Conongs bolkær.
67:11 I överensstämmelse med C-S har jag i den normaliserade texten bibehållit överskriften Conongs bolkær, ehuru den uppenbarligen är oriktig, då ju det, som konungabalkarna i övriga lagar innehålla, alls icke ingår i denna balk. Att den riktiga överskriften är den, som finnes i hskr. H hær sigher af landamærum, bestyrkes av uttalandet om konung Emund slemæ i Vg IV, jfr nedan not till 67:12—13. Vendell har i sin edition infört överskriften Af landamærum, övriga förff. följa C-S.
67:12 ſlemæ har redan i gammal tid tolkats såsom en form av ett adj. slember 'slem, dålig, elak' (nederl. slim, nht. schlimm), och denna tolkning vidhålles ännu av Schlyter. Rqt (II s. 266) invänder med rätta, att ett sådant ord icke finnes i den fornnordiska litteraturen. Det i nsv. förefintliga slem är sent lån från tyskan. Med övergivande av sin tidigare mening, att ſlema vore att fatta som sleme (Ljudl. s. 152), har Kock (Skand. Arch. s. 5 f.) anslutit sig till Rqt:s åsikt och uppfattar ordet som fvn. sleyma, nisl. sleima ’vir ignavus, usling, et drog, et unyttigt menneske’. Den bla. av Wadstein (Fno. hom. ljudl. s. 100) uttalade meningen, att slemæ skulle vara ett svagt maskulinum, tillbakavisar Kock såsom ogrundad och ådagalägger, att en mycket stor del öknamn antingen äro lånord eller motsvaras av fornnordiska appellativa av feminint genus. Det var även i de fnordiska språken vanligt, att vedernamn fingo feminint genus, och även om det stundom händer, att appellativa, direkt motsvarande dylika öknamn på -a, icke anträffas, så kan detta lätt bero på att namnet givits med anledning av en tillfällighet eller stått i samband med någon lokal egendomlighet av ett eller annat slag, vilken för länge sedan råkat i glömska. Båda de öknamn på -a, som förekomma i denna lagtext (ormylia, ſlemæ), äro emellertid klara till sin etymologi och böra i överensstämmelse med det anförda, såsom redan Rqt uttalat, betraktas som feminina.
Om anledningen till detta öknamn på konung Emund, se nedan not till 67:12—13.
