110
afsatt sig på karaffinens sidor och botten. För att bortskaffa fettfläckar användes bäst litet uppblött papper och litet sodalösning. Det blötta papperet tjenar till att skura glasets insida. Använder man sand dertill, så får glaset så många fina ritsor, att det blir fult och oklart.
I stället för porslinskärl användes ofta glaserade lerkärl att koka i och att bevara födoämnen uti. Härvid må anmärkas, att glasyren i de vanliga lerkärlen innehåller mycket bly. Man bör derföre icke låta sura vätskor stå länge i dylika kärl. Till förvaring af sura asiagurkor bör antingen begagnas glaskärl eller kärl af saltglaseradt stengods.
Uppvärmning och afkylning af lerkärl får icke ske för hastigt, emedan de då lätt få sprickor. Men emedan vid den långsamma uppvärmningen lätt inträffar, att de mindre lätt flytande eller fasta beståndsdelarne i den vätska, som skall kokas, fastna vid botten och dervid lätt brännas vid, så anbefalla vi dels att ingnida botten i dylika kärl med litet fett, t. ex. litet fläsksvål, dels att ideligen omröra vätskan under uppvärmningen. Det samma gäller om emaljerade grytor.
