Hoppa till innehållet

Sida:Äktenskapets Komedi (1898).djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 222 —

rodnad, hvilken var lik det skimmer, som kommer af glädje.

Öfverflödig, som han visste sig vara, vände Bob om och gick sakta in i sitt rum. Förtviflad och ensam gick han där fram och tillbaka och längtade, att allt skulle vara slut.