ej upptagna liuær 3spi 29: 12, ſighær 3spi 69: 2 motsvarar samn. i. Då vokalharmonien är den härskande principen har jag i alla dessa ord infört i. — Till följd av att efter ø i sluten ştavelse står i, i öppen e, måste vid normaliseringen av køpe 3spi 43: 20, nøte 3spi 23: 11, e utbytas mot i, alltså køpir, nøtir.
Slutligen förekommer e flere gånger istf. æ fsv. a. Dessa fall äro följande: annøþogher gsf 34: 11, beþez inf. 54: 13, ꝺøþen asm 28: 17, æller 13: 5, æller 31: 8, fæþerni 11: 22, 12: 16, hete 3ppi 38: 24, grinꝺer gs 59: 18, gære inf. 10: 6, marker gs 43: 12, møtes 3ppi 19: 6, ſiþen adv. 6 ggr, ſiþen konj. 48: 13, ſkylꝺeſti nsm 28: 20, ſkylꝺeſtær nsm 27: 22, ſtuþer gs 46: 8, vten prp 37: 10, værþe inf. (= varþæ) 60: 16, ører np 21: 10.
I stället för iæ står e i ſakſøchenꝺen 7: 15.
Bokstaven e’ ersättes med
- e i orden bonꝺe’ 26: 1, broþe’r 24: 9, eþe’ 19: 20, kloſtre’ 27: 11, moꝺe’r 31: 4, þore’ 3spk 20: 8 folke’ 8: 12 (jfr ovan om växlingen i : e).
- æ i orden gange’ inf. 45: 8, gillꝺe’n asm 50: 5, iamnaþe’r gs 20: 1, kaſte’r 3spi 47: 7 (jfr om a : æ föreg. sida. Exempelsamling hos Noreen (ANF VIII s. 176 ff.).
Bokstaven i ersättes med
e då de ovan angivna reglerna för vokalharmonien så fordra.
I övriga ord kvarstår i.
Växlingen o : u i svagt accentuerade stavelser beror på
vokalharmoni, både i KB och LmB. I motsats till förhållandet
vid e : i göres här ej skillnad mellan vokalens ställning i öppen
eller sluten stavelse.[1] Vokalen o står efter o 23 ggr (93 %),
efter ø 52 ggr (83 %), efter e 23 ggr (62 %). Regeln är således,
att efter e, o, ø står i oaccentuerad stavelse o, och i
överensstämmelse härmed har jag i avvikelserna infört denna
- ↑ Förbindelsen e + o har i KB intet belägg, e + u däremot 1 (enu 4: 7), men då talen äro så låga, torde det vara berättigat att anse förhallandet bero på tillfällighet, desto mera som både o + o och ø + o visa majoritet också i KB, resp. 12: 1 och 3: 1.
