Sida:Äldre Västgötalagen i diplomatariskt avtryck och normaliserad text (1919).pdf/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Förord.

dessa delar skola erbjuda en omsorgsfullt granskad text, och att den alltjämt växande litteraturen blivit fullt utnyttjad vid uppgörandet av ordlistan och de ’Erläuterungen schwieriger stellen’, som bifogats. De anmärkningar, som kunna göras mot texten, beröra främst frågan, huru långt man vid en normalisering kan och bör gå, och i detta avseende kunde man, synes det, med skäl göra gällande, att t. ex. vid upplösandet av förkortningarna majoritetsprincipen strängt borde följts, något som icke är fallet.

Ursprungligen var min avsikt att blott utgiva en textupplaga utan kommentarier och utan någon utförligare motivering av ändringarna. Den överblick av textens brokiga former, som H. Pippings ovärderliga Ordskatt lämnar, och granskningen av de rikhaltiga och värdefulla bidrag till tolkningen av texten, som under de senaste åren sett dagen (jag nämner blott N. Beckmans, G. Cederschiölds och H. Pippings skarpsinniga undersökningar) ha emellertid kommit mig att tro, att en utgåva med strängare normalisering och utförlig kommentar bättre motsvarade behovet.

Det har ofta varit svårt att fatta position till tolkningar och emendationer i hög grad avvikande från varandra, och då det torde bereda både vetenskapsmannen och nybörjaren lättnad vid granskningen av olika meningar, har jag i kommentaren sökt anteckna och så noggrant som möjligt referera samtliga framställda meningar och förslag (också uppenbart oriktiga), och först därefter inlåtit mig på kritisk granskning av de framställda åsikterna och motivering av någon ny tolkning, där sådan synts mig vara påkallad. I kommentaren ha även behandlats sådana textändringar, som jag ansett kräva en utförligare etymologisk motivering, medan däremot etymologier därutöver upptagits blott, då de ansetts kunna erbjuda särskilt intresse.

Vad textens behandling beträffar, har jag genomfört en mycket sträng normalisering, säkerligen enligt mångens mening alltför sträng. De principer jag härvid följt, finnas angivna i inledningen, som dessutom upptager varje ord, som med ledning av dem ändrats, såvida icke hela grupper av sådana ord redan finnas förtecknade i litteraturen. Denna anordning har vidtagits i syfte att bespara föreläsaren tid. Av utrymmesskäl har jag måst avstå från att i inledningen referera och taga ställning till de olika meningarna rörande