Hoppa till innehållet

Sida:Ändamålsenlig matlagning.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

16

önskligt vore. Hafran innehåller nämligen mera fettämne än hvetet, rågen och kornet. Icke allenast i Norge, Island och Skottland användes stora qvantiteter hafregryn och hafremjöl till föda för menniskor, utan till och med i England har man börjat göra ett vidsträckt bruk af hafresoppa såsom näringsmedel, isynnerhet för barn. Denna tilltagande användning af hafregryn härrör närmast deraf, att i hafran finnes mera af qväfvehaltiga beståndsdelar än i kornet, och detta bidrager till att stärkelsen i hafregrynen är lättlösligare i kokande vatten än stärkelsen i korngrynen.

Man brukar derföre gerna sila grynen från hafresoppan, da den är kokad, då deremot korngrynen under kokningen aldrig kunna fullkomligt urlakas. Och från denna hafregrynens egenskap härrör det äfven, att om man vill koka frånsilad hafresoppa, så förlorar den i tjocklek och blir beständigt tunnare, ju längre man kokar den.

Sagogryn, som fås af sagopalmens märg och flera andra främmande slags gryn likna risgryn deri, att de icke äro mycket närande i och för sig, men deremot lättsmälta, och på grund häraf äro de mycket tjenliga vid matlagning i allmänhet, då de nyttjas i mjölk eller soppor, eller som tillsats i kraftigare mat.