Såsom tidigare framhållits, böra hiatusformer av þrir skiljas från övriga ord med hiatus. I motsats till vad fallet visat sig vara i MFB, vinnes icke i KB någon bestämd majoritet för hiatus eller kontraherade former. Kontraktion uppvisa lanꝺbor np 4:7, ſe inf. 7:2; bevarad (eller återinförd) hiatus finnes i lanꝺboæ as 9:10, boæ inf. 3:8, freaꝺaghi 8:19. Till den senare gruppen bör väl ock räknas byiar gs 9:8, och hiatusformerna vore då 4 mot 2 kontraherade former. Tydligare blir tendensen om þy at 5:7, 8:4 och þit 8:3 medtagas. Också i KB har jag därför överallt återställt hiatus.
Vid normaliseringen av ändelsevokalerna i KB har
jag följt samma regler, som gälla för LmB, dà de avvikelser,
som statistiken visar, bero på så låga tal, att tillfälligheter
kunnat spela in (se Pipping SNF III.10, s. 1 ff.). Även här
visa olika delar av KB tydligen olika tendens, vilket jag
tidigare sökt visa (SNF VI.4, s. 12 ff.), åtminstone beträffande
växlingen i : e i öppen stavelse efter o, ø.
Såsom Richert (NTF NR Bd III s. 6 f.) uppvisat, utgöra
lagens 3 sista flockar uppenbarligen senare tillägg. Att så är
fallet, vittna även ortografien och språket, ehuru siffrorna till
följd av ifrågavarande delars ringa omfång äro låga. Då de
tre styckena icke förete samma egendonligheter upptagas de
skilt för sig.
LR har i motsats till MFB kontraktionsform: ſko ap 67:5.
CB:
- c begagnas som tecken för k-ljud 9 ggr av 16 (63.1 %, se Sjöros SNF VI.4, s. 30);
- i st. f. þ i MFB brukas tecknet ꝺ i slutljud, ð antekonsonantiskt, även framför i̯;
- kontraktionsformen þre am 68:7 förekommer;
- formen mællir (3) prep. användes uteslutande. Denna förekommer ej i de övriga delarna av lagen, där ordet i andra former uppträder 23 ggr;
- th förekommer endast här som beteckning för þ : Thorſten 68:2;
