— 78 —
»Jag tycker, det är tråkigt.»
Om Bob nu hade låtit bli att fråga mera, så är det troligt, att ingenting vidare hade händt. Men han kände sig orättvist anklagad för att hafva tröttat ut henne med ett ämne, hvilket hon själf varit minst lika intresserad af att behandla. Dessutom kunde han icke lida att se sin hustru upprörd utan att genast få veta orsaken. Detta var kanske det allra värsta. Emellertid måste han fortsätta, om det skulle kosta hans lif. Och därför började han ånyo:
»Ja, men kära Anna, du har ju själf ...»
I samma ögonblick lade fru Anna bort sitt arbete, och hennes ansikte darrade af vrede.
»Kan du inte låta mig vara i fred!» Hon nästan grät fram orden. »Dag efter dag, kväll efter kväll, ja, natt efter natt, ska’ du tala om Gösta. Gösta och Gösta och Gösta! Finns det inte i hela världen något annat att tala om än Gösta? Du gör mig tokig, och jag gör dig tokig.»
»Men det är du själf som börjat ...»
»Jag?! Aldrig! Jag har aldrig börjat att tala om honom. Var det inte du, som berättade om honom ifrån början? Och har det gått en enda dag, utan att du har börjat tala om honom? Märker du inte själf, hur du och jag
