I olika länder sätter man större och mindre värde på olika slags soppor; ej heller beredas de alltid på samma sätt; då man sålunda i England sällan äter hvad vi kalla ”supanmat”, soppor, välling, gröt etc, så ätes i Frankrike nästan alltid soppa vid middagsmålet, och i Tyskland nyttjar arbetsfolket icke allenast soppor vid deras hufvudmåltid (middagsmålet), utan äfven till qvällsvarden.
Härvid bör emellertid erinras, att soppkokning och soppförtäring äfven kan öfverdrifvas, ty dels använder man de stora, reela köttstyckena bättre som stek eller dylikt, eller genom att skära det bästa köttet deraf till biffstek och endast använda återstoden till soppa, dels äro för mycket supanmat och flytande födoämnen icke nyttiga, emedan de förtunna matsmältningsvätskorna, så att de icke längre hafva tillräcklig kraft att verka på maten.
Som ett anmärkningsvärdt exempel på okunnighet i matlagning berättar Asbjörnsen, att det i Norge gifves ställen, der man kokar köttet, tills det blifvit så mört, att det nästan faller från benen, och derpå bortslås spadet, hvarpå man äter endast det urkokade köttet; men att detta kött är otillräckligt, måste man
