— 83 —
var i det hela ett underligt barn, och ensamheten hade gjort honom brådmogen och lärt honom lefva i fantasin. Han lekte, att han var ute på resor, fort bor i främmande land och hälsade på mamma, som bodde där långt borta, dit Georg kom. Eller också gick han omkring och sålde. Han hade tusen påhitt, och vare sig han lekte järnväg, ångbåt, spårvagn eller mamma och barn, alltid skulle mamma vara med. Och de båda brukade roa hvarandra riktigt bra. Men under denna tid satt fru Anna i tankar, och därför deltog hon icke som förr i barnets lekar. Hon svarade mekaniskt, medan tankarna sysslade på andra håll, och det hände henne att bedja om en spårvagnsbiljett, när Georg egentligen var konduktör, eller att fråga honom, hvad hästen kostade, när de en lång stund hade lekt mamma och barn.
Då blef Georg förtrytsam.
»Du leker ju inte med», sade han. »Du bara lätsar.»
Och därmed kunde barnet gå ifrån henne och lämna henne ensam, taga fram en bok och sätta sig att läsa. Då kommo tankarna åter med fördubblad styrka, och det hände fru Anna, att tårarna kommo henne i ögonen, utan att hon själf kunde säga hvarför.
