det föregående vokaltecknet draget horisontalt streck, vanligen förskjutet något åt vänster. Såsom en anomali måste skrivningen vittn̄ dp 49:16 betecknas, då strecket aldrig eljes brukas för att beteckna -um. (Istf. n̄ kan läsas ū, varmed är att jämföra vittum dp 65:4, som är felskrivning för vittnum).
Tecknet ʒ betecknar bokstäverna æþ i slutet av orden mæþ och hæræþ, t. ex. mʒ 34:10, alſhærʒ. 69:11, det förra alltid utan, det senare oftast med följande punkt.
Det ojämförligt allmännaste förkortningstecknet utgöres av ett siffran 7 liknande tecken, utsatt över raden tätt bakom den föregående bokstaven. Bokstäverna æ, ø bildas av a, o med samma tecken tillfogat. Dessutom förekommer detta som en dekorativ utsmyckning av vissa bokstäver (se t. ex. fallſ’ 7v 4n, jfr Falſſ’ samma ställe, forfall’ 4v 1). Jämte detta tecken förekommer med samma betydelse och placering ett tecken liknande ett i vertikal riktning utdraget s[1] t. ex. tænd’ 3r 1). Dessa tecken beteckna vanligen bokstäver hörande till ändelsen t. ex. preſt.’ ns och ds 3r 5, atuiſt’ mæn 6r 5, drid’ıūg’ as art. 40v 3n, ſar' dp 11r 9n; mans’ 7r 8 kan möjligen betyda manſſ; ensamt svarabhaktivokal blott i dragh’r 3spi 31 v. 6 (54:5). Någon gång återgivas bokstäverna re, ræ med detta tecken t. ex. p’ſt’ ns 4v 8, vint’ gp 44:19. Tillsammans med begynnelsebokstäverna av hæræþ och konongær bildar tecknet förkortning för dessa ord t. ex. aſh.’ 40v 6, k.’ 8v 5. I 3 fall är det hakformiga tecknet flyttat något lägre ned, och det nedåt riktade benet utdraget, så att linien skär ſ-tecknet (= ſun) 141 7n, 14r 8n, 15v 1. Två gånger synes tecknet vara utsatt i ſak’, np 36v 6. Att märka är vidare, att då förkortningstecknet ej följes av bokstav, punkt alltid tillfogas, vilket överensstämmer med bruket att före och efter ord bestående av blott en bokstav utsätta punkt.
Tecknet ◌ᷓ förekommer oftast över m, vilket är beteckning för mark(ær) t. ex. 10v 5n, därutöver blott i gᷓwæ (= grawa) 27r 4. mᷓ (= maþær) 13r 1n, och Cruſſzᷓ (= Cruſſzur) 2v 1. Också dessa förkortningar följas alltid av punkt, utom i sistnämnda ord.
Såsom av det ovanstående framgått, är det en tämligen allmän regel, att då annan förkortning än nasalstreck omfattar ordslutet, sista bokstaven åtföljes av punkt. Att punkt ensam kunde utgöra förkortningstecken, har insetts av
- ↑ Av typografiska skäl återgivas båda tecknen med ’.
