kan räkna minuten”.
Sticker han hit en gång till, kör jag ut'en.
 Fullkomligt jag vet:
 Om jag dör, gör jag det
 Utaf bara diet.

Länge till döds var jag dömd, som J veten,
Derföre har jag nu ändrat dieten.
 På nobis jag går,
 Lilla tutingen får —
 Och gudomligt jag mår.

Bättre i dag än i går jag mig känner.
Kuren jag träffat, och derför, go vänner!
 Ursägta ni bör,
 Om förändringen gör
 Att jag — ännu ej dör!