Schlyter, som på detta sätt uppfatta punkten i k. (= konongær) t. ex. 8r 1 (12:21), hær. (= hæræþ) t. ex. 10r 2n (17:12), bø. 8r 6n (13:12). Pipping har säkerligen rätt, då han betraktar punkten som förkortningstecken också i man. ds 10v 8 (17:23), mark. ap 7v 4n (12:18). Till dessa fall kunna ännu fogas ſcaþ.[1]) as 37r 2n (62:18) och reꝺ’uægh. ns 41r 4 (70:8). S^som av dessa exempel synes, är punktens betydelse som förkortningstecken mycket olika, och det är enligt min mening med orätt, som Hultman (Häls, s. 15 not) på denna grund klandrar Collin-Schlyters tolkning av bø. som bøte. Osäkert är, om punkten är förkortningstecken i vgill.[1] asf 13r 8 (22:12), kirkiuꝺroten. 3r 7n (6:6), half. mark gs 12r 3 (20:8) och det ovannämnda bø., om vilka se kommentaren.
Däremot saknar Hultmans antagande grund, att punkten (i bø.) jämte ett streck skulle antyda, att bø. och det följande ſæ borde sammanföras till ett ord, då några paralleller till en sådan beteckning ej torde kunna uppvisas.
Vad typernas utseende beträffar, är följande att anmärka:
- ꝺ’ skrives som ꝺ med förkortningstecken, och det kan ifrågasättas, vad härmed avses: bokstavenð eller bokstaven ꝺ med följande vokal. Collin-Schlyter ha förfarit så, att de valt den senare utvägen, då detta varit möjligt, i övriga fall återgett typen med ð t. ex. läst hænꝺ’r som hænꝺær, men lanꝺ’ som lanð, værꝺ’ som værð. En gång förekommer typen d’: boclærd’ir 3:5 (1v 5). Härvid måste en bestämd skillnad göras mellan olika delar av lagen, då i vissa partier ꝺ’ är det oftast förekommande tecknet för ursprunglig (inter-)dental spirant i vissa ställningar (jfr nedan sid. XLII f.). Vad med ꝺ’ i den avgjort största delen av lagen avses, är en fråga, som jag hoppas framdeles bli i tillfälle att utförligt behandla. I största delen av lagen är ꝺ’ i avgjord minoritet, varför dess ljudvärde ej inverkar på normaliseringen.
- Bokstaven ꝺ återges i avtrycket och den normaliserade texten med denna typ. Mycket sällan förekommer typen med rak stapel neddragen till raden, t. ex. bønder 1r 4 (3:5), iord 3v 3 (23:8), vidꝺ’unh’. 40v 30n (69:12).
- Bokstaven g har någon gång måhända en annan form: hinꝺraꝺagx 18v 6 (34:9). Möjligen tyder detta på att någon
