Hoppa till innehållet

Sida:Ändamålsenlig matlagning.djvu/57

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

50

Emellertid faller det sig verkligen så lyckligt, att flera af de förfaringssätt, som menniskorna använda, för att göra maten mera välsmakande, också göra den tjenligare till näringsämne. Sålunda är sädeskornet, så länge det är helt, hvarken så välsmakande eller lämpligt till föda, som då det är krossadt och malet; och dess malning till mjöl befriar magen från ett svårt och till en del omöjligt arbete. Men om man efteråt genom en dålig ältning och ännu dåligare bakning bereder ett tungt och segt bröd, så är det lika när.

Det är väl också ingen, som för den goda smakens och helsans skull hellre vill äta ett stycke kött, som genom stark stekning blifvit segt och hårdt som träd, än ett som genom mindre värme och passande kokning blifvit mört, saftigt och godt. Kockens och matmoderns vanligaste fel och synder i köttkokning och stufning är, att de koka for häftigt, ty de tycka vanligtvis, att det ej är riktigt, då grytan icke tvärkokar, så länge hon står på elden. Det tjenar blott till att öda bränsle , ty vattnet blir icke varmare, då det kokar våldsamt, än då det kokar sakta. Vid stekning koka eller steka de vanligen i början för svagt och sedermera återigen för häftigt