Sida:Äldre Västgötalagen i diplomatariskt avtryck och normaliserad text (1919).pdf/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


XXI
Inledning.

  1. yo då föregående konsonant utgöres av nasal eller likvida (Pipping SNF VII.1, s. 26 ff.) 2 belägg, avvikelse miolk 60: 4 (yo 56: 11);
  2. ø i [firi]giort ptc 23: 6, 23: 8 (3 ø);
  3. io i övriga fall.


Diftongerna iu, yu ersättas med

  1. i i ordet kiurkiæ 21: 17, 49: 9, 53: 16 (5 i i LmB; jfr KB nedan).
  2. y i orden myulnæ 51: 8, 52: 5, 52: 16 (12 y); ſkiulꝺær 31: 15, 34: 15 (12 y sml.);
  3. yu då föregående konsonant är nasal eller likvida (Pipping loc. cit.) 6 belägg, avvikelse niutæ 67: 7 (yu 25: 10).
  4. iu övriga fall.


Diftongen ersättes alltid med

ø: giørt ptc nsn 34: 3, giøt ptc nsn 7: 3 (7 ø); [væſtræ]giøtlandi 68: 2 (5 ø sml.).


Diftongen ei ersättes med

e i orden eighæ inf. 57: 6 (7 e); eigh asn 23: 8; eighit asn 54: 24, 59: 17 (jfr eghæ); eing 52: 10 (e 48: 20); eit asn 30: 10 (e nsn 6 jte övr.); þeir dem. det. npm 18: 16 (51 e).

I övriga fall kvarstår ei.


Diftongen æi ersättes med

  1. e i orden væittar 3spi 14: 17 (e 3spi 39: 13, inf. 3, sii 2), sms 2); æit nsn 15: 17 (6 e jte övr.); om blæiur : bleo se s. XXVI.
  2. ei i ordet æigh 7: 18 (216 ei).


Beträffande vokalerna i svagtoniga stavelser visar sig i en del fall en mycket skarp skillnad mellan KB och LmB. De följande uppgifterna avse hela lagtexten, så vida ej annorlunda uttryckligen säges.


Bokstaven a i svagtoniga stavelser ersättes med

  1. e i orden flerra af 61: 11; bøta 15: 13, 42: 18; botæ 3spk 18: 20.
  2. i i ordet væittar 3spi 14: 17.
  3. æ i alla övriga fall, också i diftongen ia (om KB nedan