— 43 —
gunstling tillräckligt, och ur ett hörn i tamburen lyfte han upp något, som han tog med sig in.
Längsamt och högtidligt steg han in genom dörren, och i handen höll han tvenne paket, ett stort och ett litet. Det lilla paketet aflämnades med en handkyssning till frun i huset, och det stora ställdes på salsbordet, där det upptogs och blottade ett innehåll, som förvandlade den lugna julglädjen till det ursinnigaste festjubel. Farbror Gösta var som sagdt ungkarl och hade råd att köpa hvad som hälst. Åtminstone blef detta Georgs åsikt efter den erfarenhet han denna gången gjort. Alla de önskningar, som tillhörde ett barns djärfvaste drömmar, återfunnos därför samlade i det stora paketet. Det var så mycket, från stora presenter till frestande namnam, att Georg formligen drog andan, som om han känt sig besviken, när utdelningen var slut. Allra sist framdrog farbror Gösta en konjaksbutelj af obeskriflig raritet och uppdrog åt sin favorit att öfverlämna den till pappa.
»Du super ju ännu inte konjak, din grabb», tillade han för säkerhets skull.
Det var en stor och märklig nyhet, att Gösta Wickner kom med julklappar. Att Georg väntade namnam, hörde till pjesen, men hela utdelningen af paketerna skedde så familjärt,
