Den här sidan har korrekturlästs
IV.
Just på samma tid, som Gösta Wickner satt
ensam på sitt rum och anställde generalmönstring
med sig själf, sutto Bob och hans hustru
i det lilla förmaket med den blåa möbeln och
de hvita gardinerna och talade om dagens
händelser.
»Jag tycker, att Gösta gick bra tidigt», började Bob och såg forskande på sin hustru.
»Det tänkte jag inte på», svarade hon alldeles lugnt, förvånad öfver mannens blick, mera än öfver hans ord.
»Hm!» sade Bob.
Men inom sig tänkte han för det första: »Det var bra, att hon ingenting har märkt», och för det andra: »Hur ska’ jag bära mig åt med att inte tala om för henne, hvad jag har fått veta i dag?»
