och långvarigt, antingen de använda ugn, panna eller gryta, och följden är, att köttet blir hårdt, segt, torrt och hårdsmält. Ändå sämre och skadligare för magen är det, då det förtäres tillsammans med smöret eller fettet, hvari det är stekt, ty detta blir ofta skarpt, svedt eller brändt. Men äfven om fettet icke har tagit någon skada, så är alltför mycket fett eller smör i magen icke helsosamt, ty det förhindrar magsaften, som är ämnad att upplösa födoämnena, från att intränga i dem och verka på dem, och ju fastare och hårdare maten är, ju mera fett den är uppblandad med, desto svårare är den att smälta. Om smör, fett eller fläsk skall kunna smältas med lätthet, böra de blandas med mjöl, potates eller annan mat, som behöfver tillsats af fettämnen, men tager man dessa i för stor mängd, är det ganska säkert, att de göra skada, genom att hindra matsmältningen, och frambringa då vanligen halsbränna, sura uppstötningar etc. Med andra ord, då en lagom myckenhet fettämnen är helsosam och gagnelig, så är öfverskottet deraf deremot skadligt.
Visserligen finnes det mången, som har så stark och god matsmältning, att han icke bryr sig om, hvad vi här sagt, ja, som rent af ler åt all varsamhet och alla reglor, men
