I det diplomatariska avtrycket har jag sökt så noggrant det med vanliga typografiska hjälpmedel varit möjligt, återgiva handskriftens text. I icke så få fall har jag dels icke kunnat förena mig om Collin-Schlyters läsning, dels icke kunnat urskilja de typer, som i nämnda utgåva angivas, men det har synts mig, att bokens användbarhet bör hava vunnit på att jag i allmänhet icke infört dessa avvikande läsningar och uteslutningar i texten, utan nöjt mig med att anteckna dem i kommentaren. Ett annat till detta förfarande har varit, att jag i viss mån känt mig osäker om läsningen, då jag icke haft tillgång till själva handskriften, utan måst ty till Börtzell-Wieselgrens fotolitografiska edition. I mitt avtryck återfinns sålunda i huvudsak Collin-Schlyters text, också då i nämnda edition införts tillägg av yngre hand, ett förfarande av dessa, som då det ej konsekvent genomförts, kan utsättas för kritik. I varje fall har jag naturligtvis i kommentaren anfört Collin-Schlyters läsning och de anmärkningar de fogat till texten.
Med den egentliga normaliseringen av texten — sålunda ändringar, som ej påkallas av tolkningen — åsyftas dels genomförandet av enhetlighet i ortografiskt hänseende, dels åstadkommandet av en viss grad av likformighet i språkformerna. Medan det förra är tämligen lätt genomfört med tillhjälp av regler grundade på uttömmande statistik, erbjuder däremot valet mellan olika språkformer betydande svårighet, och det skall villigt medgivas, att andra principer, än dem jag följt, väl kunnat försvaras.
Vid valet mellan olika skrivformer, vare sig det är fråga om ren ortografi eller verkligen existerande olika former, har vanligen majoriteten varit utslaggivande. Då beläggen för enskilda ord äro mycket fåtaliga, då majoriteten är obetydlig eller majoritet icke finnes, har jag varit tvungen att sammanföra likartade ord och former till grupper och låtit majoriteten inom dessa bliva den bestämmande. Samma förfarande har
